Hugo Chávez

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Hugo Chávez
200px
Ämbetsperiod(er):
2 februari 1999 – 11 april 2002
13 april 2002 – nuvarande
Företrädare: Rafael Caldera (1999),
Diosdado Cabello (2002)
Efterträdare: Pedro Carmona (2002),
nuvarande
Födelsedatum: 28 juli 1954 (70 år)
Födelseplats: Sabaneta, Barinas, Venezuela
Politiskt parti: Movimiento Quinta República
Emblem-scales.svg
 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Hugo Rafael Chávez Frías, född 28 juli 1954, är Venezuelas president sedan 1999 samt ordförande i det socialistiska regeringspartiet Movimiento Quinta República. Chávez förespråkar ökat samarbete mellan de latinamerikanska länderna och antiimperialism, samtidigt som han förhåller sig mycket kritisk till konservatism och Bushadministrationen i USA.

Innehåll

Biografi

Hugo Chávez föddes i staden Sabaneta i delstaten Barinas i Venezuela. Hans far var medlem i det konservativa socialkristna partiet. 1975 tog Hugo Chávez examen vid Venezuelas militärhögskola.

Den 4 februari 1992 ledde han och hans vänner i MBR-200 en misslyckad militärkupp mot den demokratiskt valde presidenten Carlos Andrés Pérez. Även om kuppen misslyckades fick Chávez möjlighet att tala i TV, vilket kom att innebära mycket för hans framtida karriär. Efter två år i fängelse benådades han av president Rafael Caldera. När han kom ut startade han ett nytt parti, Movimiento Quinta República (Rörelsen för femte republiken).

Chávez som president

Vid presidentvalet 6 december 1998 fick Chávez 56,2 % av rösterna och blev vald till president på ett program grundat på kamp mot korruption och fattigdom samt ett missnöje med de två partier som dominerat Venezuelas politik sedan 1958.

Hans tid som president har medfört stora omvälvningar i Venezuelas politik. Han har försökt bryta ner gamla maktgruppers monopol på makten samtidigt som han själv anklagas för att vara auktoritär. Han har genomfört möjligheten för en president att bli omvald, men också möjligheten att genom folkomröstning tvinga presidenten att avgå.

Han har mycket starkt stöd bland Venezuelas fattiga, samtidigt som han är impopulär bland de mer välbärgade samhällsskikten. Bland hans motståndare finns näringslivet, vissa fackföreningar och ägarna till samtliga Venezuelas privata TV-kanaler. Hans presidentperiod har lett till en polarisering i venezolansk politik. En militärkupp ledde till att oppositionen tog makten 12 april 2002, men då de vanliga soldaterna och en majoritet av folket stödde Chávez kunde han återvända 14 april. I december samma år började en strejk, främst inom oljeindustrin, som varade i två månader, orsakade av hans försök att tillsätta nya styrande i oljebolagen. Strejken har också setts som ett medel för oppositionen att försvaga Chávez. Den 15 augusti 2004 vann han en folkomröstning gällande om han skulle tvingas avgå som president.

Chavez har initierat experiment med arbetarråd och direktdemokrati, och han efterlyser "en explosion av rådsmakt".[1] Parallellt har han inte förnyat sändningslicensen för en stor oppositionell TV-station med hänvisning att den varit delaktig i kuppen 2002 och att den sprider dåliga moraliska förebilder, med mycket våld och sex.[2]

Hans relationer med USA är mycket kyliga, i september 2006 kallade Chávez Bush "djävulen".[3] Han har flera gånger hotat att stoppa oljeleveranserna till USA om de lägger sig i landets affärer. Kuppen 2002 sågs med visst gillande av USA, och vissa anklagar CIA för att ha varit direkt inblandade. Under Chávez ledarskap har omfattande kontakter med Fidel Castros Kuba etablerats, bland annat säljer Venezuela olja till underpriser till Kuba mot att kubanska läkare är verksamma i landet. Detta har lett till att staten erbjuder tre dagars fri sjukhusvistelse. Utrikespolitiskt stödjer han även ett flertal latinamerikanska enhetssträvanden och allianser med vänsterinriktade politiker som president Evo Morales i Bolivia. Förutom Castro har Chávez även etablerat vänskapliga relationer med andra kontroversiella och auktoritära ledare som Muammar al-Qadhdhafi i Libyen[4], Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland[5], Robert Mugabe i Zimbabwe[6] och Mahmoud Ahmadinejad i Iran.[7]

I samband med Libanonkriget 2006 tog han ställning genom att kalla hem Venezuelas chargé d'affaires från Israel. Israel svarade med att kalla hem sin ambassadör från Venezuela.[8][9][10] Chavez gjorde därpå uttalanden som jämförde Israel med Hitler och beskrev dess handlingar som ett "nytt Holocaust", samt klandrade USA för deras engagemang och kallade det en terroriststat.[11]

Chávez arbetar för att förändra lagarna på flera punkter. Bland annat så att en president skall kunna väljas obegränsat antal gånger - "Det handlar inte om maktkoncentration," säger Chávez, "utan om en ny era i socialismen".[12][13][14] Andra strukturella ändringar som han vill genomföra är sextimmarsdag, stärkt kontroll över nationalbanken och möjlighet för staten att ta kontroll över privata företags tillgångar inför en förestående expropiation.[15] Chávez säger att förändringarna är nödvändiga för att "styra bort samhället från kapitalism".

Även konfiskation av privata affärer förekommer om de "stör samhället", vilket i praktiken innebär att om de inte följer prisbegränsningarna utsatta av regeringen beslagtas affären. Istället väljer många affärsägare att inte sälja något och hyllorna gapar tomma.[16]

Inte alla venezolaner uppskattar den nya ordningen och vid stängningen av RCTV protesterade tusentals människor på gatorna[17] medan andra undersöker möjlighterna att emigrera.[18]

Chávez tog i slutet av 2007 initiativ till att förändra landets grundlag på en rad punkter, bland annat att avskaffa begränsningen i antal mandatperioder för presidenten, att ge presidenten större möjlighet att införa undantagslagar, att grundlagsfästa sex timmars arbetsdag och fri sjukvård samt att Venezuela i grundlagen beskrivs som en socialistisk stat.[19] I den folkomröstning om förslagen som hölls den 2 december 2007 blev resultatet med knapp marginal nej. Detta var första gången som Chávez förlorade en folkomröstning sedan han kom till makten 1999.[20]

Vid en räd mot FARC-gerillan, utförd av colombiansk militär på ecuadorianskt territorium i mars 2008, påstår sig den colombianska regeringen ha beslagtagit dokument som visar att Chávez givit 300 miljoner dollar till FARC[21]. Den colombianska regeringen har sagt att man tänker gå till den Internationella brottmålsdomstolen för att få Chávez ställd inför rätta för brott rörande finansiering av terrorism.[22]. Venezuela och Chávez personligen hade under månaderna innan varit inblandad i delvis framgångsrika förhandlingar med FARC kring fristäppande av gisslan[23].

I november 2008, föreslog Chavez ett nytt tillägg till konstitutionen som innebar att han skulle kunna ställa upp för omval när hans presidentperiod går ut 2013.[24] I folkomröstningen som hölls i februari 2009 vann Chávez förslag med 54 procent ja-röster.[25]

Källor

Referenser

  1. ↑ ”Venezuela växlar upp”. Arbetaren. 9 maj 2007. .
  2. ↑ Kennedy, Alex (25 maj 2007). ”Chavez Pulls Plug on Venezuela's Favorite Television Network” (på en). Bloomberg. http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601086&sid=aEhslU4CJsO8&refer=latin_america. 
  3. ↑ Chavez: Bush 'devil'; US 'on the way down'
  4. ↑ ”Chávez comparte tesis "social" de Gadafi su "amigo y hermano"” (på es). eluniversal.com. 25 november 2004. http://buscador.eluniversal.com/2004/11/25/pol_art_25188C.shtml. 
  5. ↑ ”Chavez forges ties with Belarus” (på en). BBC News. 25 juli 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/5209868.stm. 
  6. ↑ ”Mugabe, Chavez slam U.S. at U.N. event” (på en). CNN/AP. 17 oktober 2005. http://www.cnn.com/2005/WORLD/africa/10/17/un.mugabe.ap/index.html. 
  7. ↑ ”Chavez Vows To 'Stand By Iran'” (på en). CBS News/AP. 29 juli 2006. http://www.cbsnews.com/stories/2006/07/29/world/main1847331.shtml. 
  8. ↑ President Chávez recalls chief of mission to Israel. El Universal (4 augusti 2006). Läst 14 februari 2009.
  9. ↑ Israel is not informed about Venezuela's plans to break off relations. El Universal (9 augusti, 2006). Läst 14 februari 2009.
  10. ↑ Haaretz.com. ADL: Chavez comparison of IDF and Hitler is outrageous. Haaretz service (August 8, 2006).
  11. ↑ Shoer-Roth, Daniel. LatinAmericanPost.com (9 August 2006) Uproar: Chávez equates Nazis, Israelis. Läst 14 februari 2009.
  12. ↑ ”Chavez seeks a lifetime in power” (på en). The Australian/AP. 16 augusti 2007. http://www.theaustralian.news.com.au/story/0,25197,22251008-36235,00.html.  ]
  13. ↑ Helin, Elsa (16 augusti 2007). ”Hugo Chávez vill stärka presidentmakten”. SR Ekot. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1540448. 
  14. ↑ ”Chávez vill förlänga presidenttiden”. Dagens Nyheter/TT-Reuters. 17 augusti 2007. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=681291. 
  15. ↑ ”Venezuela head outlines changes” (på en). BBC News. 16 augusti 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/6948872.stm. 
  16. ↑ Obiko Pearson, Natalie (8 februari 2007). ”Meat, Sugar Scarce in Venezuela Stores” (på en). Washington Post/AP. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/02/08/AR2007020801240.html. 
  17. ↑ Philp, Catherine (29 maj 2007). ”He is losing the country’s respect” (på en). Times Online. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/us_and_americas/article1851706.ece. 
  18. ↑ Philp, Catherine (29 maj 2007). ”Amid protests and fear, thousands prepare to flee the slow revolution” (på en). Times Online. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/us_and_americas/article1851682.ece. 
  19. ↑ de la Reguera, Erik (30 november 2007). ”Folkomröstning ska göra Venezuela "socialistiskt"”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=720295. Läst 30 november 2007. 
  20. ↑ de la Reguera, Erik (3 december 2007). ”Nej-sidan segrade i Venezuela”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=721097. Läst 3 december 2007. 
  21. ↑ ”Ecuador: Colombian raid prevented release of captives” (på en). CNN/AP. 3 mars 2008. http://edition.cnn.com/2008/WORLD/americas/03/03/ecuador.colombia/?iref=mpstoryview. Läst 7 mars 2008. 
  22. ↑ ”Álvaro Uribe anunció que denunciará al Presidente Chávez ante Corte Penal Internacional” (på es). Globovisión/AFP. 4 mars 2008. http://www.globovision.com/news.php?nid=80577. Läst 7 mars 2008. 
  23. ↑ ”Chavez lovar hjälpa fler i gisslan”. Dagens Nyheter/TT-AFP. 5 februari 2008. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=739710. Läst 8 mars 2008. 
  24. ↑ ”Chavez renews reelection ambition”. BBC News. 2008-11-30. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7757784.stm. Läst 2008-11-30. 
  25. ↑ ”Hugo Chavez wins referendum over extension of presidency”. The Times. 2009-02-16. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/us_and_americas/article5740426.ece. Läst 2009-02-16. 

Externa länkar



Venezuelas presidenter (Detaljerad lista)
Coat of arms of Venezuela.svg

Mendoza | Bolívar | Bolívar | Páez | Narvarte | Vargas | Mariño | Carreño | Vargas | Narvarte | Carreño | Soublette | Páez | Soublette | J.T. Monagas | J. G. Monagas | J. T. Monagas | Gual | J. Castro | Gual | Tovar | Gual | Páez | Falcón | Falcón | Bruzual | Villegas | Monagas | Villegas | Guzmán | Guzmán | Linares | Varela | Guzmán | Guzmán | Guzmán | Crespo | Guzmán | H. López | Rojas | Andueza | Villegas | Crespo | Crespo | Andrade | C. Castro | Gómez | Márques | Gómez | J. Pérez | Gómez | E. López | E. López | Medina | Betancourt | Gallegos | Chalbaud | Flamerich | Jiménez | Larrazábal | Sanabria | Betancourt | Leoni | Caldera | C. Pérez | Herrera | Lusinchi | C. Pérez | Barreto | Velásquez | Caldera | Chávez | Carmona | Cabello | Chávez | Chávez



Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Hugo_Ch%C3%A1vez"
Personliga verktyg