Från Rilpedia

Johan Fredrik Nyström, född 26 september 1855 i Härnösand, död 18 juli 1918 i Stockholm, historiker, geograf, politiker, tidningsman.

Nyström blev fil.dr. vid Uppsala universitet år 1884 och samma år docent i historia och 1888 i statskunskap. År 1890 utnämndes han, med bibehållande av docenturen, till lektor vid Uppsala högre allmänna läroverk. Efter att ha studerat geografi bl.a. i Berlin ansvarade han under åren 1892-1901 för undervisningen i detta ämne vid Uppsala universitet. År 1902 flyttade han till Stockholm och blev lektor vid Högre realläroverket därstädes.

Han var ledamot av Uppsala stadsfullmäktige 1890-1902. Han var konservativ och tullskyddsvänlig och invaldes av Uppsala läns landsting (varav han 1899-1902 var ledamot) åren 1899 och 1908 i Första kammaren. Han tillhörde där det s.k. majoritetspartiet. Han blev år 1901 suppleant i och var 1905-11 ledamot av konstitutionsutskottet. Åren 1912-14 var han en av Stockholms representanter i Andra kammaren. Även av denna kammare insattes han i konstitutionsutskottet (1912-14). Åren 1916-18 tillhörde han åter Första kammaren för Stockholms stad. Nyström medverkade i flera reformer, till exempel 1907 års rösträttsreform och 1909 års skolreform. Han var däremot motståndare till införandet av politisk rösträtt för kvinnor.

Utom riksdagen verkade Nyström för sitt parti som föredragshållare, som tidningsman (bl.a. var han åren 1903-05 redaktör för Vårt land och åren 1909-18 ordförande i Stockholms Dagblads styrelse). Han var också ledamot av styrelsen för Allmänna valmansförbundets riksorganisation och ordförande i dess Stockholmsdistrikt. År 1909 invaldes han bland Stockholms stadsfullmäktige och var ordförande i deras moderata sammanslutning; han var också ledamot av överstyrelsen för stadens folkskolor och ordförande i dess undervisningsnämnd. År 1913 blev han ledamot av styrelsen för Stockholms högskola.

Nyströms inflytande i riksdagen avtog under hans sista år. Han var en utpräglad opportunitetspolitiker, hade en mycket stor formell begåvning och var genom vinnande personliga egenskaper synnerligen väl ägnad för samarbete i riksdagsutskott, kommittéer och organisationer av skilda slag. Hans visade även hög produktivitet som populärvetenskaplig författare.

Bibliografi i urval

• 1911 - De mellaneuropeiska ländernas statskunskap
• 1909 - De nordiska ländernas statskunskap
• 1901 - Sveriges statskunskap på grundvalen av W. E. Swedelius' handbok
• 1900 - Sveriges rike: handbok för det svenska folket, vol. II (red.)
• 1899 - Geografiens och de geografiska upptäckternas historia till början af 1800-talet
• 1899 - Sveriges rike: handbok för det svenska folket, vol. I (red.)
• 1898 - Vasco da Gama och upptäckten af sjövägen till Indien
• 1895 - Handbok i Sveriges geografi
• 1893 - Valrätten i främmande länder
• 1884 - Bidrag till Svenska handelns och näringarnas historia under senare delen af 1700-talet (akad. avhandling)
• 1883 - De svenska ostindiska kompanierna: historisk-statistisk framställning

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).