Jill Johnson

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Jill Johnsson)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Jill Johnson
Jill Johnson på Lida Country Festival utanför Stockholm 2003.
Jill Johnson på Lida Country Festival utanför Stockholm 2003.
Information
Födelsenamn Jill Anna Maria Johnson
Född Sverige Ängelholm, 24 maj 1973
Genre(r) Country, Countryrock, Pop
Roll Sångerska, Låtskrivare
Aktiva år 1986-
Artistsamarbeten Kim Carnes, Jan Johansen, Lisa Miskovsky, Nina Persson
Webbplats jilljohnson.se

Jill Anna Maria Johnson, född 24 maj 1973 i Ängelholm i dåvarande Kristianstads län i Sverige, bosatt utanför Borås, är en svensk country- och popsångerska. Hon är också låtskrivare.

Innehåll

Biografi

Uppväxt och tidig karriär

Johnson är född och uppvuxen i Ängelholm. Som 12-åring antogs hon som vokalist i en countrygrupp, Tomboola Band, som turnerade i Danmark och Norge. Hon debuterade på en countrygala i Danmark vid 13 års ålder. 1986 medverkade hon även i Barnens dags talangjakt, nya ansikten. Några år senare fick hon ett svenskt skivkontrakt som aldrig ledde till några större framgångar. Hon sjöng även på två låtar med dansbandet Jan Andys. När hon var 20 år sjöng hon covers med ett band från Helsingborg då hon fick ett skivkontrakt med danska EMI, där samarbetet med den danske producenten Paul Bruun 1996 resulterade i hennes debutalbum "Sugartree". Titelspåret blev en hitlåt i Danmark, och albumet gick in på första plats på danska topplistan.

1996 spelade hon in melodin "Kommer tid, kommer vår" i duett med Jan Johansen, och den blev en stor radiohit i Sverige. Med den fick hon för första gången in en melodin på Svensktoppen, och de två for ut på folkparksturné.

Genombrottet

Det stora genombrottet kom med vinsten i den svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med bidraget låten Kärleken är, som vann över melodier från då etablerade artister som Nanne Grönvall och Myrra Malmberg, och slutade på 10:e plats i Eurovision Song Contest 1998. Sångtexten var inspirerad av stämningen efter det att prinsessan Diana dödades i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997, vilket fick viss uppmärksamhet i brittisk media. Den 10 maj 1998 släpptes hennes andra album, "När hela världen ser på", och en framgångsrik turné följde.

I mitten av 1999 for Jill Johnson till Los Angeles för att skaffa material till sitt kommande album. I Sverige arbetade hon med Andreas Carlsson (som senare utsågs till "ASCAP Writer of the Year 2000"), berömd för att ligga bakom flera hitlåtar, bland annat "That's the Way It Is" av Celine Dion.

Den 30 november år 2000 släpptes hennes tredje album, "Daughter of Eve", med låtar som "Daughter of Eve" och "Secrets of My Life" och albumet fick bra kritik. Under andra halvan av år 2000 började hon tillsammans med låtskrivare utveckla sina idéer, till ett mer "eget" sound. Hon skaffade sig senare förlagskontrakt i Nashville, Scott Bagget, och 2002 resulterade det i albumet "Good Girl". Samma år fick Jill Johnson även motta en platinaskiva i Danmark för soundtracket "Promise to Love Me", till den danska filmen "Den eneste ene". Danmark är ett land där hon erhållit stor popularitet.

Även om vinnarmelodin i Melodifestivalen Kärleken är var en poplåt (ballad inom denna genre) är dock Johnson i första hand en countryartist, vilket märktes 2003 då hon igen deltog i den svenska Melodifestivalen, denna gång med den countryinfluerade poplåten "Crazy in Love". Bidraget slutade på fjärde plats i finalen i Globen, men blev en stor hitlåt, bland annat på Svensktoppen där reglerna ändrats just 2003, så att det tidigare kravet på sång på svenska slopats till förmån för sång på valfritt språk. Den låg också på flera andra radiolistor. Under åren efter det har hon turnerat och spelat in nytt material. Hon har flera gånger rest till den för countrymusik berömda orten Nashville.

Fram tills nu

I april 2003 släpptes samlingen "Discography", med de 20 mest önskade melodierna sedan skivdebuten 1996. Albumet sålde guld på ett par månader, och Jill Johnson mottog även en Grammis för detta album i den 2003 inrättade kategorin "Årets schlager/dansband".

I mitten av 2003 for hon ut på turnén "En tokkär turné", som drog mycket folk och fick bra kritik. Nästa framgång blev "Rhapsody in Rock" på Nya Ullevi inför 43.000 personer den 9 augusti 2003. Senare under 2003 for hon till Nashville för att färdigställa albumet "Roots and Wings", som släpptes den 26 november 2003. Med sig på den sista resan inför albumsläppet hade hon ett filmteam, som gjorde en dokumentär om Jill Johnson som sändes i TV 4 i januari 2004. Albumet fick bra kritik, och sålde guld på mindre än två veckor och platina kort därefter. DVD:n "The making of Roots and Wings" släpptes vid samma tidpunkt, på vilken tittaren får se från inspelningarna i Nashville.

Under april och maj 2004 åkte Jill Johnson och hennes musiker runt på unpluggedturnèn "Roots and Wings" i konserthus runt om i Sverige. Mycket publik kom, och de fick bra kritik för mixen av country och anekdoter från Nashville. I mitten av 2004 medverkade hon i Robert Wells turné Rhapsody in Rock. Samma år spelade hon även in melodin "Last Thing on My Mind" i en duett med Ronan Keating, och den blev populär i radio.

Senare under 2004 hade Disneyfilmen Home on the Range premiär i Sverige under titeln Kongänget och Jill Johnson sjöng då de svenskspråkiga versionerna av sångerna Little Patch of Heaven (som Mitt paradis på Jorden) och Will the Sun Ever Shine Again? (som Ska det nånsin bli sol igen?).

2005 var hon tillsammans med Mark Levengood programledare för finalen av Melodifestivalen 2005 i Globen. Den 23 mars 2005 släppte hon albumet "Being Who You Are", som snabbt sålde guld och singlarna "God Bless a Girl in Love", "A Little Bit More" och "Baby You're Mine" låg länge högt på såväl singellistan som "Music Control". I mitten av 2005, med start den 1 juli i Skellefteå, genomförde hon en turné på 18 platser runtom i Sverige. I december 2005 släppte hon julalbumet "The Christmas in You", som spelats in med musiker i Nashville. Albumet innehöll både nyskrivna melodier och hennes egna favoriter. I samband med detta gjorde hon en egen julshow i "Hasses Lada" i Båstad, samt var TV 4:s så kallade "julartist" detta år.

2006 spelade hon sig själv i långfilmen Heartbreak Hotel av Colin Nutley, och i samband med det släpptes även EP:n med samma namn. I mitten av 2006 for hon ut på turnén "Rocktåget" med Thomas Ledin och Andreas Johnson.

Den 25 oktober 2006 släppte hon albumet "The Woman I've Become", som inledde samarbetet med Nashvilleproducenten Nathan Chapman och hans musiker. Flera låtar skrevs av och med kvinnor, där vardagliga händelser ofta låg till grund för sångtexterna. Inom Nashvilles musikliv var intresset för albumet stort, bland annat medverkade Buddy Miller, Rebeca Lynn Howards, Lauren Lucas, Stephanie Chapman och Pat Mc Laughlin som körsångare. "Cowboy Up" blev första singel ut. En annan låt på albumet hon skrev, "Too Late to Be Drinkin'", har senare fått en text på svenska av Chris Andersen, "För sent för ett glas", som spelats in av dansbandet Sannex.

Den 28 november 2007 släppte hon Music Row, ett coveralbum inspelat i Nashville. Albumet, som sålde guld i Sverige, innehöll tre duetter: Why'd You Come in Here Looking Like That med Nina Persson, Tumbling Dice med Kim Carnes och To Know Him is to Love Him med Lisa Miskovsky. Första singel ut, och den stora hitlåten från albumet, var dock Angel of the Morning. I samband med albumet turnerade hon också.

Den 28 oktober 2008 släppte hon albumet Baby Blue Paper, som också det följdes av konsertturné, Baby Blue Paper Unplugged Tour 2009, i början av 2009.

Jill Johnson är sedan 1999 gift med musikern Håkan Werner och bor utanför Borås tillsammans med hans dotter Felicia. De har även en gemensam dotter, Havanna.

Framträdanden (urval)

Diskografi

Album

Singlar

Melodier på Svensktoppen

Testades på Svensktoppen men missade listan

  • 1998 - Jag har havet ett stenkast från mig
  • 1998 - När hela världen ser på
  • 1998 - Det här är mitt hem

Externa länkar


Företrädare:
Blond
Melodifestivalvinnare
1998
Efterträdare:
Charlotte Nilsson



Personliga verktyg