Tor
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Tor (olika betydelser).
Tor (fornnordiska Þórr, anglosaxiska Þunor, forntyska Donar) ("åska") var den fornnordiske och allmänt forngermanske åskguden. Till etymologin, och i stort sett till funktionen, identisk med den fornindiske guden Indra; i stort sett till funktionen, men inte till etymologin, även med den grekiske guden Zeus och den romerske Jupiter. Namnet Þórr är också identiskt med det svenska ordet dunder (av lågtyskt dunder, donner) – liksom engelskans thunder, tyskans Donner och så vidare. I svenskan och i övriga germanska språk har Tor givit namn åt torsdagen. Islänningarna har dock ersatt þórsdagur med fimmtudagur.
Enligt vissa religionshistoriker kan Tor, liksom Indra, från början ha varit höggud. Vid tiden för våra källor, främst poetiska och prosaiska Eddan, hade dock denna roll övertagits av Oden (Óðinn), och då har Tor omdefinierats som Odens äldste son; Tors mor var jorden (Jörð, möjligen ett sidonamn på Frigg, men detta är oklart). Tors hustru är Siv (Sif). De har tillsammans sonen Mode (Móði) och dottern Trud (Þrúðr). Dessutom har Tor, från ett tidigare äktenskap med jättinnan Järnsaxa, sonen Magne (Magni). Deras hem är borgen Bilskirne i Trudvang (Þrúðvangr) i Asgård (Ásgarðr).
Tor, Oden och Loke (Loki) är de tre gestalter som oftast uppträder i den nordiska mytologin. De främsta gudarna i den fornnordiska kulten är Tor, Oden och Frej (Freyr).
När Tor vredgas åker han runt på sin vagn, som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, bland molnen och strider med sin hammare, Mjölner (Mjölnir, en symbol för åskviggen), mot det onda i form av jättarna; en liknande strid utkämpas i indisk mytologi mellan Indra och Asuras. Det är så åska uppkommer. Andra attribut är kraftbältet Megingjord (Megingjörð), som får hans styrka att växa när han drar åt svångremmen. Han har också järnhandskar och en järnstång i vänsterhanden.
Psykologiskt sett är Tor rätt enkel, till skillnad från exempelvis grubblaren Oden. Tor dyrkades främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud. Tor är guden som bringar ordning ur kaos. Likt de andra asagudarna (Æsir) är han inte odödlig. I Ragnarök kommer Tor och Midgårdsormen (Miðgarðsormr) att döda varandra. Hans båda söner överlever däremot – de har inte utövat makt i denna tidsålder.
När kristendomen blev en allvarlig konkurrent till den gamla religionen blev Tors hammare symbolen för denna, liksom korset för de kristna.
Man åkallar Tor i frågor som berör vind, väder och årsväxt.
Andra namn på Tor
- Asator (Ásaþórr)
- Einride (Einriði, 'den som färdas ensam')
- Jofur (Jöfurr), på 1700-talet ett namn som avsåg åsk- och himmelsguden, antingen Tor eller Jupiter.
- Jords son, son av Jord, (i Björn Collinders översättning) eller Jordens son (i Erik Brates och Edvin Thalls översättningar), kenning i Loketrätan och Kvädet om Trym i Poetiska Eddan. I den isländska originaltexten finner vi Jarðar burr, vilket ordagrant betyder "Jords son".
- Lorride eller Hlorride (Hlór(r)iði, 'det bullrande åskvädret'), som fosterson till Hlora.
- Odens son, kenning i Trymskvädet
- Thore-Gud, folktrons namn på Tor i Värend enligt Wärend och wirdarne.
- Veur (Véurr)
- Vingner (Vingnir)
- Vingtor (Vingþórr)
- Åketor, (Ökuþórr, 'den vagnskörande Tor')
