Mjölner
Från Rilpedia
Mjölner var, enligt asatron, åskguden Tors hammare. Den lär ha blivit smidd av dvärgarna Eitre och Brokk efter en vadslagning med Loke som än en gång gjort bort sig bland de stora gudarna och klippt av Tors hustrus hår (Sif/Siv). När han mötte bröderna slog han med dem ett vad där bröderna skulle göra tre gåvor till de tre gudar han blivit bestraffad av. Själv skulle även han ordna med tre gåvor och om gudarna valde Eitre och Brokks gåvor skulle bröderna få hans huvud.
Dock blev det fel vid tillverkningen och hammarens skaft blev för kort. Men trots felet valde gudarna (Oden, Tor och Njord) Eitre och Brooks gåvor. När det så var dags för bröderna att få betalningen i form av Lokes huvud lurade Loke dem genom att säga: "Vadet gällde mitt huvud men bara mitt huvud och inte min hals. Därigenom får icke halsen min på något sätt komma till skada." Gudarna höll med om detta och Eitre och Brokk var således grundlurade av Loke. Dvärgarna fick dock sin hämnd genom att sy ihop Lokes mun, som ju trots allt var en del av huvudet men inte av halsen.
Hammaren hade egenskapen att Tor kunde slunga iväg den mot målet, som den alltid träffade, och därefter återvände den själv till gudens hand. För att kunna fånga hammaren när den återvände bar Tor en handske av järn.
Enligt asatron använde Tor även sin hammare till att slunga den mot molnen på himlen och på så vis skapa åska.
Rungners dråpare är en kenning för Mjölner, Tors hammare som han slog ihjäl Rungner/Hrungner med, och som förekommer i bland annat Loketrätan.
Torshammare
En avbildning av Mjölner kallas torshammare. En sådan avbildning kan vara ristade på en runsten eller bäras i form av ett smycke. De äldsta torshamrarna som bars som smycken är från vendeltiden,[källa behövs] men blev särskilt viktiga som symbol för asatron efter kristendomens införande i Skandinavien. De flesta funna torshammare är av silver. Under vikingatiden bars torshammare av både män och kvinnor. Idag har torshammaren blivit ett modernt populärt smycke, buret ibland som symbol för asatron men även som ett i största allmänhet manligt smycke.
Medeltidsmänniskan trodde enligt folktraditionen att om man hittade en hammare i jorden så var den från asaguden Tor eftersom man trodde att dessa bildats vid åsknedslag. Dessa ”torsviggar” (neolitiska yxor) upphängdes i takbjälkar som skydd mot åskan, då man var säker på att blixten inte skulle slå ner på samma ställe två gånger. Detta är bara ett exempel på olika kategorier av offer eller magiska objekt som medvetet utplacerats i husen.
