Hieronymus
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om bibelöversättaren och helgonet Hieronymus. För den nederländske konstnären med samma namn, se artikeln Hieronymus Bosch.
| Sankt Hieronymus | |
|---|---|
 målning av Federico Barocci (1598) |
|
| Bekännare, Kyrkolärare | |
| Född | cirka 347, Stridon |
| Död | 30 september 420, Betlehem |
| Vördas inom | Romersk-katolska kyrkan Ortodoxa kyrkan |
| Förklarad kyrkolärare | 1298 av Bonifatius VIII |
| Helgedom | Basilikan Santa Maria Maggiore, Rom |
| Helgondag: | 30 september |
| Attribut: | Krucifix; lejon; kardinaldräkt; dödskalle, böcker, skrivmaterial |
| Skyddshelgon för | Arkeologer, arkivarier, bibliotekarier, studenter, forskare, översättare |
Hieronymus (egentligen Eusebius Sophronius Hieronymus), född cirka 347 i Stridon på gränsen mellan Pannonien och Dalmatien, död 30 september 420 i Betlehem, var en kyrkofader och bibelöversättare från Illyrien. 1298 utnämndes han till kyrkolärare. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans helgondag firas den 30 september.
Hieronymus är mest känd för att han översatte Bibeln från grekiska och hebreiska till latin, se Vulgata. Han är skyddshelgon för översättare och bibliotekarier.
Innehåll |
Biografi
Hans föräldrar var kristna, och han uppfostrades och döptes i Rom. Under ledning av grammatikern Donatus utbildades han till den främste stilisten bland de latinska kyrkofäderna. Men retorikskolans ihåliga vältalighet och systematik gjorde honom mindre nogräknad med sanningen. Han utvecklade också en livsstil som många betraktade som syndfull. Under en resa i Gallien lärde han i Trier känna det nya munkväsendet och lärde sig genom detta att leva mer disciplinerat. Han blev för en tid asket och vistades ett år i Aquileja (372) och blev vän med Rufinus av Aquileja.
På en resa till Palestina insjuknade han i Antiokia. Där hade han en feberdröm som gjorde att han efter tillfrisknandet gick ut i öknen Chalkis sydost om Antiokia. Där fanns det många eremiter. Han klarade dock inte eremitlivets enkla förhållanden utan började i stället att studera och arbeta med att kopiera skrifter (för hand).
Omkring år 380 översatte han Eusubios kronologiska tabeller till latin.
Hans ärelystnad gjorde att han flyttade från öknen till Konstantinopel och studerade för Gregorius av Nazians och vidare till Rom, där han 382-384 var påven Damasus förtrogne och använde sin ställning till att propagera för sitt munkideal. Han hade betydande framgång bland högadelns damer (bland annat Paula och hennes döttrar följde helt Hieronymus anvisningar). Hans propagerande för det asketiska idealet bidrog också mycket till utbredningen av Mariadyrkan i Västerlandet. Han mötte också mycket motstånd från både lekmän och präster, och när Damasus dog 384, måste han snart i stället för att bli biskop, som han förväntat sig, fly från Rom 385.
Hieronymus tid i Västra Romarriket hade stor betydelse för utvecklandet av munkväsendet i Västerlandet, där han kan betraktas som en pionjär. Hans författarskap och översättningar till latin (bland annat av Didymos och Origenes homilier) gjorde också att origenismen fick fotfäste i väster. I Rom påbörjade Hieronymus också den stora bibelöversättning till latin som sedan 1200-talet kallas Versio vulgata. Det arbetet ses som hans livs storverk, det enda han visar upp äkta vetenskapligt intresse och uthållighet och där hans för sin tid enastående lärdom (han behärskade inte bara latin och grekiska, utan också hebreiska och kaldeiska) kom helt till sin rätt. Trots alla fel var Versio vulgata en för sin tid betydande vetenskaplig bedrift. Den fullbordades 405.
Från Rom hade Hieronymus gjort en resa till Egypten och studerat hos Didymos den blinde och 386 slagit sig ned i Betlehem, där han grundlade ett munkkloster, som han var föreståndare för till sin död, och ett nunnekloster som leddes av Paula. I dessa kloster fick de flesta av Västerlandets tidiga klostergrundare sin utbildning.
Där ägnade sig Hieronymus åt ett intensivt skrivande. Bland annat gjorde han en katalog över de kristna skriftställarna från apostlarna fram till honom själv: De viris illustribus. Denna, liksom de många kommentarer till bibelböcker som Hieronymus skrev, var i hög grad plagiat av äldre arbeten, utan angivande av källan. Här och där finns dock glimtar av förvånansvärd klarsyn. Utöver det historiska, texthistoriska och exegetiska författarskapet utvecklade Hieronymus också en ny litterär form, munkbelletristiken. Hans bästa arbeten i den genren är biografierna över Malchus och Hilarion av Gasa.
När han blev angripen för bristande renlärighet av sin tidigare vän Rufinus, tvingades Hieronymus 395 att ta avstånd från sin lärare Origenes, som nu börjat anses som kättare. Efter en kort tid blev Hieronymus en av origenismens viktigaste motståndare. Denna strid fördystrade hans liv. År 416 blev han och hans kloster till och med utsatta för grovt våld.
Efter sin död upphöjdes Hieronymus av Katolska kyrkan till helgon och senare till doctor ecclesiae. Hans reliker bevaras i basilikan Santa Maria Maggiore i Rom.
Sankt Hieronymus titelkyrka
Kyrkan San Girolamo degli Schiavoni, eller San Girolamo dei Croati, belägen i närheten av Augustus mausoleum i Rom, förlänas som titelkyrka åt kardinalpräster med kroatisk anknytning. Den nuvarande titelinnehavaren är kardinal Josip Bozanić, ärkebiskop av Zagreb.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
- Rengers, Christopher, The 33 Doctors of the Church. Rockford, Illinois: Tan Books & Publishers 2000. ISBN 0895554402
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hieronymus
|
|||||
