Hebr 12

2: Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
3: Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
4: Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
5: Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: "Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
6: Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär."
7: Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8: Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
9: Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
10: De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
11: Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
12: Alltså: "stärken maktlösa händer och vacklande knän",
13: och "gören räta stigar för edra fötter", så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
14: Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
15: Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
16: sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
17: I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
18: Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som "brann i eld", icke till "töcken och mörker" och storm,
19: icke till "basunljud" och till en "röst" som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.
20: Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: "Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas."
21: Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: "Jag är förskräckt och bävar."
22: Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
23: till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,
24: och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.
25: Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?
26: Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: "Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva."
27: Dessa ord "ännu en gång" giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.
28: Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.
29: Ty "vår Gud är en förtärande eld".

 

2: Looking unto Jesus the author and finisher of our faith; who for the joy that was set before him endured the cross, despising the shame, and is set down at the right hand of the throne of God.
3: For consider him that endured such contradiction of sinners against himself, lest ye be wearied and faint in your minds.
4: Ye have not yet resisted unto blood, striving against sin.
5: And ye have forgotten the exhortation which speaketh unto you as unto children, My son, despise not thou the chastening of the Lord, nor faint when thou art rebuked of him:
6: For whom the Lord loveth he chasteneth, and scourgeth every son whom he receiveth.
7: If ye endure chastening, God dealeth with you as with sons; for what son is he whom the father chasteneth not?
8: But if ye be without chastisement, whereof all are partakers, then are ye bastards, and not sons.
9: Furthermore we have had fathers of our flesh which corrected us, and we gave them reverence: shall we not much rather be in subjection unto the Father of spirits, and live?
10: For they verily for a few days chastened us after their own pleasure; but he for our profit, that we might be partakers of his holiness.
11: Now no chastening for the present seemeth to be joyous, but grievous: nevertheless afterward it yieldeth the peaceable fruit of righteousness unto them which are exercised thereby.
12: Wherefore lift up the hands which hang down, and the feeble knees;
13: And make straight paths for your feet, lest that which is lame be turned out of the way; but let it rather be healed.
14: Follow peace with all men, and holiness, without which no man shall see the Lord:
15: Looking diligently lest any man fail of the grace of God; lest any root of bitterness springing up trouble you, and thereby many be defiled;
16: Lest there be any fornicator, or profane person, as Esau, who for one morsel of meat sold his birthright.
17: For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears.
18: For ye are not come unto the mount that might be touched, and that burned with fire, nor unto blackness, and darkness, and tempest,
19: And the sound of a trumpet, and the voice of words; which voice they that heard intreated that the word should not be spoken to them any more:
20: (For they could not endure that which was commanded, And if so much as a beast touch the mountain, it shall be stoned, or thrust through with a dart:
21: And so terrible was the sight, that Moses said, I exceedingly fear and quake:)
22: But ye are come unto mount Sion, and unto the city of the living God, the heavenly Jerusalem, and to an innumerable company of angels,
23: To the general assembly and church of the firstborn, which are written in heaven, and to God the Judge of all, and to the spirits of just men made perfect,
24: And to Jesus the mediator of the new covenant, and to the blood of sprinkling, that speaketh better things than that of Abel.
25: See that ye refuse not him that speaketh. For if they escaped not who refused him that spake on earth, much more shall not we escape, if we turn away from him that speaketh from heaven:
26: Whose voice then shook the earth: but now he hath promised, saying, Yet once more I shake not the earth only, but also heaven.
27: And this word, Yet once more, signifieth the removing of those things that are shaken, as of things that are made, that those things which cannot be shaken may remain.
28: Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:
29: For our God is a consuming fire.

 

PR33-38:Hebr 12:2
PR33-38:Hebr 12:3
PR33-38:Hebr 12:4
PR33-38:Hebr 12:5
PR33-38:Hebr 12:6
PR33-38:Hebr 12:7
PR33-38:Hebr 12:8
PR33-38:Hebr 12:9
PR33-38:Hebr 12:10
PR33-38:Hebr 12:11
PR33-38:Hebr 12:12
PR33-38:Hebr 12:13
PR33-38:Hebr 12:14
PR33-38:Hebr 12:15
PR33-38:Hebr 12:16
PR33-38:Hebr 12:17
PR33-38:Hebr 12:18
PR33-38:Hebr 12:19
PR33-38:Hebr 12:20
PR33-38:Hebr 12:21
PR33-38:Hebr 12:22
PR33-38:Hebr 12:23
PR33-38:Hebr 12:24
PR33-38:Hebr 12:25
PR33-38:Hebr 12:26
PR33-38:Hebr 12:27
PR33-38:Hebr 12:28
PR33-38:Hebr 12:29