|
1917
1: Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2: huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".
3: Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4: Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5: Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6: men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7: Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,
8: mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9: där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10: Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11: Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."
12: Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13: utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14: Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15: När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",
16: vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17: Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?
18: Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19: Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
|
KJV
1: Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus;
2: Who was faithful to him that appointed him, as also Moses was faithful in all his house.
3: For this man was counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who hath builded the house hath more honour than the house.
4: For every house is builded by some man; but he that built all things is God.
5: And Moses verily was faithful in all his house, as a servant, for a testimony of those things which were to be spoken after;
6: But Christ as a son over his own house; whose house are we, if we hold fast the confidence and the rejoicing of the hope firm unto the end.
7: Wherefore (as the Holy Ghost saith, To day if ye will hear his voice,
8: Harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness:
9: When your fathers tempted me, proved me, and saw my works forty years.
10: Wherefore I was grieved with that generation, and said, They do alway err in their heart; and they have not known my ways.
11: So I sware in my wrath, They shall not enter into my rest.)
12: Take heed, brethren, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, in departing from the living God.
13: But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.
14: For we are made partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence stedfast unto the end;
15: While it is said, To day if ye will hear his voice, harden not your hearts, as in the provocation.
16: For some, when they had heard, did provoke: howbeit not all that came out of Egypt by Moses.
17: But with whom was he grieved forty years? was it not with them that had sinned, whose carcases fell in the wilderness?
18: And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to them that believed not?
19: So we see that they could not enter in because of unbelief.
|
PR33.38
PR33-38:Hebr 3:1
PR33-38:Hebr 3:2
PR33-38:Hebr 3:3
PR33-38:Hebr 3:4
PR33-38:Hebr 3:5
PR33-38:Hebr 3:6
PR33-38:Hebr 3:7
PR33-38:Hebr 3:8
PR33-38:Hebr 3:9
PR33-38:Hebr 3:10
PR33-38:Hebr 3:11
PR33-38:Hebr 3:12
PR33-38:Hebr 3:13
PR33-38:Hebr 3:14
PR33-38:Hebr 3:15
PR33-38:Hebr 3:16
PR33-38:Hebr 3:17
PR33-38:Hebr 3:18
PR33-38:Hebr 3:19
|
