Hebr 9

2: Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas "det heliga".
3: Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas "det allraheligaste",
4: med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.
5: Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.
6: Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,
7: men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.
8: Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.
9: Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,
10: utan allenast äro utvärtes stadgar - de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar - stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.
11: Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,
12: gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
13: Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,
14: huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
15: Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.
16: Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.
17: Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.
18: Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.
19: Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket
20: och sade: "Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder."
21: Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.
22: Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.
23: Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.
24: Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
25: Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
26: Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27: Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
28: så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.

 

2: For there was a tabernacle made; the first, wherein was the candlestick, and the table, and the shewbread; which is called the sanctuary.
3: And after the second veil, the tabernacle which is called the Holiest of all;
4: Which had the golden censer, and the ark of the covenant overlaid round about with gold, wherein was the golden pot that had manna, and Aaron's rod that budded, and the tables of the covenant;
5: And over it the cherubims of glory shadowing the mercyseat; of which we cannot now speak particularly.
6: Now when these things were thus ordained, the priests went always into the first tabernacle, accomplishing the service of God.
7: But into the second went the high priest alone once every year, not without blood, which he offered for himself, and for the errors of the people:
8: The Holy Ghost this signifying, that the way into the holiest of all was not yet made manifest, while as the first tabernacle was yet standing:
9: Which was a figure for the time then present, in which were offered both gifts and sacrifices, that could not make him that did the service perfect, as pertaining to the conscience;
10: Which stood only in meats and drinks, and divers washings, and carnal ordinances, imposed on them until the time of reformation.
11: But Christ being come an high priest of good things to come, by a greater and more perfect tabernacle, not made with hands, that is to say, not of this building;
12: Neither by the blood of goats and calves, but by his own blood he entered in once into the holy place, having obtained eternal redemption for us.
13: For if the blood of bulls and of goats, and the ashes of an heifer sprinkling the unclean, sanctifieth to the purifying of the flesh:
14: How much more shall the blood of Christ, who through the eternal Spirit offered himself without spot to God, purge your conscience from dead works to serve the living God?
15: And for this cause he is the mediator of the new testament, that by means of death, for the redemption of the transgressions that were under the first testament, they which are called might receive the promise of eternal inheritance.
16: For where a testament is, there must also of necessity be the death of the testator.
17: For a testament is of force after men are dead: otherwise it is of no strength at all while the testator liveth.
18: Whereupon neither the first testament was dedicated without blood.
19: For when Moses had spoken every precept to all the people according to the law, he took the blood of calves and of goats, with water, and scarlet wool, and hyssop, and sprinkled both the book, and all the people,
20: Saying, This is the blood of the testament which God hath enjoined unto you.
21: Moreover he sprinkled with blood both the tabernacle, and all the vessels of the ministry.
22: And almost all things are by the law purged with blood; and without shedding of blood is no remission.
23: It was therefore necessary that the patterns of things in the heavens should be purified with these; but the heavenly things themselves with better sacrifices than these.
24: For Christ is not entered into the holy places made with hands, which are the figures of the true; but into heaven itself, now to appear in the presence of God for us:
25: Nor yet that he should offer himself often, as the high priest entereth into the holy place every year with blood of others;
26: For then must he often have suffered since the foundation of the world: but now once in the end of the world hath he appeared to put away sin by the sacrifice of himself.
27: And as it is appointed unto men once to die, but after this the judgment:
28: So Christ was once offered to bear the sins of many; and unto them that look for him shall he appear the second time without sin unto salvation.

 

PR33-38:Hebr 9:2
PR33-38:Hebr 9:3
PR33-38:Hebr 9:4
PR33-38:Hebr 9:5
PR33-38:Hebr 9:6
PR33-38:Hebr 9:7
PR33-38:Hebr 9:8
PR33-38:Hebr 9:9
PR33-38:Hebr 9:10
PR33-38:Hebr 9:11
PR33-38:Hebr 9:12
PR33-38:Hebr 9:13
PR33-38:Hebr 9:14
PR33-38:Hebr 9:15
PR33-38:Hebr 9:16
PR33-38:Hebr 9:17
PR33-38:Hebr 9:18
PR33-38:Hebr 9:19
PR33-38:Hebr 9:20
PR33-38:Hebr 9:21
PR33-38:Hebr 9:22
PR33-38:Hebr 9:23
PR33-38:Hebr 9:24
PR33-38:Hebr 9:25
PR33-38:Hebr 9:26
PR33-38:Hebr 9:27
PR33-38:Hebr 9:28