Från Rilpedia

Henrik av Lettlands krönika (på lettiska Indriķa hronika; latin Heinrici Cronicon Lyvoniae) är ett historiskt dokument som beskriver Lettlands och Estlands historia mellan åren 1180 och 1227. Det är det äldsta kända skrivna dokumentet om Lettlands historia.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Innehåll 2.1 Sverige i krönikan 3 Författaren 4 Externa länkar

Bakgrund

På 1200-talet, samtidigt med de välkända korstågen mot Jerusalem och Mellanöstern, ägde de baltiska korstågen rum. Före korstågen var regionen Livland (som bestod av vad som idag är Estland och Lettland) ett hednasamhälle där hansaköpmän mötte köpmän från Novgorod, och där tysk, skandinavisk och rysk handel, kultur och tro blandades. Skandinaviska härskare och den Tyska orden erövrade och bosatte Baltikum och drev det in i västvärldens kretslopp.

Innehåll

Henrik av Lettlands krönika tillhandahåller ögonvittnesmål om händelserna, med en ovärderlig och djupt mänsklig historia. Den visar på komplexiteten hos religiösa motiv som blandats med politiska avsikter. Den andra kända liviska texten, rimkrönikan, har inte lika stort historiskt värde, eftersom den i stora drag var avsedd som patriotisk, kristen hovunderhållning.

Krönikan består av fyra böcker. De första två böckerna, "Om Lettland" och "Om biskop Berthold", beskriver de två tyska biskoparna Meynards och Bertholds ankomst och deras misslyckade försök att etablera ett inflytande i Lettland. Den tredje boken, "Om biskop Albert", beskriver den tredje biskopen, Albert von Buxhövden, grundaren av Svärdsriddarorden, och erövringen av Livland. Den fjärde boken, "Om Estland", beskriver Alberts och Svärdsriddarordens erövring av Estland.

Originalmanuskriptet har inte bevarats. Det finns dock 16 olika kopior, skapade mellan 1300-talet och 1800-talet, av vilka den äldsta går under namnet Codex Zamoscianus. Inte heller på Internet finns det mycket material att tillgå, men det finns några utdrag, [1], och en sida ur en av kopiorna kan ses här: [2].

Sverige i krönikan

År 1203 omnämns i krönikan Visby. Detta är det äldsta nu kända skriftliga onämnandet av staden. Enligt krönikan härjade samma år ester från ön Ösel i Blekinge, där de bland annat ska ha förstört en kyrka och tillfångatagit och mördat slavar. Vidare står det att dylika härjanden inte var ovanliga i Sverige och Danmark.

Författaren

Författaren till krönikorna är Henrik av Lettland (på lettiska Indriķis; latin Henricus Lettus). Enligt krönikorna var han en katolsk präst som bevittnade de flesta av de beskrivna händelserna. Henrik tros ha fötts mellan 1180 och 1188. Det är oklart huruvida han var från Livland eller Tyskland, men hans utbildning var i fullo tysk och katolsk, och i sin ungdom var han knuten till furstbiskop Albert von Buxhövdens hushåll. Henrik prästvigdes 1208, grundade en församling och levde ett liv i frid.

Hans krönikor är skrivna ur synvinkeln att kyrkans historia var det viktiga i Livlands historia. Krönikorna kan ha påbörjats som en rapport till den påvlige legaten Vilhelm av Modena, vars tolk han var mellan 1225 och 1227. Legaten var i Livland för att medla i en intern kyrkodispyt mellan den kristna riddarorden, svärdsriddarorden och Livlands katolska biskopars territoriella anspråk.

Externa länkar

• The Chronicle of Henry of Livonia - krönikan översatt till engelska av James A. Brundage
• Indriķa hronika - hela krönikan på lettiska