Svärdsriddarorden
Från Rilpedia
Svärdsriddarorden, latin Fratres militiae Christi ("Kristi ridderskaps bröder"), var en andlig tysk riddarorden grundad av Albert av Riga som existerade under åren 1202-1237 i Livland. Efter att ha lidit ett stort nederlag vid Saule förenade Svärdsriddarorden sig med Tyska orden i Preussen sistnämnda år, men behöll en viss självständighet och benämndes offentligt Tyska orden i Livland (Ordo Theutonicorum in Livonia).
Innehåll |
Historia
Grundande
Svärdsriddarorden grundandes år 1202 på initiativ av biskop Albert av Riga och cisterciensklostret Dünamünds abbot Theoderich år 1202 i ett försök att skapa en permanent styrka i Livland som var biskopen trogen och hjälpa till med kristnandet av landet. Orden kallades officiellt ’’Fratres militiae Christi’’ (Kristi riddarskaps bröder) men eftersom ordensdräkten bestod av en vit mantel prydd med ett rött kors och ett rött svärd kom den snart att kallas Svärdsriddarorden.[1]
Expansion och fall
Under sina första år expanderade orden kraftig och byggde upp en organisation som i stort var självständig av biskopen av Riga. År 1216 hade orden blivit så stark att den kunde ta kontroll över södra Estland och företa räder ända in på ryskt område. De tvingades dock ut ur Estland efter en rysk offensiv år 1217 men kunde redan samma år gå på offensiven igen. Efter att norra Estland erövrats av kung Valdemar II Sejr av Danmark 1219-1220 slöt orden upp på hans sida i en konflikt med Albert av Riga. När konflikten avslutades till Valdemars fördel år 1222 belönades svärdsriddarna med ytterligare områden och befann sig i en starkare position en de tidigare befunnit sig i.[2]
År 1223 bröt ett uppror mot danskarna ut på Ösel och spred sig till resten av Estland. Svärdsriddarorden drabbades av svåra förluster och tvingades avstå två tredjedelar av sina områden till biskoparna av Riga och Reval för att försäkra sig om deras hjälp. Tillsammans med dessa lyckades de slå ner upproret under 1224.[3]
Ordensbröderna kunde snart återuppta expansionsförsöken och år 1227 invaderades Ösel av ordensmästaren Folkwin. När tyskarna i Livland kom i konflikt med danskarna samma år erövrades det danska området och bland annat Reval tillföll Svärdsriddarorden. Därefter försökte orden expandera i Semgallen och Kurland men dessa expansionsföretag stoppades nästan helt mellan år 1230 och 1234 då orden kom i konflikt med en påvlig vicelegat. Först när denne legat blivit avsatt kunde svärdsriddarna år 1235 återuppta sina expansionsföretag, dock drabbades de påföljande år av ett så katastrofalt nederlag vid Saule att de befann sig vid ruinens brant. Därför gick de år 1237 samman med Tyska Orden och bildade på så sätt en självständig gren av denna orden.[4]
Källor
Dick Harrison: Gud vill det! – Nordiska korsfarare under medeltiden, Ordfront förlag, 2005. ISBN 91-7037-119-9.
Fotnoter
- ↑ Dick Harrison. Gud vill det! – Nordiska korsfarare under medeltiden. Ordfront förlag (2005), ss. 311-315.
- ↑ Dick Harrison (2005). Ibid, ss. 316-347.
- ↑ Dick Harrison (2005). Ibid, ss. 347-353.
- ↑ Dick Harrison (2005). Ibid, ss. 353-371.
