Valdemar II Sejr
Från Rilpedia
Valdemar II "Segraren" av Danmark, danska Valdemar "Sejr", född 28 juni 1170, död i Vordingborg 28 mars 1241, begravd i Mariakyrkan i Ringsted. Han var hertig av Schleswig (Sönderjylland) från 1182 samt kung av Danmark 1202-1241. Valdemar är känd för sina erövringar i norra Tyskland och Baltikum, men under hans regeringstid hann även det danska stormaktsväldet falla samman. Han var son till Valdemar I Knutsson av Danmark och Sofia av Minsk.
Han gifte sig första gången år 1205 på Ribehus med Margrethe Dragomir, dotter till kung Ottokar I av Böhmen. År 1206 ledde Valdemar tillsammans med ärkebiskop Anders Sunesen en korstågsflotta till Ösel. År 1212 dog hustrun Margrethe Dragomir. År 1214 gifte Valdemar om sig med Berengaria av Portugal (död 1221) och det beslöts att hans son skulle bli Danmarks konung. År 1219 drog Valdemar Sejr med ledungsflottan på korståg till Estland, ditkallad som hjälp av Albert av Riga, som själv försökte erövra Estland. Det är i korståget mot esterna som Dannebrogen, enligt en senare nedtecknad legend, föll ner från himlen i slaget vid Lindanäs. Valdemar segrade i Estland med sin armé, och erövrade landet i Alberts ställe.
Med Helena Guttormsdotter (dotter till Guttorm jarl; änka efter Esbern Snare) fick han sonen Knut Valdemarsson av Danmark (1211 - 1260). Med Margrethe Dragomir fick han sonen Valdemar (1209-1231).
Med Berengaria av Portugal fick han barnen:
- Erik Plogpenning (1216-1250)
- Sofie av Danmark (1217-1247)
- Abel av Danmark (ca 1218-1252)
- Kristoffer Valdemarsson av Danmark (ca 1219-1259)
Se även
| Företrädare: Knut VI av Danmark |
Kung av Danmark 1202–1241 |
Efterträdare: Erik Plogpenning |
|
||||||||||||||||||||||
