Magnus den gode
Från Rilpedia
Magnus I Olavsson, med tillnamnet den gode, född 1024 i Norge, död 25 oktober 1047 i Skibby, Danmark, var kung av Norge 1035-1047 och kung av Danmark 1042-1047.
Enligt sagatraditionen var Magnus illegitim son till Olav den helige och Alvhild - en tjänstekvinna på kungsgården. Flydde med sin far till Novgorod, men hämtades hem till Norge och kampen mot kung Sven 1034 av Kalv Arnesson och Einar Tambaskelver. Den sistnämnde utövade stort inflytande på den unge Magnus.
Med svensk hjälp fördrevs Sven Knutsson, son till Knut den Store av Danmark och England, som hade tagit den norska kronan efter Olavs död 1030. Magnus utropades till kung 1035.
Vid 18 års ålder drog Magnus till Danmark på härtåg och vann kronan 1042. Som dansk kung stred Magnus med venderna och ska ha bränt Jomsborg. Han besegrade även venderna i slaget vid Lyrskog nära Slesvig. Alla accepterade inte Magnus som dansk kung. Knut den stores barnbarn Sven Estridsen lyckades bli hyllad som kung och flera sjöslag utkämpades mellan de bägge kungarna 1043-1045 utan att ett avgörande kunde fällas.
År 1045 kom också Harald Hårdråde till Norge efter tjänstgöring i väringagardet i Konstantinopel. Uppenbarligen med tanken att bli norsk kung. Magnus gick med på att dela makten med Harald 1046. Följande år avled Magnus när han var ute med örlogsflottan i Danmark. Enligt de norsk-isländska sagorna var det av sjukdom, men den danska Rydårboken som har visst stöd i engelska källor påstår att kung Magnus ramlade i från en landgång och druknade. Kung Magnus begravdes i Kristkirken i Nidaros.
Magnus efterträddes i Norge av farbrodern, medregenten Harald Hårdråde, och i Danmark kunde Sven Estridsen säkra sin ställning som kung.
Källor
Externa länkar
- Magnus den godes historia Del av Emil Olsons översättning av Heimskringla.
| Företrädare: Svein Alfivasson |
Kung av Norge 1035–1047 |
Efterträdare: Harald Hårdråde |
| Företrädare: Hardeknut |
Kung av Danmark 1042–1047 |
Efterträdare: Sven Estridsson |
|
||||||||||||||||||||||
