|
1917
1: Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade.
2: Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,
3: huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? - en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,
4: varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.
5: Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om.
6: Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: "Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?
7: En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk;
8: allt lade du under hans fötter." När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt - om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt.
9: Men honom som en liten tid hade blivit gjord "ringare än änglarna", honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.
10: Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.
11: Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;
12: han säger ju: "Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig";
13: så ock: "Jag vill sätta min förtröstan till honom"; så ock: "Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig."
14: Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,
15: och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.
16: Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.
17: Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.
18: Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
|
KJV
1: Therefore we ought to give the more earnest heed to the things which we have heard, lest at any time we should let them slip.
2: For if the word spoken by angels was stedfast, and every transgression and disobedience received a just recompence of reward;
3: How shall we escape, if we neglect so great salvation; which at the first began to be spoken by the Lord, and was confirmed unto us by them that heard him;
4: God also bearing them witness, both with signs and wonders, and with divers miracles, and gifts of the Holy Ghost, according to his own will?
5: For unto the angels hath he not put in subjection the world to come, whereof we speak.
6: But one in a certain place testified, saying, What is man, that thou art mindful of him? or the son of man, that thou visitest him?
7: Thou madest him a little lower than the angels; thou crownedst him with glory and honour, and didst set him over the works of thy hands:
8: Thou hast put all things in subjection under his feet. For in that he put all in subjection under him, he left nothing that is not put under him. But now we see not yet all things put under him.
9: But we see Jesus, who was made a little lower than the angels for the suffering of death, crowned with glory and honour; that he by the grace of God should taste death for every man.
10: For it became him, for whom are all things, and by whom are all things, in bringing many sons unto glory, to make the captain of their salvation perfect through sufferings.
11: For both he that sanctifieth and they who are sanctified are all of one: for which cause he is not ashamed to call them brethren,
12: Saying, I will declare thy name unto my brethren, in the midst of the church will I sing praise unto thee.
13: And again, I will put my trust in him. And again, Behold I and the children which God hath given me.
14: Forasmuch then as the children are partakers of flesh and blood, he also himself likewise took part of the same; that through death he might destroy him that had the power of death, that is, the devil;
15: And deliver them who through fear of death were all their lifetime subject to bondage.
16: For verily he took not on him the nature of angels; but he took on him the seed of Abraham.
17: Wherefore in all things it behoved him to be made like unto his brethren, that he might be a merciful and faithful high priest in things pertaining to God, to make reconciliation for the sins of the people.
18: For in that he himself hath suffered being tempted, he is able to succour them that are tempted.
|
PR33.38
PR33-38:Hebr 2:1
PR33-38:Hebr 2:2
PR33-38:Hebr 2:3
PR33-38:Hebr 2:4
PR33-38:Hebr 2:5
PR33-38:Hebr 2:6
PR33-38:Hebr 2:7
PR33-38:Hebr 2:8
PR33-38:Hebr 2:9
PR33-38:Hebr 2:10
PR33-38:Hebr 2:11
PR33-38:Hebr 2:12
PR33-38:Hebr 2:13
PR33-38:Hebr 2:14
PR33-38:Hebr 2:15
PR33-38:Hebr 2:16
PR33-38:Hebr 2:17
PR33-38:Hebr 2:18
|
