Hössöhalvön
Från Rilpedia
Hössöhalvön är en halvö belägen mellan Åkavik och Julöfjorden i sjön Åsnen, Kronobergs län. Halvön delas av socknarna Kalvsvik och Skatelöv, Kinnevalds härad i Värend. Platsen ligger 3 mil söder om Växjö där östra delen ingår i Växjö kommun och västra i Alvesta kommun. Söder om Hössöhalvön ansluter halvön Bjurkärr som numera är ett naturreservat. På västra Hössöhalvön ligger Agnäs naturreservat och öarna omkring Hössöhalvön ingår i naturresrvatet Västra Åsnens övärld. Därtill kommer ett område på Sirkön som hör till den gamla byn Hunshult. 75 procent av de 2 000 hektar som hela området avser, varav 400 hektar är land, ägs redan ägs av staten. År 2008 föreslås området hos Naturvårdsverket utses till att bli nationalparken "Västra Åsnenområdet".
Innehåll |
Hössöhalvöns historia
Sten- och bronsålder
Sannolikt kom de första bosättarna hit genom folkvandring via Åsnens sjösystem. Genom landhöjning och sjösänkningar i olika omgångar, bland annat 1839 med två fot, har kartan idag ett annat utseende än då. Spår av tidiga bosättningar finns på Hagstad Norregård, som tillhör Kalvsviksdelen. På gårdens tidigare storåker, sedan mitten av 1960-talet ett sommarstugeområde, finns resterna av en hällkista från yngre stenåldern (3000 - 1500 f Kr). Platsen kallas för Store Ör och jämte denna finns ett odlingsröse, benämnt Lille Ör.
Andra stenåldersfynd, såsom yxor, sländor och flintföremål, har också påträffats vid plöjning och annat åkerbruk. Hällkistan, som lags i nord-sydlig riktning, är 10 meter lång och 0,6 meter bred. Den är placerad i ett röse med en diameter på 14 meter och 0,6 meter högt. Rösets fot är belamrat med odlingsstenar, Riksantikvarieämbetets fornlämning nr. 56. Även närliggande Vrankunge by har gamla anor vilket styrks av tre hällkistor, två är i dåligt skick och den tredje är borttransporterad. Från bronsåldern vittnar ett 80 mm långt fragment av ett bronssvärd, funnet 1869 på Hössöhalvön. Detta förvaras på Smålands museum i Jönköping.
Medeltiden
Under medeltiden fanns det två gårdar på Hössöhalvön; Hagstad som tillhörde biskopssätet i Kronoberg och det närliggande Agnäs som är ett gammalt prebendehemman och som tillhörde Sankta Anna klosterorden. Agnäs omnämns redan 1361. Huvuddelen av Hössöhalvön var då en allmänning under Kinnevalds härad omfattande 1355 tunnland. Hagstad och Agnäs drogs in vid Gustav Vasas kyrkoreduktion av kyrkans egendom och betalade åren 1571 och 1613 särskild skatt vid Älvsborgs lösen. Hagstad har sedan medeltiden bestått av tomterna Norregården och Södregården.
Agnäs med närliggande Vrankunge och Silkesnäs överlämnades 1573 av Johan III till ståthållaren Christoffer Andersson Stråle i underpant för några penningar i guld som han försträckt kungens krigsfolk i Lifland. Den 17 mars 1649 donerades Huseby, Sunnanvik med intilliggande Bonäs och Agnäs till assessor Christopher Gyllengrip (Grip) (1617-1695) på Osby Kungsgård i Skatelöv socken. Agnäs blev senare säteri mellan åren 1660 och 1673. Sätesbyggnaden brann ned 1701 och någon ny karaktärsbyggnad återuppfördes inte. Agnäs blev därefter kornetts-, senare fänriks- och sergeantboställe under Smålands dragonregemente fram till mitten av 1800-talet och därefter kronoarrendegård till 1996 då Domänverket styckade gården i tre delar, varav den större delen blev naturvårdsområde. Agnäs brukades av fyra arrendatorer med ¼-dels mantal vardera under 1700 och 1800-talet.
Säteriepoken (1600-talet)
Under stormaktstiden på 1600-talet var Sverige inblandat i många krig. Dessa påverkade levnadsförhållandena i socknarna med ständiga utskrivningar av soldater, dryga skatter och nya jordägare genom donationer. En av dessa var skotten William Man som 1621 fick Hagstad samt torpen Rävsjö och Skärvudden i Kalvsviks socken i donation med sätesprivilegier. Agnäs blev senare säteri mellan åren 1660 och 1673. Sätesbyggnaden brann ned 1701 och någon ny återuppfördes inte. En karaktärsbyggnad uppfördes i Hagstad under slutet av 1620-talet och ersattes först 1742 med två mindre mangårdsbyggnader. Sätesfriheten upphörde för Hagstads del i samband med donationen till Per Ulfsax på 1660-talet och båda gårdarna drogs in vid Karl XI:s reduktion på 1680-talet. På Kalvsviks sockenkarta från 1645 var var de utmärkta gårdar på Hössöhalvön Hagstad, Agnäs och ett torpställe, några hundra meter öster om nuvarande Sirköbron vars namn varierat under seklerna; kronotorpet Billingsnäs, Billingsudden, Udden och slutligen Sundet. En senare karta över Kinnevalds härad år 1683 utvisar bl.a. två gårdar i Hagstad, Sundet, Kläcklinge, Skärvudden, Rävsjö, Silkesnäs och fyra gårdar i Vrankunge. Karta från 1697 utvisar även torpen Vevik och Bjurkärr (idag naturreservat) i samband med att dessa avskildes till Huseby Jernbruk.
Kinnevalds häradsallmänning
Enligt Kungliga Kammarkollegiets brev den 16 februari 1698 blev Vevik och Bjurkärr lagt till "Huseby Krono Jernbruk" såsom ersättning för bortminskade ägor under militären". Vid denna tid var bröderna Peter och Paul Rudebäck ägare till Huseby. Då Peter Rudebäck varit regementskvartermästare vid Kronobergs regemente med Hagstad som löneboställe under slutet av 1680-talet kände han sannolikt till platsen. Vevik kom att användes som lastplats för råvaror till bruket, främst sjömalm, kol, ved och lera som togs på allmänningen och i sjön Åsnen, både i Julöfjorden och Åkavik. Namnet Namnet Vevik har sannolikt med ved att göra (ve är dialekt för ved och benämndes på karta från 1690-talet för "Wedevik"). Där fanns då även ett lertag, kallat "Lervik". Bjurkärr kommer från bäver (bjur) och kärr. Huseby hade också en lastplats i Grimsvik, på Möcklehults häradsallmänning i Västra Torsås. År 1730 skedde jordavskiljning med råmärken (gränsstenar) av torpen Vevik och Bjurkärr från häradsallmänningen, omfattande 200 tunnland och 18 kappeland. Resterande 1037 tunnland delades år 1837 i fyra jordlotter. Tre av dessa Hössögårdar förvärvades år 1840 av grevarna Hamilton på Huseby för en köpeskilling av 15 400 Riksdaler Banco, varefter bruket kom att inneha totalt 950 tunnland på Hössöhalvön. Det motsvarade 8 % av hela godsets jordinnehav år 1867. Arealmässigt var Bjurkärr betydligt större än Vevik, 125 tunnland och 31 kappeland, med i skatt och odlingshänseende var torpen lika stora. Båda torpen brukades vardera i början av 1800-talet av två torpare i hälftenbruk med gemensamma ladugårdar. Torpställena angavs särskilt när grevarna Hugo och Malcolm Hamilton år 1814 förvärvade hela Huseby av sin far ryttmästaren Axel Hamilton. År 1840 tillkom de norra, östra, mellersta och västra hössögårdarna med torpställen, se nedan.
Husebytorpen och invånarantalet på Hössöhalvön vid slutet av 1800-talet
Privatiseringen 1840 av häradsallmänningen startade en omfattande nybyggnation de följande 20 åren. Flera enkla backstugor ersattes och nya hus uppfördes av grevarna Hamilton. Bland dessa kan nämnas Vackratorp, Brevik och Gropholmen. Torparna på Hössöhalvön kom således inte att äga sina hus, vilket annars var vanligt. De utförde dagsverken i Vevik, som odlades upp under senare delan av 1800-talet och början av 1900-talet.
Huseby kom vid mitten av 1800-talet att äga nio ursprungliga torplokaliseringar på Hössöhalvön, Bjurkärr och Vevik sedan år 1696/1730, och genom förvärv år 1840 av Mobergatorpet/Vackratorp, Brändahult/Stenvik och Vackttorpet/Nyatorp på Skatelövssidan samt fyra lokaliseringar, Sundet/Lilla Sundet, Gropholmen, Brevik och Vacttorpet/Nyatorp på Kalvsvikssidan. I de 12 stugorna kan det ha bott 70-80 personer.
Antalet stugor på hela Hössöhalvön, om torp, backstugor och undantagsstugor, mangårdar (Julås och Järnsmedbacken), arrendatorsboställen/kronogårdar (Hagstad och Agnäs) och rättarebostället (Vevik) beräknas, uppgick till drygt 30 bostäder vid slutet av 1800-talet. Invånarantalet i dessa kan uppskattas till närmare 200 personer, flertalet sannolikt barn. Många emigrerade till Amerika. Idag bor det omkring 10 personer permanent inom samma område på 6 ställen. Sommartid är det betydligt fler. År 2008 finns det 15 hus som är äldre än 100 år på Hössöhalvön, varav 10 av dem är mer än 150 år gamla.
1900-talet
Århundrandet präglades inledningsvis av ägarna till Huseby och senare Torne Gård som var stora jordägare med många torpställen på haövön. En delning skedde 1903 av Hagstad i Norregård och Södergård, den senare inropades av J S F Stephens till Huseby och Norregården av två lokförare från Älmhult. Norregården styckades 1916 i flera mindre gårdar och ett större sommarstugeområde på 1960-talet. Agnäs privatiserades på 1990-talet i tre delar. De tre torpen under Agnäs avyttrades redan 1916. Skogsarbete blev en vanlig syssla för tidigare torpare och småbrukare på Hössöhalvön fram till 1960-talet. Skogsarealen m.m. på den tidigare häradsallmänningen kom att ärvas av J S F Stephens dotter Mary Stephens till Torne gård på 1930-talet och är idag huvudakligen sammanhållen under en annan privat ägare.
Det kom att etableras närmare 30 torp, backstugor och undantagsstugor under kronogårdarna Hagstad och Agnäs, på häradsallmänningen samt Hössögårdarna Julås och Järnsmedbacken på en sammantagen areal av drygt 800 hektar. Detta skedde främst under början och mitten av 1800-talet och speglade den tidens befolkningsökning.
Det finns än idag ett flertal gamla timmerhus på halvön. Den stora mangårdsbyggnaderna i Agnäs är uppförd 1854, Järnsmedbacken 1857 och Julås på 1853. Äldst är torpstället Hallen bdär loftstugan byggdes 1832 av fd. dragonen Johan Krok från Tjugoboda i Kalvsvik, arbetarebostaden i Vevik uppfördes 1838 och rättarebostaden där på 1850-talet. Stenvik är byggt omkring 1841 (avstyckades 2007 från Vevik). Arrendatorshuset i Hagstad Södregård är byggt 1846 och genuint behållet med timmerväggarna framtagna invändigt (används idag som sommarstuga)och undantagsstugan omkring 1870. Andra äldre torpstugor är Vackratorp (1840), Mattistorpet i Bjurkärr som uppfördes av gammalt timmer på 1830-talet och har därefter byggts till. Torpstugan i Hagstad Norratorp är från 1860-talet då stället tillkom genom svedjebruk. Vrankunge hembygdsstuga är en ryggåsstuga från slutet av 1700-talet som ursprungligen stått i Agnäs. Sammantaget finns det 12 hus från främst mitten och senare delen av 1800-talet på Hössöhalvön. Flera av husen uppfördes av Carl Påhlsson (f. 1787, bl.a. Vevik och Stenvik) och hans son Påhl Carlsson (f 1810 som bl.a. uppförde och under ca 20 år ägde Järnsmedbacken).
Gårdar och bebyggelse på Hössöhalvön
Officers- och kronoboställen på 1700-talet
Hössöhalvön dominerades av den skogrika häradsallmänningen och två kronogårdar som brukades av sex eller sju arrendatorsfamiljer. Hagstad innehades (beboddes i undantagsfall) av regementskvartermästare, kaptener och majorer från 1685 till ca 1800. Den förste regementskvartermästaren var Petter Rudebäck, senare innehavare av Huseby tillsammans med brodern Paul Rudebäck. Innehaven var vanligtvis korta på grund av krigen och karriärgången för officerarna.
Regementskvartermästare var en genomgångstjänst och de stod i tur att bli kapten och kompanichef. Karl XII:s krig medförde också en snabb befordringsgång. Agnäs blev fänriks- och sergeantsboställe under Smålands Dragonregemente.
Kronoarrendegårdar och Husebydomän på 1800-talet
Efter tiden som officersboställe blev Hagstad och Agnäs kronoarrendegård. Under 1800-talet utarrenderade kronan många officersboställen då officerarna fick kontant lön istället för avkastning från jordbruket vid sina boställen. Hagstad var den största gården i Kalvsviks socken som Kronobergs regemente arrenderade ut under 1850-talet. Agnäs blev kvar i Domänverkets ägo fram till 1990-talet.
Hössögårdarna
Genom beslut den 19 november 1828, den 7 september 1836 , efter uppmätningar den 17 mars och den 28 juli 1837 med förslag den 24 september 1837 samt skatteläggning 1839 delades häradsallmänningen upp i fyra hemmansdelar om vardera 1/4 –dels mantal, totalt ett helt mantal, med en sammantagen areal av 1037 tunnland. Gårdarna var/är
- Hössö Norregård.
- Hössö Mellangård
- Hössö Östregård
- Hössö Västregårdarna är Järnsmedbacken (var tidigare torpstället Järnsmedslund från slutet av 1700-talet) och Julås med torpen Fredrikshamn (idag sommarstuga), Fällan och Hönet.
De tre först nämnda gårdarna förvärvades på auktion 1840 av grevarna Hamilton på Huseby och Hössö Västregård initialt av fyra bönder från Skatelöv och Västra Torsås. Före auktionen hade häradet värderat och lämnat ersättning för de små uppodlingar (svedjebruk) och enkla hus som brukare olovligen etablerat på allmänningen, flertalet från slutet av 1700-talet. Av köpeskillingen avsatte häradet enligt förslag från greve Posse på Bergkvara tre fjärdedelar till en brobyggnadskassa (finansierade bl.a. Sirköbron) och resten för utlåning mot säkerheter.
Källor
- Riksarkivet, landsarkiven i Vadstena, Lund och Härnösand, Krigsarkivet, Skokloster porträttsamling (William Man), Husebysamlingen vid Växjö Universitet, Smålandssamlingen vid Växjö bibliotek m fl. samt muntlig tradition från boende i området.
- Artiklar i Kalvsviks hembygsdböcker 1992, 2007 och 2008 (totalt ca 100 sidor) samt TORNE VRANKUNGE förr och nu (2004) författade av Ingolf Berg.
