Marsvin

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Guinea Pig)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel handlar om djuret marsvin. För andra betydelser, se Marsvin (olika betydelser).

?Marsvin

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Gnagare Rodentia
Underordning:	Piggsvinsartade gnagare Hystricomorpha
Familj:	Marsvin Caviidae
Släkte:	Cavia
Art:	Marsvin
Vetenskapligt namn
§Cavia porcellus Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Marsvin kommer av tyskans Meerschweinchen som betyder "liten havsgris". Marsvinen kom med skepp från Sydamerika där de hölls som husdjur främst för köttets skull, men i Europa fick de aldrig någon betydelse som matdjur, utan hölls redan från början som sällskapsdjur och efter det även som försöksdjur. Marsvinet är ett populärt och lättskött sällskapsdjur som finns i flera färger och färgkombinationer.

Ursprung

Det vilda marsvinet kommer från Anderna i Sydamerika. Marsvinets föregångare fanns redan under eocen, vilket var för ungefär 15 miljoner år sedan. För ca 5 miljoner år sedan fanns det som mest elva arter. Sedan minskade variationen. Indianer i Peru var de första att ha marsvin som "husdjur" och de användes som offergåvor till inkagudarna.

Marsvinet används även idag som köttdjur i Sydamerika; I Peru konsumerar man 20 000 ton kött per år från cirka 65 miljoner djur. Under 1500-talet upptäckte nederländska resande marsvinen och de tog med sig dem till Europa.^[1] Från detta har marsvinen fått sitt namn; de kom från havet och såg ut som små grisar, havsgrisar.

Redan på 1700-talet började man använda marsvinet som laboratoriedjur^[1] och de används idag bland annat i allergitester.

Livslängd

Ett marsvin blir i medelålder mellan 6-8 år. Det äldsta marsvinet man känner till blev 15 år gammalt enligt Guinness rekordbok.

Rangordningen

En marsvinsflock består i vilt tillstånd av åtta till tio marsvin, varav en hane och resten honor och ungar. Om flera hanar tvingas ihop i samma flock är det den som är störst och starkast som får högst rang. Hanen med högst rang får para sig med honorna, de lägre stående hanarna får bara para sig med överblivna honor.^{[källa behövs]}

Marsvin som sällskapsdjur

Eftersom marsvin är flockdjur så rekomenderas det att man införskaffar två stycken. Anledning till detta är att ensamma marsvin kan bli deprimerade.En rekomendation är att säta ihop två bebisar eller en vuxen och en unge. Två hanar som sätts i hop i vuxen ålder kan börja bråka, Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår. Marsvin kan leva tillsammans med kaniner,Men en kanin kan aldrig ersätta marsvinets livsarts vän. Eftersom det är naturligt för marsvinshonor att leva med andra marsvinshonor i vilt tillstånd, går det också lättare att hålla två tama honor tillsammans, men även dessa kan bråka. Om två hanar ska hållas tillsammans bör de växa upp med varandra från späd ålder. Om man har två hanar bör man inte låta dem träffa honor, eftersom riskerna för bråk ökar då. Även om man väljer honor så måste man vara försiktig när man sätter ihop nya individer, riskerna för bråk när man sammanför äldre honor är dock mindre än med vuxna hanar. Man ska inte hålla en hona och en hane tillsammans permanent om ingen är steriliserad/kastrerad Marsvin har lugnt temperament, är lätta att sköta, renliga men relativt högljudda (de sjunger, kurrar och visslar). Marsvin biter mycket sällan människor. Istället piper de oftast till om vårdaren gör något som de inte gillar.

marsvins boende En golvyta på 50 x 60 cm per vuxet marsvin rekommenderas till deras bur. Ju större bur desto bättre. Golvet ska vara täckt med halm, kutterspån, toalett eller fleece som också går bra att ha. Bottenmaterial som till exempel spån är mindre bra eftersom de dammar mycket och de kan packa ihop sig vid hanens könsorgan och orsaka hudinflammation. En kombination med kutterspån i botten och halm över är perfekt då kutterspånet suger upp urinen och halmen är mjuk för marsvinens känsliga trampdynor. I buren ska det även finnas ett ställe för marsvinen att gömma sig i/under.

Föda

Hö är en den viktigaste delen av marsvinets kost och det behöver ha ungefär åttio procent hö i kosten. Marsvin skall även äta grönsaker och marsvinspellets. Marsvin behöver en C-vitaminrik kost vilket man enklast och billigast ordnar genom att ge färska grönsaker dagligen, t ex paprika, persilja. Skörbjugg, som sjömännen fick när de var ute för länge till havs, drabbar även marsvinet när de inte får i sig tillräckligt med C-vitamin. De äter även sin egen avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som inte upptagits av kroppen. Detta beteende kallas caecotrofi. Eftersom de kan inte bilda C-vitamin själva behöver marsvin daglig tillgång till detta. Ett utmärt sätt att tillgodose C-vitaminbehovet är att dagligen ge grönsaker, såsom vitkål, broccoli, persilja och paprika. Marsvin ska alltid ha fri tillgång till friskt vatten och hö eftersom marsvin är betesdjur och inte av natur kan leta efter "flygande föda", då detta kan leda till att de förstörar sina nackar och ryggar.

Parning

En marsvinshona är brunstig ungefär var 15:e dag. För att vara säker på att marsvin parar sig bör man låta honan och hanen gå tillsammans i fem veckor. Då har hanen två brunstperioder på sig att lyckas para sig med honan.

Honan ska vara minst fem månader när hon parar sig första gången, men hon måste vara under ett år gammal när hon föder sin första kull, 8-10 månader är exemplariskt. Är hon äldre så finns det risk att hennes bäcken har stelnat så att hon får problem att föda. Om man vill ha flera kullar så ska det inte gå längre än sex månader mellan kullarna, men honan får inte heller bli omparad alltför ofta. En marsvinshona klarar inte att föda många kullar efter varandra utan vila emellan. En hona bör inte få fler än 3 kullar per 12-månaders period. Honan är dräktig i omkring 68-72 dygn.

När honan är i treårsåldern bör hon inte längre bli parad.

Kullen

Honan föder normalt sin kull under ett tak i skymning eller gryning och bygger alltså inte bo. Kullen består normalt av tre till fyra ungar, men den största kända kullen i Sverige bestod av 10 ungar som alla levde efter födseln. Detta är dock en för stor kull för att det ska vara hälsosamt för honan.

Ungarna väger normalt mellan 60 och 120 gram men vikten beror på kullstorleken

Ungarna ska stanna hos sin mamma i minst fyra veckor. Om en hane ingår i kullen så måste denne skiljas från kullen när han är fyra veckor, annars finns risk att han parar sig med sina systrar eller sin mamma. Ofta börjar hanungar uppvakta sin mamma och systrar redan vid ett par veckors ålder, men de tränar bara och är för små för att kunna para sig. Om hanen är väldigt stor (300 gram) kan man tvingas att flytta honom tidigare. Hanen (pappan) bör inte gå kvar när honan föder, eftersom han då kommer att para sig med henne så fort ungarna är födda.

Raser

Marsvinsraserna är indelade i tre huvudkategorier: strävhåriga, korthåriga och långhåriga. Det finns även raser med "guidestandard" och "ostandardiserade" marsvin. Samtliga raser finns i många olika färger och teckningar.

Strävhåriga raser

Abessinier, har en päls som växer i 8-10 virvlar eller rosetter i ett mönster. Deras temperament skiljer sig något från de släthåriga, de är mer livliga och nyfikna. På kroppen ska åsar och rosetter sitta och bilda ett rutigt mönster. Abessiniern ska ge strävt, stickigt, borstigt och robust intryck. Välbalanserade och välplacerade rosetter och raka höga åsar samt en päls och sträv och grov kvalitet gör en bra abessinier.

Det man ska tänka på när man klappar en abessinier, är att pälsen växer åt olika håll. Det kan göra att man kanske klappar åt fel håll. Kanske lite svårt att förstå men så här är det; vanligtvis när man klappar ett marsvin så tar man handen från huvudet och bakåt, men om pälsen växer rakt ut från kroppen, som hos rex & teddy, skall man klappa från baxdelen och framåt. De flesta marsvinen är kittliga på bakdelen så man får vara försiktig.

Rex har en tät, sträv päls som växer rakt ut och får marsvinet att se ut som en liten björn. Rasen kommer från England. Det är inte färgerna som är det viktigaste utan pälsen. När ungarna föds har de lockig "baby-päls" som de fäller, men ibland fortsätter pälsen locka sig på magen.

Teddy är en strävhårsras och därför är pälsen det mest väsentliga hos en teddy. Den skall ha mjuka former med en korrekt kroppsform och ett vackert huvud samt ge ett runt intryck. Pälsens riktning, dess kvalitet och tätheten är det mest rastypiska hos en Teddy. En teddy ser ut som en Rex men raserna är egentligen inte besläktade. Teddyn kommer från USA och är genetiskt annorlunda. Korsar man rex och teddy blir ungarna släthåriga.

Skinny är en naken ras som endast är behårad på tassar, ben och nos, samt kring kön. Skinnyn dök först upp i ett forskningslaboratorium i USA. Därifrån smugglades rasen troligtvis senare ut.

Korthåriga raser

Self betyder att marsvinet har endast en färg, exempelvis svart. Det finns 14 olika färger som är godkända vid utställning.

Nonself betyder att marsvinet inte är enfärgat. Det kan antingen vara i en speciell teckning eller i flera olika färger.

Crested är släthårig och har en virvel (engelska: crest) i pannan. Det mest rastypiska för crested är virveln. I övrigt är crested self eller nonself. En enfärgad crested skall ha en jämn färg av god nyans och bra kroppsform. En tecknad crested skall ha en distinkt och tydlig teckning. En amerikansk crested skall ha en jämnt fördelad avvikande färg på virveln. Utöver detta skall alla varianterna av crested ha en virvel med rätt placering och form.

Satin har tunna, ihåliga hårstrån som gör att pälsen glänser. De finns i olika hårlag och färger, det finns även satincrested, med virvel i pannan. En annan variant är satinsheltie. Det är en långhårsras, därför är pälsen det viktigaste. För att ge en satinsheltie det typiska uttrycket är huvudet och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn, tät och glansig päls är det mest rastypiska hos en satinsheltie. Satincrested har samma pälstyp som satin och en virvel (engelska: crest) i pannan.

Långhåriga raser

Lunkarya har vågig sträv päls. Pälsen växer hela livet. Den skapades i Sverige, då en unge som hade lockig päls hamnade i en djuraffär för försäljning. Ägarna till djuraffären bestämde sig för att behålla ungen och parade den med en peruankorsning. De kända generna hos marsvin som ger lockig päls är recessiva men den här honan fick lockiga ungar med den lilla lockiga hanen, vilket innebär att den här genen som kallas LU, är dominant. Idag är lunkaryan en etablerad ras som dock inte har riktigt så sträv päls som vore önskvärt för att få rätt stadga i pälsen. Den har helt nyligen fått en godkänd standard. Rasen blev mycket populär i hela världen sedan den introducerats i Tyskland.

Peruan är långhårig, och därför är också pälsen det viktigaste hos en Peruan. För att ge en Peruan det så typiskt mäktiga och “runda” uttrycket är en fyllig lugg och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en Peruan. En peruan har två virvlar på rumpan som gör att pälsen växer framåt och ger dom lugg. Det finns även alpaca, den ser ut som en peruan men har lockig päls i stället för rak.

Sheltie har lång, slät päls som växer bakåt. Pälsen på huvudet är kort, och marsvinet har inga virvlar. Pälsen det viktigaste i bedömningen av en sheltie på utställning. En lång, jämn och tät päls är det mest typiska hos denna marsvinsras. Vackert huvud och kroppsform är också av stor betydelse för en shelties typiska utseende. En coronet ser ut som sheltie, men med en virvel i pannan.

Texelmarsvin.

Texel har lång, lockig päls. Den påminner om en sheltie, men är lockig. Den har sitt ursprung i England, och erkändes som en ras av ACBA 1998.^[2] Lockarna ska vara täta korkskruvslockar som täcker hela kroppen, även magen. Merino är en ras som ser ut som texel, men har en virvel i pannan.

Sjukdomar

Flytningar från nosen och nysningar är symptom på förkylning, snuva och influensa. Sjukdomen har troligen uppkommit på grund av drag. Ställ buren på ett varmt, dragfritt ställe. Isolera från andra djur för att undvika smitta. Kontakta veterinär om symptomen kvarstår eller förvärras eftersom detta kan leda till dödlig lunginflammation.

Nossvamp kan uppstå om marsvinet fått för mycket sur mat, till exempel päron, äpple eller tomat. Ge denna typ av mat högst en gång/vecka.

Avbruten framtand kan uppkomma till exempel om marsvinet släppts ner snabbt i buren och sprungit in i motstående vägg. Undvik detta genom att släppa ner det försiktigt med marsvinets ansikte mot ditt. Fila ner den andra tanden till samma nivå. När de båda växt ut måste du kontrollera tänderna och fila några gånger tills det fungerar igen. Marsvinets framtänder blir för långa om marsvinet inte fått något att slipa tänderna med. Ge grenar, knäckebröd och hårt torrfoder i förebyggande syfte. För långa framtänder är ofta ett tecken på att även marsvinets kindtänder är för långa. Detta hindrar djuret från att äta ordentligt och kan även orsaka sår i munnen. Veterinär bör därför kontaktas om man misstänker att marsvinet har problem med tänderna.

Ögon

Ögoninflammation orsakas av bakterier eller virus. Ögat blir irriterat, rinnande eller varigt. Ögonirritation kan uppstå då djuret fått ett främmande föremål i ögat, t.ex. ett höstrå, eller fått ett bett vid slagsmål. Kontakta genast veterinär om det är varigt, om djuret kniper med ögat eller om det har en grå missfärgning.

Öron

Bakteriell infektion i innerörat gör att djuret mår dåligt, det håller huvudet snett och ruskar på det (detta kan även vara symptom på tumör eller hjärnblödning). Kontakta veterinär för antibiotikabehandling.
Svampinfektion i ytterörat ger en obehaglig lukt och syns som mörka beläggningar. Kontakta veterinär.
Bitskador kan uppstå om burkamrater nafsar i örat. De läker av sig själva om det är en liten skada. Om såret blir inflammerat måste man kontakta veterinär.

Päls och hud

Marsvinsskabb , Trixacarus caviae'(sellnick). Symptom på denna plågsamma sjukdom är klåda, kala fläckar i pälsen (framför allt på magen och i nacken), håravfall. Marsvinet kan klia sig så mycket att det orsakar sår. Marsvinet kan också få kramper och springa runt. En skabbinfektion måste genast behandlas av veterinär med hjälp av Ivomec.
Static lice är ett kvalster som lever av marsvinets hud. Det smittar från marsvin till marsvin. Man kan se kvalstrets små ägg genom att dela på pälsen och ha bra ljus. Äggen är grå-bruna och finns längst in på hårstrået, närmast kroppen. Behandla genom att bada marsvinet med ett ohyreschampoo som Dermocan (finns på apotek och i djuraffärer), två gånger med 14 dagars mellanrum.
Löss. Marsvinet kliar sig mycket. Löss är små, vinglösa, platta insekter.
Ringorm är den enda sjukdom som kan smitta från marsvin till människa. Det är en hudsvamp. Man ser att marsvinet har denna genom klåda, håravfall och skorvig hud. Gå till vetetrinär för behandling.
Sår behandlas genom att man klipper bort hår runtomkring såret och tvättar med vatten samt desinficerar med Jodopax. Om såret blir inflammerat eller svårläkt eller om djuret får feber blir det hängigt, varvid veterinär kontaktas.
Pälsbitning är när marsvinet biter på pälsen, oftast på burkamratens. Ge mycket hö och annat att sysselsätta sig med.

Tassar

Hudförhårdnader är inte farliga, de kan se ut som en extra klo. Klipp bort försiktigt, var försiktigt så att det inte börjar blöda. Fila med en nagelfil och smör sedan med en mjukgörande salva tills förhårdnaden är borta.
För långa klor gör det obekvämt att gå och klorna måste klippas. Klipp inte för nära pulpan (det mörka i klon). Klipp regelbundet.
Inflammation yttrar sig genom att tassen blir svullen och rodnad. Kan orsakas av dåligt bottenmaterial. Använd ett tjockt lager mjukt och rent kutterspån. Kan också bero på att djuret är så överviktigt att tassen blir överbelastad. Ge mycket motion och rätt foder.

Inre skador

Förstoppning orsakas av fel typ av mat, plötslig ändring av foder eller för lite motion, stress i samband med till exempel miljöombyte, men framförallt av för lite hö eller uteblivet färskfoder. Kontrollera att du ger ditt marsvin rätt mat, rätta till det vartefter och håll sedan utfodringen noggrant. Om situationen är akut måste veterinär kontaktas.
Diarré kan vara farligt om djuret inte får i sig tillräckligt med vätska, eftersom mycket av vätskan försvinner i avföringen. Diarré orsakas ofta av en annan sjukdom. Kontakta veterinär.
C-vitaminbrist (skjörbjugg). C-vitaminbrist drabbar främst dräktiga honor och ungar. Symptomen är vingliga ben, ovilja att röra sig, svullna leder och revben, spontana blödningar från bland annat tandkött, eventuellt diarré. Om sjukdomen inte botas, får marsvinet så småningom så kallad marsvinsförlamning, dvs. bakbenen förlamas helt och marsvinet kan inte gå. Kontakta veterinär! Denna sjukdom kan vara dödlig!
Benbrott och inre skador förorsakade av yttre våld. Om marsvinet ramlar från en höjd (till exempel bord eller famn) kan det få inre skador. Det syns genom att marsvinet verkar ha ont eller svårt att gå. Gå till veterinären för undersökning. Denna typ av skador kan förebyggas genom att djuret inte lämnas utan uppsikt på till exempel bord. Ta det också försiktigt när du precis har fått hem ditt marsvin och ska lyfta och bära det. Marsvinet kan vara rädd och sprattla till så att du tappar det.
Trumsjuka är då buken blir svullen och ömmar vid beröring. En mycket smärtsam sjukdom som beror på mycket dåligt foder eller plötsliga foderförändringar. Den kan också uppkomma i samband med infektionssjukdomar. Ta bort allt foder, även hö. Sjukdomen är livshotande och du måste genast söka upp veterinär. För att förebygga denna sjukdom ska du inte ge mycket rödklöver (gasbildande foder som är skadligt) och övergå till annat foder försiktigt och långsamt.
Tumörer är vanligast på äldre djur. Kontakta veterinär som kan avgöra om operation kan ske eller om marsvinet bör avlivas.
Värmeslag kan marsvinet få om det utsätts för stark värme. Ha inte marsvinet i bilen på sommaren. Hjärnan svullnar på marsvinet och det är akut livshotande. Sök omedelbar hjälp!
Matvägran. Ett marsvin kan få problem om det är utan mat i ett dygn, i vilket fall djuret snabbt blir sjukt. Orsakerna kan vara många, till exempel för långa tänder eller sjukdom. Om marsvinet matvägrar måste det stödmatas med till exempel vanliga grönsaker mixade, barnmat, honungsvatten och sötad yoghurt. Ge lika mycket mat som marsvinet brukar få, dela upp matningen i många korta stunder under dagen. Om marsvinet inte dricker måste det matas med vätska. Om marsvinet inte ätit själv på en tid slits inte tänderna ner och de växer sig för långa. Då vill det inte äta på grund av det, så tänderna måste kontrolleras och eventuellt slipas ned.

Villkor för hållning av marsvin enligt Djurskyddsinstitutet

I DFS 2005:8^[3] ges både krav på hållning av marsvin, samt råd till tolkning av lagen.

För marsvin finns det följande villkor och råd:

Marsvin trivs bättre i par eller fler såvida inte marsvinet i fråga är aggressivt och kan skada andra marsvin.
Allmänna råd om djurhållning enligt Djurskyddsinstitutet rekommenderar att ungarna är minst fem veckor innan de skiljs från modern.
Buren bör inredas så att marsvinen kan söka skydd.
Marsvin ska ha fri tillgång till grovfoder (hö, gräs eller liknande).
Ensamhållet marsvin bör ha min 0,3 m² att röra sig på, grupphållna djur minst 0,15 m²/djur. Avelshonor med ungar bör ha minst 0,25 m²/avelshona.
Buren/inhägnaden får inte vara mindre än 40 cm på kortaste sidan och minst 25 cm hög.

Referenser

↑ ^1,0 ^1,1 Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000. Marsvin ISBN 91-7133-747-4
↑ Texel
↑ DFS, villkor för hållning av marsvin (PDF-fil)

Externa länkar

[NE-0] 1,0 ^1,1 Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000. Marsvin ISBN 91-7133-747-4

[1] Texel

[2] DFS, villkor för hållning av marsvin (PDF-fil)

[1]

[2]

[3]