|
1917
1: Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
2: ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
3: Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens "makter".
4: Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5: för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
6: Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Fader!"
7: Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8: Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
9: Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma "makter", under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
10: I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. -
11: Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12: Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
13: I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
14: Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
15: När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
16: Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
17: Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
18: Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
19: I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20: Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21: Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
22: Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
23: Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
24: Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
25: Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
26: Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
27: Så är ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man."
28: Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
29: Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
30: Dock, vad säger skriften? "Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son."
31: Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.
|
KJV
1: Now I say, That the heir, as long as he is a child, differeth nothing from a servant, though he be lord of all;
2: But is under tutors and governors until the time appointed of the father.
3: Even so we, when we were children, were in bondage under the elements of the world:
4: But when the fulness of the time was come, God sent forth his Son, made of a woman, made under the law,
5: To redeem them that were under the law, that we might receive the adoption of sons.
6: And because ye are sons, God hath sent forth the Spirit of his Son into your hearts, crying, Abba, Father.
7: Wherefore thou art no more a servant, but a son; and if a son, then an heir of God through Christ.
8: Howbeit then, when ye knew not God, ye did service unto them which by nature are no gods.
9: But now, after that ye have known God, or rather are known of God, how turn ye again to the weak and beggarly elements, whereunto ye desire again to be in bondage?
10: Ye observe days, and months, and times, and years.
11: I am afraid of you, lest I have bestowed upon you labour in vain.
12: Brethren, I beseech you, be as I am; for I am as ye are: ye have not injured me at all.
13: Ye know how through infirmity of the flesh I preached the gospel unto you at the first.
14: And my temptation which was in my flesh ye despised not, nor rejected; but received me as an angel of God, even as Christ Jesus.
15: Where is then the blessedness ye spake of? for I bear you record, that, if it had been possible, ye would have plucked out your own eyes, and have given them to me.
16: Am I therefore become your enemy, because I tell you the truth?
17: They zealously affect you, but not well; yea, they would exclude you, that ye might affect them.
18: But it is good to be zealously affected always in a good thing, and not only when I am present with you.
19: My little children, of whom I travail in birth again until Christ be formed in you,
20: I desire to be present with you now, and to change my voice; for I stand in doubt of you.
21: Tell me, ye that desire to be under the law, do ye not hear the law?
22: For it is written, that Abraham had two sons, the one by a bondmaid, the other by a freewoman.
23: But he who was of the bondwoman was born after the flesh; but he of the freewoman was by promise.
24: Which things are an allegory: for these are the two covenants; the one from the mount Sinai, which gendereth to bondage, which is Agar.
25: For this Agar is mount Sinai in Arabia, and answereth to Jerusalem which now is, and is in bondage with her children.
26: But Jerusalem which is above is free, which is the mother of us all.
27: For it is written, Rejoice, thou barren that bearest not; break forth and cry, thou that travailest not: for the desolate hath many more children than she which hath an husband.
28: Now we, brethren, as Isaac was, are the children of promise.
29: But as then he that was born after the flesh persecuted him that was born after the Spirit, even so it is now.
30: Nevertheless what saith the scripture? Cast out the bondwoman and her son: for the son of the bondwoman shall not be heir with the son of the freewoman.
31: So then, brethren, we are not children of the bondwoman, but of the free.
|
PR33.38
1: Mutta minä sanon: niin kauan kuin perillinen on alaikäinen, ei hän missään kohden eroa orjasta, vaikka hän onkin kaiken herra;
2: vaan hän on holhoojain ja huoneenhaltijain alainen isän määräämään aikaan asti.
3: Samoin mekin; kun olimme alaikäisiä, olimme orjuutetut maailman alkeisvoimien alle.
4: Mutta kun aika oli täytetty, lähetti Jumala Poikansa, vaimosta syntyneen, lain alaiseksi syntyneen,
5: lunastamaan lain alaiset, että me pääsisimme lapsen asemaan.
6: Ja koska te olette lapsia, on Jumala lähettänyt meidän sydämeemme Poikansa Hengen, joka huutaa: "Abba! Isä!"
7: Niinpä sinä et siis enää ole orja, vaan lapsi; mutta jos olet lapsi, olet myös perillinen Jumalan kautta.
8: Mutta silloin, kun ette tunteneet Jumalaa, te palvelitte jumalia, jotka luonnostaan eivät jumalia ole.
9: Nyt sitävastoin, kun olette tulleet tuntemaan Jumalan ja, mikä enemmän on, kun Jumala tuntee teidät, kuinka te jälleen käännytte noiden heikkojen ja köyhien alkeisvoimien puoleen, joiden orjiksi taas uudestaan tahdotte tulla?
10: Te otatte vaarin päivistä ja kuukausista ja juhla-ajoista ja vuosista.
11: Minä pelkään teidän tähtenne, että olen ehkä turhaan teistä vaivaa nähnyt.
12: Tulkaa minun kaltaisikseni, koska minäkin olen tullut teidän kaltaiseksenne, veljet, minä pyydän sitä teiltä. Ette ole minua mitenkään loukanneet.
13: Tiedättehän, että ruumiillinen heikkous oli syynä siihen, että minä ensi kerralla julistin teille evankeliumia,
14: ja tiedätte, mikä kiusaus teillä oli minun ruumiillisesta tilastani; ette minua halveksineet ettekä vieroneet, vaan otitte minut vastaan niinkuin Jumalan enkelin, jopa niinkuin Kristuksen Jeesuksen.
15: Missä on nyt teiltä kerskaaminen onnestanne? Sillä minä annan teistä sen todistuksen, että te, jos se olisi ollut mahdollista, olisitte kaivaneet silmät päästänne ja antaneet minulle.
16: Onko minusta siis tullut teidän vihamiehenne sentähden, että minä puhun teille totuuden?
17: Heillä on intoa teidän hyväksenne, mutta ei oikeata; vaan he tahtovat eristää teidät, että teillä olisi intoa heidän hyväksensä.
18: On hyvä, jos osoitetaan intoa hyvässä asiassa aina, eikä ainoastaan silloin, kun minä olen teidän tykönänne.
19: Lapsukaiseni, jotka minun jälleen täytyy kivulla synnyttää, kunnes Kristus saa muodon teissä,
20: tahtoisinpa nyt olla teidän tykönänne ja äänenikin muuttaa! Sillä minä olen aivan ymmällä teistä.
21: Sanokaa minulle te, jotka tahdotte lain alaisia olla, ettekö kuule, mitä laki sanoo?
22: Onhan kirjoitettu, että Aabrahamilla oli kaksi poikaa, toinen orjattaresta, toinen vapaasta.
23: Mutta orjattaren poika oli syntynyt lihan mukaan, vapaan taas lupauksen voimasta.
24: Tämä on kuvannollista puhetta; nämä naiset ovat kaksi liittoa: toinen on Siinain vuorelta, joka synnyttää orjuuteen, ja se on Haagar;
25: sillä Haagar on Siinain vuori Arabiassa ja vastaa nykyistä Jerusalemia, joka elää orjuudessa lapsineen.
26: Mutta se Jerusalem, joka ylhäällä on, on vapaa, ja se on meidän äitimme.
27: Sillä kirjoitettu on: "Iloitse, sinä hedelmätön, joka et synnytä, riemahda ja huuda sinä, jolla ei ole synnytyskipuja. Sillä yksinäisellä on paljon lapsia, enemmän kuin sillä, jolla on mies."
28: Ja te, veljet, olette lupauksen lapsia, niinkuin Iisak oli.
29: Mutta niinkuin lihan mukaan syntynyt silloin vainosi Hengen mukaan syntynyttä, niin nytkin.
30: Mutta mitä sanoo Raamattu? "Aja pois orjatar poikinensa; sillä orjattaren poika ei saa periä vapaan vaimon pojan kanssa."
31: Niin me siis, veljet, emme ole orjattaren lapsia, vaan vapaan.
|
