Göteborgs Lustgårdar
Från Rilpedia
Göteborgs Lustgårdar är ett samarbete mellan Göteborgs botaniska trädgård, som ägs av Västra Götalandsregionen; Liseberg och Trädgårdsföreningen som ägs av Göteborgs Stad och Gunnebo slott & Trädgårdar som ägs av Mölndals Stad, tillsammans med Göteborg & co. Det är Norra Europas största trädgårdsutställning[1] och projektet pågår mellan den 28 juni och den 28 september 2008.
Innehåll |
Botaniska Trädgården
Göteborgs botaniska trädgård är det största av sitt slag i Norden med 20,000 olika växtarter.[2] Parken innehåller bland annat Ulf Nordfjells Linnéträdgård, som vann en guldmedalj i förra årets Chelsea Flower Show.
Parken tillkom på initiativ av Göteborgs stadsfullmäktige 1916, och planlades av Rutger Sernander och anlades under ledning av Carl Skottsberg, som även blev den förste föreståndaren. Namnet föreslogs 1912 och beslöts 1915. Den är placerad i stadsdelen Änggården och invigdes i och med jubileumsutställningen 1923 och är unik i Sverige på så vis att den är fristående från ortens universitet. Den är idag en av de största botaniska trädgårdarna i världen och ytan omfattar hela 175 hektar. Då ingår också delar av Änggårdens naturreservat, där trädgården bland annat har sitt arboretum som är en vetenskapligt ordnad beståndsplantering av träd. Den egentliga trädgården är 40 hektar stor[2], varav ungefär halva ytan upptas av sammanhängande planteringar.
Gunnebo
Det nuvarande Gunnebo slott uppfördes av den förmögne köpmannen John Hall d.ä., som 1778 köpte hemmanet Gunnebo av packhusinspektör Joakim af Ditmer. Han lär under årens lopp, ända till sin död 1802, ha lagt ut 3,8 miljoner riksdaler silvermynt på egendomen för att där låta bygga ett sommarhus värdigt en av landets rikaste män. Slottet består av en huvudbyggnad i trä på 900m2 samt en av Sveriges förnämsta och bäst bevarade parkanläggningar från denna tid och en av de främsta nyklassiska herrgårdsmiljöerna i norra Europa.[3] Arkitekt var Carl Wilhelm Carlberg och merparten av hans originalritningar av Gunnebo finns bevarade på Röhsska museet.
Stadsarkitekten C.W. Carlberg hade kommit hem från en lång resa i Europa och var inspirerad av italienaren Andrea Palladios (1508-1580) representativa villor med symmetrisk planlösning och monumentala fasader, som bröt mot renässansens harmonilära och förebådade barocken.
Carlberg gjorde ett utförligt arbete och ritade slottet med trädgårdar och yttre anläggningar som Tjenstefolksbyggningen, Orangeriet, Eremitaget och Drivhuset samt hela inredningen från möbler och statyer, textilier och kakelugnar till mönstringen i parketten och blomkrukor. Stommen till slottet restes 1784 och 1796 kunde familjen Hall intaga sin första middag där, men först runt 1800 var det helt färdigt.
Slottet omges av tre trädgårdstyper, där stilträdgården, engelska parken och nyttoträdgårdarna[3] visar en intressant mångfald. Stilträdgården har inför Göteborgs lustgårdar återskapats med manshöga prakturnor på sina socklar, tillverkade efter arkitektens originalritningar, liksom staket och grindar, och trädgården återfår på så vis det utseende som den hade på den gustavianska tiden.[3]
Liseberg
Under Göteborgs Lustgårdar 2008 blir det premiär för ett hittills oexploaterat grönområde på drygt 20 000 kvm som ligger mellan Korsvägen och Lisebergsteatern.[4] Området görs om till parkområde, och landskapet är designat av engelska och svenska trädgårdsarkitekter.[4] Det nya området delas upp i olika mindre områden med namn som Vita forsen, Gläntan och Täta skogen.[4]
Trädgårdsföreningen
Göteborgs Trädgårdsförening bildades efter beslut av Carl XIV Johan den 28 september 1842 att "afträda den Segerlindska ängen (ca 18 tunnland) för ändamålet". Initiativtagaren var kaptenen vid Götha Artilleri-Regemente Henric Elof von Normann, en stor blomsterälskare, som på sommaren 1840 reste till Berlin och besökte dess stora botaniska trädgårdar. Övriga stiftare var: överläkaren på Sahlgrenska, P. C Westring, kommerserådet James Dickson, docenten M. W von Düben, doktor A. G. Franck, apotekaren A. H. Grén, magister J. E. Areschoug samt juveleraren J. E. Tengstedt.¹
I mars 1843 fick arkitekterna Victor von Gegerfelt och Heinrich Kaufmann i uppdrag att tillsammans med trädgårdsmästaren Franz Töpel, ta fram ritningar och kostnadsberäkningar för en anläggning på fältet. Både Gegerfelt och Töpel fick dock avgå i augusti 1844, men det blev ändå Gegerfelts och Kaufmanns gemensamma bolag "ByggnadsContoiret" (startat 1842) som fick uppdraget med att uppföra trädgårdsanläggningen.[5] Det visade sig snart vara ett problematiskt och dyrt arbete, eftersom hela området bestod av blålera och "pålningarna var som att slå ner en tändsticka i en smörklick". Staden utlovade finansiellt stöd med 5 000 riksdaler Banco och några tusen lass med en "utmärkt god compost" från Larmgatan som skulle "bereda en herrlig vegetation uti den annars så liftomma leran", dessutom skrevs ett förmånligt avtal med "styrelsen öfver Artilleri Staben" om att under två år erhålla all hästspillning därifrån mot en ersättning av 250 Riksdaler Banco om året.
Trädgårdsföreningen som är en av Sveriges förnämsta trädgårdsanläggningar har varit en lustgård sedan 1842.[6] Inför Göteborgs Lustgårdar 2008 har parken återskapas till sin forna glans spetsad med det bästa av dagens trädgårdskultur.
|
|||||
Externa länkar
Noter
- ↑ http://www.goteborg.com/default.aspx?id=24618
- ↑ 2,0 2,1 http://www.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=24649
- ↑ 3,0 3,1 3,2 http://www.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=24649
- ↑ 4,0 4,1 4,2 http://www.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=24638
- ↑ 'Arkitekten och staden - Victor von Gegerfelt, Gun Schönbeck, Göteborgs Stadsmuseum, Centraltryckeriet 2000 ISBN 91-85488-50-X s.78-79
- ↑ http://www.goteborg.com/templates/Page.aspx?id=24650
