Göta älvbron
Från Rilpedia
Göta älvbron är en sexfilig klaffbro över Göta älv som förbinder Hisingen med Göteborgs fastland.
Innehåll |
Beskrivning
Bron trafikeras av motorfordon, spårvagnar, cyklar och gående. Göta älvbron är 910 meter lång och 20 meter bred. Med tillfarter är längden 1 850 meter, och den fria segelhöjden är 19,5 meter. Broklaffen fälls upp då högre fartyg behöver passera under bron. Bron kostade 8,2 miljoner kronor att uppföra, där staten bidrog med 25%. Med tillfarter inberäknat slutade kostnaden på 13 miljoner.[1] Bron korsar älven strax öster om Lilla Bommen på fastlandsidan och strax öster om Frihamnen på Hisingssidan. De två mittersta körfälten har spår och kontaktledning för spårvägsdrift och är enbart avsedda för kollektivtrafiken som utgörs av bussar och spårvagnar.
Historia
Bron byggdes huvudsakligen av tyskar och invigdes den 26 november 1939 av kommunikationsminister Gerhard Strindlund.[1] Vid invigningen 1939 var bron endast fyrfilig men har senare breddats med ett körfält samt gång och cykelbana på vardera sidan. I de båda högra körfälten gäller förbud mot fordon med bruttovikt över 3,5 ton. I övrigt gäller Bärighetsklass 3 (BK3).
Fram till 1968 gick den tunga genomfartstrafiken på E6, tidigare Riksväg 2 (Rikstvåan), över Göta älvbron, men än idag är bron den viktigaste förbindelsen främst för den lokala trafiken och kollektivtrafiken mellan centrala Göteborg och Hisingen även om bron kompletterats med Älvsborgsbron västerut 1966, Tingstadstunneln 1968 och Angeredsbron österut 1978. Även den båtburna lokaltrafiken på älven, Älvsnabben, har kompletterat Göta älvbron, då fotgängare och cyklister kan välja att ta båten istället för bron.
Framtiden
Bron är hårt sliten och har höga kostnader för sitt underhåll. Man planerar inom en relativt snar framtid att ersätta nuvarande bro med en ny, strax uppströms.[källa behövs] Det finns idéer om att bygga en separat gång- och cykelbro på den nuvarande brons fundament, då en ny bro står färdig. Det går inte att riva den nuvarande bron innan en ny har byggts, eftersom Hisingen då skulle förlora sin enda spårvägsförbindelse med fastlandet.
Källor
- ↑ 1,0 1,1 Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7 s.80-81
|