Emanuel Linderholm
Från Rilpedia
Johannes Emanuel Linderholm, född 4 april 1872 i Hakarp, död 8 augusti 1937 i Friggeråker, var en svensk präst, teolog, kyrkohistoriker, liturg, och professor i Uppsala, tillika psalmförfattare. Linderholm var en känd företrädare för liberalteologin i Sverige.
Innehåll |
Biografi
Emanuel Linderholm föddes i den småländska väckelserörelsen, som son till skomakare, sedermera lantbrukare, Johannes Linderholm och dennes hustru Edla, född Ekeblom. Uppväxten var fattig och syskonskaran stor. Genom vänners försorg fick Linderholm vid fyllda 20 möjlighet att flytta till Uppsala och ta studenten vid 25 års ålder. Han skrevs därefter in vid Uppsala universitet, där han 1898 tog teol.fil.ex. Han kom i kontakt med den nya historisk-kritiska exegetiken som student för Erik Stave, som då var en auktoritet på Gamla Testamentet, och detta ledde Linderholm till fördjupade studier i kyrkohistoria. 1911 disputerade han med en avhandling om Sven Rosén och pietismen, och utsågs till docent för disputationen.
1913 fick Linderholm tillfälligt professuren i kyrkohistoria, och tog de närmaste åren licentiatexamen i symbolik, för att 1915 doktorera i teologi. Den 19 maj 1918 prästvigdes han i Uppsala, och verkade som professor i kyrkohistoria vid universitetet från 1919 till 1937, bara några månader innan han avled. Från 1919 var han även ledamot av Uppsala domkapitel samt ordförande för Kyrkohistoriska föreningen.
Efter många år som produktiv författare av verk om folklig religiositet och vidskepelse, samt om den svenska statskyrkans historia, fördes Linderholm över till en, med hans egna ord, radikal teologi, vilket tog sig uttryck i att han ville omtolka evangelierna för att rensa dem på inflytande från Paulus, de vedertagna tolkningarna om jungfrufödseln, Jesu under och uppståndelse från de döda, att Jesu död räddat människan från hennes synder, samt delar av Moseböckerna. Kvar ville han ha kärleksbudskapet från kristendomen. I denna strävan skapade han en ny liturgi för Svenska kyrkan i arbeten som Svensk högmässa (1926), samt grundade Sveriges religiösa reformförening 1929 med tidskriften Religion och kultur. Linderholm finns representerad i 1986 års psalmbok med tre verk (nr 144, 246 och 271).
Psalmer
- Här en källa rinner (1986 nr 246), bearbetad 1920
- Närmare, Gud, till dig (1986 nr 271), översatt 1912
- O huvud, blodigt, sårat (1986 nr 144), bearbetad 1920
- O, se den stora, vita här (1921 nr 671) översatt 1909 och bearbetad 1920 efter Edvard Evers' inhopp däremellan.
Källor
- Erik Berggren, "Linderholm, Emanuel", Svenskt biografiskt lexikon, hft 113, Stockholm 1981, s. 400 ff
Litteratur
- Anders Jarlert, Emanuel Linderholm som kyrkohistoriker, 1987.
- Björn Svärd, Med sikte på reform. Ett studium av förförståelsens funktioner i Emanuel Linderholms kyrkohistorieskrivning samt jämförelser med Sven Göranssons trosinterpretation, 2007
| Företrädare: Otto Lagercrantz |
Inspektor vid Smålands Nation i Uppsala 1933–1934 |
Efterträdare: Gunnar Rudberg |
|
||||||||
