Ebba Witt-Brattström
Från Rilpedia
Ebba Marcelle Witt-Brattström, född 1 juni 1953 i Stockholm, är en svensk litteraturvetare, professor och feminist.
Innehåll |
Akademisk karriär
Witt-Brattström disputerade för filosofie doktorsexamen 1988 vid Stockholms universitet på avhandlingen Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet. Hon verkade sedan som forskarassistent vid universitetet och docentförklarades 1995. År 2000 installerades Witt-Brattström som professor i litteraturvetenskap med genusinriktning vid Södertörns högskola. Hon blev därmed högskolans tolfte professor och den första kvinnan att inneha en professur vid lärosätet. Under perioden 1998-2003 var hon ledamot i Kungliga Tekniska högskolans styrelse, utnämnd av regeringen som företrädare för allmänheten.
Witt-Brattström tillkallades av regeringen som särskild utredare och publicerade 1995 SOU:n Viljan att veta och viljan att förstå. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning. (SOU 1995:110). Som forskare har hon också varit sakkunnig i utvärderingar av dansk och finländsk högskoleutbildning inom litteratur- och kulturvetenskapliga ämnen respektive genusvetenskap. Sedan 1993 är hon medlem av forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Forskning och akademisk gärning
Hennes doktorsavhandling gav en ny bild av Moa Martinsons författarskap och ledde till att detta omvärderades. Avhandlingen förlades på Norstedts förlag och kom därigenom att få en bredare spridning bland allmänheten än vad som är vanligt för vetenskapliga publikationer. Därmed blev den en del i en våg av intresse för den sena svenska modernismen, där bland annat den manliga dominansen i synen på epoken kom att belysas.
Witt-Brattström har ett fokus på psykoanalys som litterär metod och genusinriktningen har varit tydlig i hennes författarskap. I sina senare publikationer har hon behandlat Julia Kristeva (1990), Edith Södergran (1997), Heliga Birgitta (2003) och Laura Marholm/Ola Hansson (2007). Hon ingick i redaktionen för Nordisk Kvinnolitteraturhistoria 1981-1996 och var svensk huvudredaktör för det tredje bandet av fem. Under åren 1990-1999 var Witt-Brattström ledamot i Nordiska rådets litteraturpriskommitté.
Feministisk aktivist
Under tidigt 1970-tal blev Witt-Brattström medlem av den feministiska organisationen Grupp 8. Inför valet 1994 var hon tillsammans med Maria-Pia Boëthius och Agneta Stark initiativtagare till nätverket Stödstrumporna. Genom att hota med att bilda ett nytt kvinnoparti fick man riksdagspartierna att lyfta fram fler kvinnliga kandidater och att driva kvinnofrågor.
I april 2005 ingick hon i interimsstyrelsen för intresseföreningen Feministiskt initiativ, (Fi). I september samma år beslutade (Fi):s årsmöte att man skulle ombildas som ett politiskt parti och ställa upp i riksdagsvalet. Witt-Brattström kom dock aldrig att delta i det särskilda kvinnoparti hon propagerat för. Efter årsmötet, ett knappt halvår efter att hon varit med om att bilda organisationen, fanns hon inte längre med i organisationens ledning. Witt-Brattström har senare kritiserat partiet för att anta en vänsterinriktning och ta upp frågor som främst berör särskilda grupper av kvinnor som homo-, bi- och transpersoner samt invandrade. Hon har framför allt gått i polemik med dåvarande ledamoten av (Fi):s styrelse, queerfeministen professor Tiina Rosenberg.
Bakgrund, uppväxt, familj
Ebba Witt-Brattströms föräldrar kom till Sverige som flyktingar vid andra världskriget. Fadern var en tysk-svensk antinazist uppväxt i ett borgerligt hem. Mormodern, som spelade en central roll i Witt-Brattströms uppväxt, flyttade sin familj till Sverige i början av 1940-talet. Hon kom från en bakgrund av livegna arbetare från ett estniskt gods.
Föräldrarna skildes tidigt och Witt-Brattström växte upp med mamma, mormor och tre systrar. Hon gick i flickskola de första åren. Själv menar Witt-Brattström att det påverkat henne positivt då hon inte fogades in i könsrollsmönstret. Sedan 1989 är hon gift med Horace Engdahl, Svenska Akademiens ständige sekreterare. Hon har fyra söner, varav tre är med honom.
Bibliografi (i urval)
- Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet (Norstedts 1988)
- Stabat Mater. Julia Kristeva i urval. (Antologi, Natur och Kultur 1990)
- Ur könets mörker. (Norstedts 1993)
- Hundra skrivande kvinnor I-III. (läromedel, red. m. B. Svanberg, Natur och Kultur 1995, 1997, 2000)
- Ediths jag. Edith Södergran och modernismens födelse (Norstedts 1997)
- Vaxdukshäftet. Edith Södergrans ungdomsdiktning i urval. (Antologi, Norstedts 1997)
- Ur könets mörker Etc. (Norstedts 2003)
- "I dig blev den store guden en liten pilt." Heliga Birgittas Himmelska uppenbarelser i urval. (Antologi, Norstedts 2003)
