Grupp 8
Från Rilpedia
- För grupp 8 i periodiska systemet, se grupp 8-element.
Grupp 8 var en så kallad basgrupp som bildades i Stockholm 8 maj år 1968 som ett "hemligt" feministiskt nätverk för kvinnor, efter att medlemmarna träffats vid ett könsrollsseminarium som hölls av Karin Westman-Berg i Uppsala mellan 1967 och 1968. (Se vidare 68-vänstern.) Namnet antyder inte att det skulle finnas sju andra grupper utan att gruppen bildades av 8 kvinnor. (Som nämnts bildades den även den 8 maj.) De åtta grundarna var Barbro Backberger, Birgitta Bolinder, Gunnel Granlid, Birgitta Swanberg, Greta Sörlin, Ulla Torpe samt Anita Theorell och Åsa Åkeerstedt. De två sistnämnda ersattes vid andra mötet av Irene Matthis och Louise Waldén. Gruppen blev en öppen organisation två år senare, i juni 1970. Då hade gruppen 16 medlemmar.
Grupp 8 började uppmärksamma internationella kvinnodagen med demonstrationer från år 1971 och framåt. Hösten 1972 fanns det 43 lokalgrupper i Stockholm med cirka 10 medlemmar i varje, och den 8 april samma år invigdes en utställning på Moderna Museet med titeln Kvinnor, sammanställd av Grupp 8. År 1978 deltog cirka 2000 personer i Grupp 8:s demonstrationståg i Stockholm.
Mellan 1971 och 1996 utgav Grupp 8 tidskriften Kvinnobulletinen.
Organisationen existerar i någon mening fortfarande men för en tynande tillvaro.
Innehåll |
Ideologi
Den skrift som utgjorde stommen för Grupp 8:s ideologiska verksamhet var Kvinnokamp. För en revolutionär kvinnorörelse, en antologi redigerad av Iréne Matthis och Dick Urban Vestbro.
En stor andel av medlemmarna var högutbildade kvinnor som inte kunde arbeta på grund av att de istället tvingades sköta hushållssysslor. En fråga som ofta debatterades rörde deltidsarbetet: detta hade enligt gruppen medvetet utformats för att kvinnor skulle anpassas att arbeta deltid och samtidigt sköta barn och hushållssysslor. Ordet arbetskraftsreserv användes, och tankegången återkommer i den populära sången Den ena handen vet vad den andra handen gör (Staten och kapitalet) av proggorkestern Blå Tåget:
- Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen, så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen: en billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar - tillbakapressad av arbetsbrist när lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar.
Grupp 8:s motförslag var att ge kvinnor heltidsanställningar och sänka arbetstiden för alla så att det blev tid över för både män och kvinnor att sköta barn och hushåll. En förutsättning för att heltidsarbete skulle fungera var att alla föräldrar skulle ha rätt till dagisplats, och därför var även detta en huvudpunkt för gruppen. Utöver frågan om arbetstiden och deltiden debatterade man även de låga kvinnolönerna.
Kvinnans rätt till sin egen kropp var ett viktigt ämne, och därmed behandlade gruppen bland annat rätten till fri abort och rätten till smärtlindring vid förlossning.
Senare blev även kampen mot pornografin ett huvudämne för gruppen.
Inflytande
Många personer inom den svenska feminismen har en bakgrund i Grupp 8 eller är inspirerade av dem. Grupper som influerats av Grupp 8 inkluderar Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Stödstrumporna och Feministiskt initiativ.
Kritik
Det genomgående socialistiska tankegodset som sätter klasskamp före eller bredvid (aldrig efter) kvinnokamp har gjort att mer högerorienterade kvinnor ser den svenska feminismens arv från Grupp 8 som en belastning.
Källor
- Schmitz, Eva: Den nya kvinnorörelsen under 1970-talet
- Thorgren, Gunilla: Grupp 8 & jag, ISBN 91-1-301165-0
- Gråt inte kämpa! : 10 år med kvinnorörelsen, Stockholm, 1982
- Elgán, Elisabeth: Kvinnorörelsen och '68 : aspekter och vittnesbörd, Huddinge, 2001
