Carl Wilhelm Scheele

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Carl Vilhelm Scheele)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Carl Wilhelm Scheele på en medalj från Svenska Familj-Journalen, 1874. Tyvärr finns inga riktiga bevarade porträtt av Scheele. Denna bild utgår från de minnesbilder hans bekanta gjorde sig av honom efter hans död, och som senare tolkats av diverse olika konstnärer.
Scheeles apotek och bostad i Köping.

Carl Wilhelm Scheele, född 9 eller 19 december 1742 i Stralsund, Svenska Pommern, död 21 maj 1786 i Köping. Scheele var en tyskättad svensk undersåte, apotekare och en av det Europeiska 1700-talets mest framstående kemister. Hans föräldrar var köpmannen i Stralsund Joachim Christian Scheele, av gammal och ansedd tysk släkt, och Margareta Eleonora Warnecross. Syskonkretsen var talrik, och han kan haft upp emot elva syskon. Scheele är framför allt känd för sina många upptäckter av individuella substanser. Bland dem finns åtskilliga ämnen som senare (efter hans död) kom att räknas som grundämnen, till exempel syre och klor. Det man främst minns honom för idag är hans upptäckt av deflogisticerad luft, det som idag kallas syre. Denna upptäckt var dock bara en i en lång rad av upptäckter av både organiska och oorganiska kemiska substanser. Upptäckten gjordes sannolikt några år före Joseph Priestleys upptäckt av samma ämne. Priestley publicerade dock upptäckten före Scheele. Bådas arbeten föregick dock Antoine Laurent Lavoisiers, även om denne också brukar omnämnas i äldre litteratur som en av syrets upptäckare.

Innehåll

Uppväxt och utbildning

Carl Wilhelm Scheele skickades redan 1757 vid 14 års ålder till Göteborg, för att bli lärling hos apotekaren M. A. Bauch, hos vilken hans några år förut avlidne äldste bror redan konditionerat. Det var där han tillägnade sig de kunskaper i kemisk analys som senare skulle göra honom till en av Europas mest framstående kemister. Scheele stannade i Göteborg ännu två år, efter det han avslutat sin sexåriga lärotid där.

Därefter flyttade han 1765 till Malmö, där han fick kondition som gesäll hos apotekaren P. M. Kjellström, som synes ha varit en i sitt fack framstående och särskilt för kemi intresserad man. Scheele förkovrade sig ännu mer under sin tid i Skåne. Han hade redan under sin skånska period fått kontakt med dåvarande docenten i både kemi och naturalhistoria vid Lunds universitet Anders Jahan Retzius. Både Retzius och Scheele flyttade år 1768 till Stockholm. Scheele tog plats på apoteket Korpen. Han trodde antagligen att huvudstaden skulle bli mer gynnsam för vetenskaplig forskning och utveckling. Så blev det inte. Scheele lyckades inte få kontakt med Stockholms kemister, och fick inte heller arbeta i laboratoriet, utan i recepturen. Redan efter några år flyttade Scheele istället till Uppsala och apotektet Uplands Wapen. I Uppsala fick han kontakt med Johan Gottlieb Gahn.Gahn var kemiprofessorn Torbern Bergmans favoritstudent. Scheele lyckades snart övertyga Gahn om sin kompetens som kemist, och det var genom honom som han fick kontakt med Bergman. Han skulle samarbeta med Bergman fram till dennes död, och det var framför allt genom Bergmans hjälp som Scheele fick tillträde till den vetenskapliga världen. Scheele hade som apotekargesäll, inte självklart tillträde till de högrestånds-och universitetsmiljöer i vilka vetenskap främst bedrevs i 1700-talets Sverige.

Vetenskapliga och tekniska resultat

Scheele utbildades som apotekarlärling i Göteborg, som gesäll i Malmö, Stockholm och Uppsala och fick senare privilegier till att driva apoteket i Köping. De flesta av hans arbeten publicerades i en svit artiklar i Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar, och han räknas som upptäckare av en lång rad av både organiska och oorganiska kemiska substanser. Han upptäckt av det ämne som senare skulle döpas till syre 1772-1773, publicerades dock år 1777 i hans enda bok Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer (Kemisk avhandling om luft och eld). Scheele använde dock själv inte denna term, som istället introducerades av den franske kemisten Antoine Laurent Lavoisier.

Det är viktigt att komma ihåg att Scheele inte upptäckte några grundämnen i egentlig mening-han skulle inte ha förstått vad som åsyftas med ordet. Däremot var han först med att analysera och beskriva en mängd substanser, vilka av senare kemister skulle få namn av grundämnen. Dessa är klor (1774), mangan (1774), molybden (1778), volfram (1781) och barium. Han var också först med att identifiera åtskilliga ämnen som senare skulle betraktas som sammansatta molekyler, bland annat glycerol, vätecyanid (blåsyra), citronsyra, vätesulfid och vätefluorid.

Scheele invaldes 1775 som ledamot nummer 209 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Arbetsförhållanden och död

Liksom många andra kemister under hans tid arbetade Scheele ofta under svåra och farliga förhållanden. Kanske är detta en anledning till hans tidiga död - i sitt arbete om blåsyra nämner han helt enligt tidens kemiska kutym dess smak - och mot slutet av sitt liv uppvisade han tecken på kvicksilverförgiftning.

På sin dödsbädd i Köpings apotek ingick Scheele, den 18 maj 1786, äktenskap med sin värdinna och företrädares änka, fru Pohl, för att sålunda tillförsäkra henne laglig äganderätt till den efterlämnade egendomen och bekräftade detta genom testamente, som upprättades och underskrevs den 21 maj på morgonen. Samma dag, det var en söndag, klockan halv tolv på förmiddagen, gick Scheele hädan, endast 43 år gammal. Hans vän, prosten Karl Johan Ahlström, förrättade jordfästningen över Scheele den 28 maj 1786. Han vilar på Köpings kyrkogård.

Av samtiden beskrevs Scheele såsom varande av medelmåttigt växt, frisk och stark kroppsbyggnad, runt ansikte, röd hy och efter utseendet blodfull. Hans rediga uppsyn förrådde vid första påseendet ingenting synnerligen märkvärdigt, men ögonen röjde eld, talet en formerad stadga, som väckte uppmärksamhet och förtroende, hvilket senare dock icke utan umgänge var så lätt att upptäcka. Konst och förställning saknades alldeles hos honom, han mente hvad han talte och var uti vanligt umgänge allvarsam, tankfull och sökte utom sina sina mest älskade ämnen aldrig långa konversationer. Bragtes åter vetenskapliga frågor på tal, blev han i hög grad intresserad samt kunde då lätteligen förmås att utförligt redogöra för sina åsikter och till och med bestyrka dem genom förevisande av talrika experiment.

Scheele har givit sitt namn åt bland annat ScheelegatanKungsholmen i Stockholm, ScheelelaboratorietKarolinska institutet, det alltid öppna jourapoteket C W Scheele på Klarabergsgatan i Stockholm, liksom en gata, ett torg och en högstadieskola i Köping.

Referenser

Externa länkar

Personliga verktyg