Carl Eldh
Från Rilpedia
Carl Eldh, född 10 maj 1873 i Film i Uppland, död 26 januari 1954 i Stockholm, var en svensk konstnär och skulptör.
Innehåll |
Biografi
Carl Elds växte upp under knappa omständigheter i Dalsland. Hans far var smed och det påverkade säkert hans yrkesval. Vid 19 års ålder påbörjade han sin utbildning vid Tekniska skolan (Konstfack) i Stockholm.
Eldh var från början ornamentskulptör och livnärde sig under studieåren i Paris, 1897-1904, bland annat som träsnidare. Målet var dock att få en skulptörsutbildning i Paris, där skulptören Auguste Rodin inspirerade honom starkt. Vid världsutställningen 1900 i Paris represenerade Carl Eldh Sverige med skulpturen Oskuld. Studierna vid Académie Colarossi gav resultat och 1902 fick han en guldmedalj på Salongen för sina verk Modersorg och Linnea. Hans tidiga verk präglas av en mjuk, nästan besjälad form, bland annat i unga nakna gestalter, till exempel Ungdom, från 1911.
Eldhs Wennerbergstaty vid Djurgårdsbrunnsviken avtäcktes den 30 april 1916 av prins Eugen och i närvaro av kronprinsessan, Gunnar Wennerbergs anhöriga samt donatorn J. Josephson med maka.[1]
Efter hand utvecklades Eldgs stil mot en kraftfull realism. Portättbysten av Kung Oscar II var den första i en lång rad offentliga porträtt av många av sin tids kulturpersonligheter. Här liksom i monumentalverken söker han sig mot en renare form, som exempelvis statyerna i stadshusträdgården vid Stockholms Stadshus år 1923. Författaren (Strindberg), Poeten (Fröding) och Målaren (Josephson) är alla symboliska tolkningar av konstnärskapet. Större formlidelse finns i det Rodin-inspirerade Strindbergsmonumentet i Tegnérlunden, Stockholm, från 1916 (gipsmodellen), där den store diktaren skildras som den vid klippan fjättrade titanen. Bronsen i Tegnérlunden kom på plats först 1942.
Kort efter Eldhs hemkomst från Paris träffades han Elise Persson och 1907 föddes dottern Brita. År 1921 flyttade hustrun och dottern till Kalifornien för att förbereda vägen till den amerikanska marknaden. Carl stannade dock kvar i Sverige. Efter Carl Eldhs död, 1954, får dottern Brita Eldh en viktig roll i etablerandet av det framtida museet.
Carl Eldh var vid sidan av Christian Eriksson och Carl Milles den mest anlitade skulptören i Sverige under första hälften av 1900-talet. Eldh arbetade ihop med en lång rad välkända svenska arkitekter som gärna anlitade honom som skulptör, bland annat Ivar Tengbom, Erik Lallerstedt och Ragnar Östberg. Av Ragnar Östberg fick Carl Eldh uppdraget att utsmycka stadshusträdgården med skulpturer. Eldhs största verk är Brantingmonumentet i högrelief på Norra Bantorget, Stockholm. Gipsmodellen blev klar 1942, men bronsen kom på plats först 1952.
Carl Eldh anses som den svenska arbetarrörelsens främste skulptör.
Referenser
- ↑ Erik Lindorm, "Gustaf V och hans tid 1907-1918", 1979, sidan 417, ISBN 91-46-13376-3.
Se även
Litteratur
- Åsa Cavalli-Björkman, Petra Gröminger m.fl. Carl Eldhs Ateljémuseum, ISBN 91-631-7296-8
- Karl Asplund Carl Eldh, Stockholm 1943
- Konstnärsförbundets årshäfte 1904
Bildgalleri
 "August Strindberg" i Tegnérlunden i Stockholm |
 "Sången" i Stadshusparken |
 "Strömkarlen" på Strömkarlsbron i Trollhättan |
 "Den unge Strindberg i Skärgården" vid Ateljémuseet |
 Skulptur på Filmstaden i Råsunda |
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Carl Eldh
