Från Rilpedia

Borgrätter var i Sverige ursprungligen från den vanliga rättsskipningen utbrutna adliga jurisdiktioner. På 1600-talet omnämns Bergkvara borgrätt i Småland, Torpa borgrätt i Västergötland, Ängsö hals- och handrätt i Västmanland och Visingsborgs hals- och handrätt i Småland. I dessa borgrätter dömdes efter såväl landslagen som gårdsrätt och dom fälldes till och med i livssaker. Borgrätterna tillkom sannolikt under medeltiden genom danskt inflytande. Karl XI, som strävade efter att skapa likformighet inom rättsskipningen, avskaffade dessa borgrätter år 1692.

Med syfte att avgöra mål i vilka konungens hovfolk eller tjänare var parter, hade redan under Gustav Vasas tid anordnats en annan form av borgrätter eller borgstämmor, i vilka domstolen hade en för ändamålet på särskild sammansättning.

I senare tid ersattes borgstämmorna av två domstolar, en övre och en nedre borgrätt, vilka båda hade sitt säte på Stockholms slott. Under nedre borgrätten lydde, såväl i tvistemål som i brottmål, vid hovet anställda tjänstemän och tjänare liksom ytterligare ett antal personer, som ämbetsmän vid Kungliga Teatern och personal vid Konstakademien. I övre borgrätten upptogs dels mål, som genom vad eller besvär drogs från nedre borgrätten, dels direkt, brottmål som begåtts av eller mot någon vid hovet anställd adelsman o.s.v.

Både nedre och övre borgrätten avskaffades år 1844, och de mål, som tidigare handlagts av dem, upptogs därefter av de allmänna domstolarna. Övre borgrättens medel handhas sedan dess upphävande av en särskild förvaltning under riksmarskalkens ordförandeskap.

Tyskland

I Tyskland omtalas redan på 1000-talet en borgrätt, om vars innehåll och verksamhetsområde är mycket oklar. Den sammanhänger troligen med borgfriden, det högre fridsskydd, som gällde för alla befästa orter och deras närmaste omgivning. Under större förhållanden har borgfriden övergått till stadsfrid och borgrätten därigenom kommit att utgöra en av förutsättningarna för stadsrätten.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).