Beryllium
Från Rilpedia
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Allmänt | |||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Namn, kemiskt tecken, nummer | beryllium, Be, 4 | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Ämnesklass | alkaliska jordartsmetaller | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Grupp, period, block | 2, 2, s | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Densitet | 1848 kg/m3 (273 K) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Hårdhet | 5,5 | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Utseende | silvrigt vit-grå metallisk |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Atomens egenskaper | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Atommassa | 9,01218 u | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Atomradie (beräknad) | 112 pm | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Kovalent radie | 90 pm | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektronkonfiguration | [He]2s2 | ||||||||||||||||||||||||||||||
| e− per skal | 2,2 | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Oxidationstillstånd (oxid) | 2, (amfoterisk) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Kristallstruktur | hexagonal | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Ämnets fysiska egenskaper | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Aggregationstillstånd | fast | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Magnetiska egenskaper | diamagnetisk | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Smältpunkt | 1551,15 K (1278 °C) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokpunkt | 3243,15 K (2970 °C) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Molvolym | 4,85 ·10-6 m3/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Ångbildningsvärme | 292,40 kJ/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Smältvärme | 12,20 kJ/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Ångtryck | 4180 Pa | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Ljudhastighet | 13000 m/s vid 293,15 K | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Diverse | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektronegativitet | 1,57 (Paulingskalan) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Värmekapacitet | 1825 J/(kg·K) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektrisk ledningsförmåga | 31,3·106 S/m (Ω−1·m−1) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Värmeledningsförmåga | 201 W/(m·K) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| 1a jonisationspotential | 899,5 kJ/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| 2a jonisationspotential | 1757,1 kJ/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| 3e jonisationspotential | 14848,7 kJ/mol | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Mest stabila isotoper | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |||||||||||||||||||||||||||||||
Beryllium är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Dess kemiska egenskaper avviker dock en del från de övriga alkaliska jordartsmetallerna, så att den i vissa avseenden påminner om aluminium. Beryllium är ett tämligen ovanligt grundämne, men koncentreras i vissa mineraler, speciellt beryll (genomsnittsformel Be3Al2(SiO3)6), vilket både är en ädelsten och råvara till berylliumframställning.
Som ädelsten kallas beryllen smaragd när den är grön, och akvamarin när den är blekt blågrön. Även gula, rosafärgade och violetta varianter av beryll förekommer sällsynt. Färgen kommer av föroreningar i stenen.
Vid framställning av berylliummetall, omvandlar man beryllen till berylliumhydroxid (Be(OH)2) med någon metod, exempelvis urlakning med svavelsyra (H2SO4) och kokning med natriumhydroxid (NaOH). Berylliumhydroxiden omvandlas till klorid och reduceras sedan med magnesium, varvid man får oren berylliummetall som sedan renas.
Berylliummetall används i metallegeringar för att få lättmetall, till exempel legerat med koppar. Vidare används metallen till fönster i röntgenrör och som moderatormaterial och för kapsling i kärnreaktorer.
Till skillnad mot alkalimetaller och de flesta alkaliska jordartsmetaller, är beryllium så pass svårjoniserat att det inte ger någon färg när det bränns i låga.
Historia
Beryllium identifierades som element (upptäcktes) av fransmannen Louis Vauquelin 1797. Berylliummetall framställdes för första gången 1828 dels av Friedrich Wöhler och oberoende av Antoine Bussy, vilka framställde den genom att reducera klorid (BeCl2) med hjälp av kalium.
Gruvor i Sverige
Fältspatsgruvan, 12 km norr om Köping var Sveriges största gruva för brytning av berylliummineral. Mellan åren 1890 och 1940 bröt man här 25 ton mineral med grundämnet beryllium i. Detta gör gruvan till den största fyndigheten i Sverige och förmodligen i Europa.
