Från Rilpedia

Aron Jonason, född 28 november 1838 i Göteborg, död 20 december 1914,^[1] var Göteborgs och västsveriges mest kända fotograf under 1800-talet, men också journalist, kåsör och hovfotograf (1887). Han var en av de första i landet som framställde platinotyper och bilder på celloidinpapper.

Jonason utbildade sig på Chalmers, där han främst läste fysik, matematik och kemi, och enligt hans avgångsbetyg (utfärdat av Edv. von Schoultz den 14 juni 1856) erhöll han ett flertal offentliga belöningar för sina framgångsrika studier.

Som artonåring knöts Jonason till tidningen Tomtebissen, vilken redigerades av Viktor Rydberg och Aron Jonasons kusin Jonas Philipson, bokhandelsbiträde hos David Bonnier (1822-1881) i Göteborg, som var erkänt kvick och skrivkunnig. Mellan denna tidning och skämtbladet Kapten Puff i Stockholm varvade Jonason sina jobb. Detta var starten på Arons publicistiska bana.^[2] Som 21-åring, den 1 december 1859, blev Jonason anställd av Bonnier på den då nystartade tidningen Göteborgs-Posten.

Den 22 oktober 1859 blev Jonason medlem i Göta Par Bricole, där han var ceremonimästare 1875-1889, och på sin 50-årsdag fick han motta det ordensband som skalden Johan Anders Wadman burit. På våren 1864 reste han till Köpenhamn för att studera fotografi för den före detta apotekaren Budtz Müller, och efter ett par intensiva månader reste han vidare söderut och studerade foto i flera tyska städer, bland annat för den framstående fotografen Paul E. Liesegang i Eberfeld.

Jonason bodde på hörnet av Östra Hamngatan 39 och Kungsgatan 52 i Göteborg, en fastighet som även inrymde hans ateljé. Han startade sin fotografiska verksamhet och ateljé i oktober 1864^[3], vilket han drev till kort före sin död 1914. Delägare i firman var hans syster Pauline Jonason (1837-1919), som även hon intensivutbildat sig i fotokonsten för Budtz Müller i Köpenhamn. Först i slutet av 1860-talet började Jonason fotografera stadsbilder i större omfattning, men den 20 februari 1871 upphörde han plötsligt med sin ateljéverksamhet till förmån för journalistiken.

På våren 1879 upptar Jonason sitt yrkesmässiga fotograferande igen, i kompanjonskap med J. P. Peterson. Han öppnade i februari 1879 det som då var Nordens största fotoateljé vid Södra Hamngatan. Ateljén bestod av elva rum, varav en fotoateljé på 1 000 kvadratfot.^[4]

Aron Jonason arbetade förutom med porträttfotografi även som topografisk-journalistisk fotograf. Jonason framställde mappar med stadsvyer över Göteborg. Han gjorde dessutom en hel del reportagefotografering, bland annat dokumenterade han ingenjör Andrées avfärd med expeditionsfartyget Virgo 1896, då denne genomförde sitt första försök att flyga ballong till Nordpolen. Jonason arbetade även åt Bonniersägda Göteborgsposten 1859-1896 med fotografering, kåserier och ordlekar. På sommaren 1887 erhöll Aron Jonason titeln hovfotograf efter att ha genomfört en lyckad fotografering av kung Oscar II vid dennes första sommarbesök på Marstrand.

Mest känd är Jonason för sina ordlekar och att han skall ha "uppfunnit" göteborgshumorn. Jonason blev utnämnd till "Storvitsir" av Oscar II, en påhittad titel, då kungen ansåg att Jonason var så briljerande i sitt sätt att ordvitsa och tyckte att han kunde belöna honom för detta på ett humoristiskt sätt.

Jonasons ateljé är främst känd för sina fantastiska miljöbilder från 1880-talets slut till strax efter sekelskiftet, vilka kännetecknas av en perfekt kvalitet och komposition samt val av exponeringsögonblick. Han var även den förste fotograf som hade ett officiellt uppdrag att dokumentera Göteborgs stadsmiljöer, då han 1898 fick 500 kronor för att utföra detta.

År 1912 överlät han sin verksamhet till den mångårige medarbetaren Harald Holmqvist, ateljén låg då sedan 1908-1909 i hörnet av Östra Hamngatan 39-Kungsgatan.

Jonason erhöll under sin gärning priser i: Köpenhamn 1888, Turin 1890, Guldmedalj i Göteborg 1890, 1:a pris i Göteborg 1894, hederspris i Stockholm 1894 och 1897, Stuttgart 1899, Köpenhamn 1900 och Mainz 1903.

Det finns många historier av och om Aron Jonason, och en av de mest kända är denna, som finns några olika varianter på:

Jonason var fotograf åt kung Oscar II på kungayachten HMS Drott som låg förtöjd i Marstrand. En kväll då Jonason fotograferat mycket och använt magnesiumblixt utbrister kungen:

-Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket!

-Ja, blixtar den ene så åskar den andre! replikerade Jonason blixtsnabbt (vad annars?).

En annan, även där är Oscar II är inblandad, är denna:

- Vad är det för fågel, kan du säga det?

- Ja, Ers majestät, det är den mest musikaliska fågeln som finns.

- Hur så? Vad menar han med det?

- Jo, det är en Mozart (mås-art).

Ännu en:

Kungen läser i tidningen att det bildats en demokratisk syförening på Marstrand och frågar Jonason vad han anser om ett sådant tilltag.

- Demokrati och brodérskap, vet väl Ers majestät.

Det gäller alltså att "bétona" rätt!

...och en till:

Kungen igen

- Det har kommit till mina öron att du har mage att kalla marstrandsborna för kannibaler. Förklara dig!

- De lever ju på badgäster, Ers majestät.^[5]

Innehåll 1 Familj 2 Referenser 2.1 Noter 2.2 Källor

Familj

Jonason var son till urmakaren Ludvig Moses Jonason (1806-1869) och Eva Maria Philipsson (1804-1882), och växte upp i hemmet på Drottninggatan 47 i Göteborg. Jonason gifte sig den 25 april 1879 med Karin Dryselius (1856-1923).

Aron Jonason ligger begravd på Mosaiska gravplatsen vid Friggagatan i Göteborg.

Referenser

Noter

1. ↑ Göteborg berättar mer, Bengt A. Öhnander 1990 s.30 (från gravstenen)
2. ↑ Aron Jonason och Göteborgs-vitsen: skisser och axplockningar från humorns och kvickhetens fält, jämte förord av Axel Engdahl , C R A Fredberg, Svenska Bokförlaget, Stockholm 1915 s. 18 >
3. ↑ Ett svunnet Göteborg, Kjell Hjern 1964 s.6
4. ↑ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s. 254
5. ↑ Sällsamheter i Göteborg, Sven Schånberg 1985 s.137

Källor

• Ett svunnet Göteborg, Kjell Hjern 1964
• Göteborg idag - och för längesen, Gustaf Bondeson 1971
• Gamla goá Göteborg, Per Rhedin 1995 s.16
• Göteborgs fotografer, ateljéer och yrkesmän 1840-1910, LarsOlof Lööf 1999 s.97-108
• Nationalencyklopedin, 2007