Hedpärlemorfjäril

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Argynnis niobe)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Hedpärlemorfjäril
Argynnis niobe-03 (xndr).jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djurriket
Animalia
Stam: Leddjur
Anthropoda
Understam: Sexfotingar
Hexapoda
Klass: Insekter
Insecta
Ordning: Fjärilar
Lepidoptera
Överfamilj: Äkta dagfjärilar
Papilionoidea
Familj: Praktfjärilar
Nymphalidae
Underfamilj: Pärlemorfjärilar
Heliconiinae
Släkte: Argynnis
Art: Hedpärlemorfjäril
A. niobe
Vetenskapligt namn
§Argynnis niobe
Auktor: Carl von Linné, 1758
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hedpärlemorfjäril, Argynnis niobe, är en orange fjäril mönstrad med brunsvarta fläckar som förekommer på torrare ängsmarker. Sådan mark försvinner alltmer, framför allt i Europa, och därför har den minskat i antal på många ställen och i Belgien är den helt försvunnen.

Innehåll

Utseende

Undersidan på hedpärlemorfjäril.

Vingspannet varierar mellan 41 och 52 millimeter, på olika individer. Hanen och honan är relativt lika varandra, förutom att hanen är rödgul och honan är gulbrun på ovansidan.[1] Ovansidan är mönstrad med brunsvarta fläckar, både runda och mer oregelbundna. Ytterkanten är brunsvart och innanför kanten finns en tandad brunsvart linje. På undersidan är framvingen ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Framhörnet är mönstrat med gula och ljusare bruna fält. Undersidan på bakvingen skiljer sig åt mellan två olika former. Den vanligaste formen Argynnis niobe niobe är mönstrad med fält i olika nyanser av orange, brunt och gult. Fomen Argynnis niobe eris har istället för gula fält silvervita.[2]

Larven är mörkbrun med ljusare och mörkare längsgående ränder. Huvudet är orangebrunt. Larven är försedd med taggar och blir upp till 40 millimeter lång.[2]

Levnadssätt

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i juni-juli.[2] Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på lavar. Larven växer sig kläckningsfärdig inuti ägget, men ägget kläcks inte förrän på våren året därpå. I närheten av de lavar där äggen lades finns larvens värdväxter, som är de växter den lever på och äter av.[1] Hedpärlemorfjärilens värdväxter är olika arter i violsläktet.[3]

Efter ungefär två månaders ätande är larven fullväxt och då förpuppas den. Puppstadiet varar i 2-3 veckor och därefter kläcks den fullbildade fjärilen och en ny flygtid börjar.[1]

Habitat

Hedpärlemorfjärilens habitat, den miljö den lever i, är torrare ängsmarker så som hedar och klippig mark.[2] I vissa delar av fjärilens utbredningsområde (se nedan), bland annat i Europa, minskar den typen av mark vilket innebär att fjärilens värdväxter minskar i antal och därmed blir det mindre mat åt larverna och det totala antalet fjärilar minskar. På grund av detta finns den med på olika länders rödlistor, som Missgynnad (NT) i Sverige, Hotad i Tyskland, Akut hotad (CR) i Nederländerna och Försvunnen (RE) i Belgien.[4]

Utbredning

Hedpärlemorfjärilens utbredningsområde sträcker sig från centrala och södra Europa genom Kaukasus, västra och södra Sibirien och Centralasien till Korea.[3] I Norden finns den längs Finlands sydkust, lokalt vid Vänern och längs kusterna i södra och sydöstra Sverige, i sydöstligaste Norge samt längs Danmarks västkust och på Jylland.[1]

Systematik

Ibland anges att denna art tillhör släktet Fabriciana, men oftare anges detta som ett undersläkte till Argynnis[5].

Ett svenskt synonymt namn på denna fjäril är bastardpärlemorfjäril.[4]

Källor

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 254-256. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 77. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  3. 3,0 3,1 nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Fabriciana niobe, läst 29 september 2008
  4. 4,0 4,1 Artdatabanken, SLU Faktablad Argynnis niobe 2008-01-18, läst 29 september 2008
  5. Fauna Europaea Argynnis niobe, läst 29 september 2008

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk