Anthony Eden
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 7 april 1955- | |
| Företrädare: | Winston Churchill |
| Efterträdare: | Harold Macmillan |
| Födelsedatum: | 12 juni 1897 |
| Födelseplats: | West Auckland, County Durham, Storbritannien |
| Dödsdatum: | 14 januari 1977 |
| Dödsplats: | Salisbury, Wiltshire, Storbritannien |
| Maka: | Clarissa Spencer-Churchill |
| Politiskt parti: | Konservativa partiet |
Anthony Eden, 1:e earl av Avon, född 12 juni 1897 i West Auckland, County Durham, död 14 januari 1977 i Salisbury, Wiltshire, var en brittisk konservativ politiker, som var utrikesminister 1935-1938, 1940-1945 och 1951-1955, samt premiärminister 1955-1957.
Hans familj tillhörde en synnerligen konservativ jordägarsläkt med fina anor. Han hade en äldre och en yngre bror; den yngre dödades då slagkryssaren HMS Indefatigable sjönk under Slaget vid Jylland 1916. Eden studerade vid Eton och Christ Church i Oxford, där han tog examen i språk - han talade flytande franska, tyska och persiska samt hade goda kunskaper i ryska och arabiska.
Upprörd på grund av sin premiärminister Neville Chamberlains avvisande till den fredsplan som i hemlighet lagts fram av Franklin D. Roosevelt i januari 1938, avgick Eden som utrikesminister i februari 1938. Detta var en protest mot Chamberlains beslut att starta förhandlingar med Italiens fascistiske ledare, Benito Mussolini.
Eden var utrikesminister igen under andra världskriget och var med i de brittiska delegationer som under Winston Churchill deltog i de allierades toppmöten.
Som utrikesminister igen från 1951 förhandlade han tillsammans med Sovjetunionen fram en interimsfred i Vietnam 1954.
Den 7 april 1955 efterträdde han Winston Churchill som Storbritanniens premiärminister.
Vid Suezkrisen mot Egypten 1956 skickade han brittiska trupper i förväg innan den israeliska invasionen. Detta ledde till en bitter internationell kontrovers. Under den perioden, och till följd av ett långvarigt bruk av medicinen Benzedrine (amfetamin), försämrades Edens hälsa och han drabbades av återkommande feberattacker. Han lämnade in sin avskedsansökan den 9 januari 1957. Han fortsatte dock att vidhålla att hans handlingar var berättigade.
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Anthony Eden
|
||||||||||
