Albert Ehrensvärd d.y.

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Johan Jakob Albert Ehrensvärd, Albert Ehrensvärd d.y., född 9 maj 1867 i Göteborg, död 6 mars 1940 i Lund, var en svensk greve, diplomat, politiker, utrikesminister 1911-14. Son till Albert Ehrensvärd d.ä. och Ingeborg Vogt.

Ehrensvärd studerade vid Lunds universitet där han avlade såväl filosofie kandidatexamen som juris doktorsgraden, det senare med avhandlingen Om verkan av utländsk straffdom i straffrättsligt hänseende. Efter en ämbetskarriär, som expeditionschef i Civildepartementet 1905 - 1906 och kabinettsekreterare på UD 1906-1908, samt envoyé i Bryssel, Haag, och Washington, värvades han för sin starka liberala övertygelse till partipolitiken av Karl Staaff. 7 oktober 1911 tillträdde han som utrikesminister i Regeringen Staaff II . Som utrikesminister vidtog han vissa administrativa reformer  : beskickningscheferna blev högsta ledare för konsulatväsendena i sina verksamhetsländer utan att de samtidigt kunde betecknas som generalkonsuler, dessa kunde i stället förordnas i större städer . Konsulatrådet drogs in, legationssekreterare ställdes till förfogande vid de beskickningar där de behövdes, lönerna förbättrades för både beskicknings och konsulatsstjänstemän samt ett antal nya konsulat inom och utom Europa inrättades. I försvarsfrågan höll han en kritisk inställning till Karl Staaff och hotade att avgå från UD i december 1913 . Efter borggårdstalet tillträdde Hammarskjölds regering, och Ehrensvärd blev då diplomat i Bern. Efter första världskriget förflyttades han till Paris. I Paris hade han hand om den unge diplomaten Gunnar Hägglöf, som ger ett livfullt porträtt av sin chef i Möte med Europa.

Ehrensvärd tillhörde de expertgrupper som tog ställning till Sveriges inträde i Nationernas förbund, och om Ålandsfrågan.

Efter att ha dragit sig tillbaka från politiken ägnade han sig åt fransk litteratur och medverkade i dagspressen som politisk kommentator. Han utsågs till hedersdoktor vid Uppsala universitet, universitetet i Strassburg och universitetet i Poitiers.


Företrädare:
Arvid Taube
Sveriges utrikesminister
1911–1914
Efterträdare:
Knut Wallenberg
Personliga verktyg
På andra språk