Från Rilpedia

Arvid Fredrik Taube, född 19 januari 1853 i Lossa församling, Uppsala län, död 1916, militär, politiker; utrikesminister 1909–1911.

Han tog kansliexamen i Uppsala 1877, en examen nödvändig för att inträda i statstjänst. 1878 blev han löjtnant i Livgardet till häst. Han inträdde i tjänst i UD där han blev attaché 1879. Efter en snabb och plikttrogen tjänt i UD blev han chef för den politiska avdelningen. Under en kort tid var han tilförordnad kabinettssekreterare under den ordinarie kabinettssekreteraren August Gyldenstolpes frånvaro.

Taube var kabinettssekreterare i utrikesdepartement och blev år 1900 major i armén. Åren 1900-1909 var han Sveriges envoyé i Berlin (även ackrediterad i Bayern, Sachsen och Baden).

Som utrikesminister var han starkt pro-tyskt inriktad och ivrade för stärkt militärt samarbete mellan Sverige och det tyska kejsardömet för att möta ett eventuellt hot från Ryssland. Under hans tid som utrikesminister initierades generalstabssamtalen mellan den svenske generalstabschefen Knut Bildt och hans tyske motsvarighet Helmuth von Moltke d . y. Inom regeringen hade enbart Taube och statsminister Arvid Lindman kännedom om dessa kontakter. Samtalen rann dock ut i sanden när Sverige inte ville binda sig till att inträda på Tysklands sida i ett eventuellt krig.

Efter den första Lindmanregeringens fall efter andrakammarvalen september 1911 utsågs Taube 1912 återigen till envoyé i Berlin. Han var där en stark förespråkare för Sveriges inträde i första världskriget på Tysklands sida.

Företrädare: Eric Trolle

Sveriges utrikesminister 1909–1911

Efterträdare: Albert Ehrensvärd d.y.