Ätlig groda
Från Rilpedia
| ?Ätlig groda Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
| Ordning: | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj: | Äkta grodor Ranidae |
| Släkte: | Grodor Rana |
| Art: | Ätlig groda R. kl. esculenta |
|
|
|
| §Rana kl. esculenta Auktor: Linné, 1758 |
|
| Synonymer | |
|
Rana lessonae x ridibunda |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Ätlig groda (Rana esculenta eller Rana kl. esculenta) är en europeisk groda. Dess svenska namn har den fått på det delvis felaktiga antagandet att det är just den arten vars bakben äts, framför allt i Frankrike, i form av maträtten grodlår. I själva verket är alla Rana-arter lika ätliga och bidrar alla till denna maträtt.
Innehåll |
Taxonomi
Den ätliga grodan är ingen egentlig art, utan en delvis triploid hybrid mellan gölgroda (Rana lessonae) och sjögroda (Rana ridibunda) vars tillväxt är lite snabbare än moderarternas. I naturen parar sig honor av ätlig groda oftast med någon av moderarterna, varför hanarna sällan lämnar avkomma genom detta sexuella urval. De svenska populationerna lever dock utan kontakt med moderarterna.
Utseende
Hannarna blir 5-9 cm långa och honorna 6-11 cm, vilket betyder att det är en relativt stor groda. Den är vanligtvis olivgrön med svarta fläckar, även om färgen kan variera.[1] och lever främst i våtmarksområden, sjöar och långsamrinnande vattendrag. Den kan även förekomma i konstgjorda vattensamlingar som dammar och bevattningskanaler.[2]
Vanor
Den äter leddjur, sniglar, maskar, grodor och grodyngel, ödlor och i mindre utsträckning fågelungar och möss. Kannibalism förekommer.[3]
Utbredning
Den ätliga grodan finns i stora delar av Europa med undantag av de allra sydligaste delarna, och följer i stort föräldraarternas utbredning (se dock Sverige ovan; det är osäkert om de svenska förekomsterna är relikter eller itroduktioner). Den saknas dock i stora delar av Balkan, i större delen av Italien med undantag av Podalen, samt i Skandinavien utom delar av Danmark och södra Sverige. I öster finns den fram till Ryssland. Den har införts till Spanien och Storbritannien.[2]
I Danmark finns den sällsynt och fläckvis på Jylland, likaledes sällsynt på Fyn samt mera vanligt på öarna söder därom, mera glest på Själland samt ett antal mindre öar, varav Bornholm är den största.[1]
I Sverige har den ätliga grodan sitt starkaste fäste i sydvästra Skåne. I övrigt förekommer den endast i isolerade populationer i Östergötland och, efter inplantering, på Öland. Så sent som på 1990-talet förekom även små populationer på Österlen, vid Flohult i Småland och vid Fyrisån söder om Uppsala, men dessa är troligen utdöda. I sydvästra Skåne ökar den dock.[1]
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 231 ISBN 87-12-02982-3
- ↑ 2,0 2,1 IUCN 2004 (Läst 2008-10-12)
- ↑ Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 246 ISBN 87-12-02982-3
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Ätlig groda
