Axel Hägerström

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Axel Hägerström

Axel Anders Teodor Hägerström, född 6 september 1868 i Vireda socken i Jönköpings län, död 7 juli 1939 i Uppsala, var en svensk filosof. Han förknippas med den så kallade Uppsalafilosofin (även kallad "Uppsalaskolan").

Hägerström var son till kyrkoherden Karl Fredrik Theodor Hägerström och Augusta Maria Skarin. Han gifte sig 1899 med Esther Anna Amalia Nyander.

Han var värdenihilist.

Biografi

Hägerström växte upp i Örberga nära Vadstena. Han började studera vid Uppsala universitet 1886 och avlade teologisk-filosofisk examen 1887. Efter en personlig religiös kris lämnade han dock teologin och tog en fil.kand med teoretisk och praktisk filosofi som huvudämnen. I ett Uppsala där Erik Olof Burman präglade den filosofiska strömningen promoverades Hägerström till filosofie doktor 1893 och utnämndes samma år till docent i praktisk filosofi. Han var i flera år tillfälligt förordnad på professuren i samma ämne, till dess han 1911 utnämndes till ordinarie professor, vilket han förblev till 1933.

Axel Hägerström är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Hägerströms filosofi

Se även Uppsalafilosofin.

Hägerström var en originell och skarpsinnig tänkare, vars filosofiska ståndpunkt påverkats mera av den tyska transcendentalfilosofin än av den närmast föregående eller samtida svenska idéströmningarna. Han bestämde filosofins uppgift som uppvisande och klargörande av det självnödvändiga. Detta utgörs av den logiska nödvändigheten, på vilken all kunskap ytterst måste vila, även vissheten om medvetandets egen verklighet.

Denna logiska nödvändighet, som inte får identifieras med det mänskliga tänkandets lag, är enligt Hägerström ensamt det absoluta. Han ville icke ansluta sig till den så kallade idealismen i vanlig mening, som gör personligheten som sådan till det absoluta, och erkände heller icke skillnaden mellan väsen och fenomen i betydelsen av absolut verklighet och grad av verklighet. En grad av verklighet skulle på samma gång innebära grad av overklighet, men det overkliga är ingenting. I denna mening tillerkände därför Hägerström ej personligheten någon högre verklighet än naturen. På sådant sätt torde man kunna antyda Hägerströms avståndstagande till exempel från den boströmska filosofin, utan att det är möjligt att här i korthet egentligen ge någon föreställning om hans egen positiva åsikt. Som akademisk lärare utövade Hägerström ett ej ringa inflytande och kan i viss mån sägas bland sina lärjungar ha bildat en "filosofisk skola", den så kallade Uppsalafilosofin (även kallad "Uppsalaskolan", se nedan).

I likhet med sin lärjunge Adolph Phalén tog Hägerström avstånd från subjektivism; hans kritik därom var hans viktigaste bidrag till kunskapsteorin. Han är dock främst ihågkommen för sina bidrag till värdeteorin. Han ansåg att moralen är grundad på samhällets självbevarelsedrift, och att den skulle återuppstå likt en fågel Fenix efter att "vi lämnat bakom oss all öppen eller hemlig tro på våra värdens kosmiska och därmed objektiva betydelse". Vid sidan av filosofin hade han ett inflytande på juridiken, då han var lärare för flera framstående personer som Dag Hammarskjöld, Östen Undén, Arthur Engberg och Gunnar Hägglöf, samt den som inspirerade till Uppsalaskolan med personer som Vilhelm Lundstedt och Karl Olivecrona, vilken fick ett enormt genomslag för den socialdemokratiska rättsfilosofin. [1]

Hägerström invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1929.

Bibliografi i urval

• Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar (gradualavhandling, 1893),
• Undersökning av den empiristiska etikens möjlighet med särskild hänsyn till dess moderna huvudformer (1895),
• Om den moraliska känslan och driften såsom förnuftiga (s.å.),
• Om "den empiristiska etiken" och "den moraliska känslan", Svar på kritik (1897),
• Om filosofiens betydelse för människan (i serien "Vår tids lifsfrågor", 6, 1898),
• Kants ethik, im verhältnis zu seinen erkenntnistheoretischen grundgedanken systematisch dargestellt (1902),
• Stat och rätt, en rättsfilosofisk undersökning, I (1904), Das prinzip der wissenschaft, I (i Humanistiska vetenskapssamfundets skrifter, 1908)
• I moralpsykologiska frågor (i tidskr. "Psyke", 1908).
• Der römische Obligationsbegriff im Lichte der allgemeinen römischen Rechtsanschauung. 1 (1927)
• Der römische Obligationsbegriff im Lichte der allgemeinen römischen Rechtsanschauung. 2, Über die Verbalobligation (1941) (Skrifter utgivna av K. Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 35)
• Axel Hägerström i LIBRIS : 50 poster

Källor

• Wedberg, Anders, artikel i Svenska Män och Kvinnor 3 (Stockholm, 1946).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Lästips

• Ernst Logren, "Huvuddragen av Hägerströms flosofi. Akademisk avhandling". Uppsala, 1944.
• Ernst Cassirer, "Axel Hägerström. En studie i samtida svensk filosofi", Thales.
• Konrad Marc-Wogau, "Studier till Axel Hägerströms filosofi". Stockholm 1968.
• Max Lyles, "A Call for Scientific Purity. Axel Hägerström's Critique of Legal Science", Institutet för rättshistorisk forskning. (2006)
• Staffan Källström, "Den gode nihilisten : Axel Hägerström och striderna kring uppsalafilosofin", Stockholm : Rabén & Sjögren, 1986.
• Margit Waller, Axel Hägerström, Människan som få kände : Natur och kultur, 1961.