Ateism

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2007 kl. 17.40 av FOX-sv (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - låst, texten baserad på Wikipedialogo_12pt.gifWikipedia_letter_w.png
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Baron d'Holbach, fransk 1700-talsförfattare, som var en av de första att beskriva sig själv som ateist.

Ateism (grekiska α, nekande och θεος, gud) är en ståndpunkt som innebär att tro att gudar inte existerar. Ateism är vanligen sekulär, men det finns även religioner som betraktas som ateistiska, till exempel grenar av buddhismen och jainismen.

Begreppet ateism är skilt från agnosticism, som är uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma. I jämförelse blir ateismen istället en uttrycklig tro att gud inte finns.

Vissa inriktningar av så kallad svag ateism kan dock sägas vara närbesläktade med agnosticism. En del ateister menar att många av dem som kallar sig agnostiker i själva verket per definition är ateister, då de inte tror på gud[1], medan dessa agnostiker inte vill kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens.

I Thomas Henry Huxleys ursprungliga moderna definition av agnosticism betydde begreppet att förneka kunskap om tillvarons yttersta grunder. Historiskt har ordet ateist ofta använts även om dem som inte tillhört den dominerande religionen. Romarna kallade exempelvis de kristna för ateister eftersom de inte trodde på gudarna i romersk mytologi. Numera är det en vanlig uppfattning bland filosofer att ateism är en avsaknad av tro på existensen av gud(ar).

Människor kan vara ateister av olika anledningar:

  • Ensidig påverkan - Vissa får enbart höra seriösa argument för att gud inte finns. Dessa får då svårt att finna några andra seriösa alternativ till ateismen. Många tar den obevisade evolutionsläran, som ofta presenteras som fakta som inte kan ifrågasättas, till grund för en ateistisk livssyn. Om man berövar människor tillgång till kunskap om alternativa synsätt förhindras möjligheten att kunna göra egna fria val.
  • Religioner uppvisar problem - En del blir ateister på grund av problem de ser i olika religioner, eller då religiösa människor gör fel, antingen systematiskt eller vid speciella tillfällen när idealen sviks. Här förväxlas ofta ofullkomliga människors felsteg med själva föremålet för vördnad och tro, t. ex. Gud.
  • Politisk korrekthet - En del blir ateister för att det anses mer politiskt korrekt och kan underlätta att nå ut med åsikter, medan ett egentligt intresse för verkligheten och sökande efter sanning framstår som mindre viktigt.
  • Känslostyrd gudsuppfattning - En del avfärdar Gud med motiveringen att man inte "känner" att Gud finns. Mot en enbart känslomässigt upplevd gud kan invändas att en sådan gud blir otydlig och lika obeständig som själva känslolivet, samt att en egen inre föreställningsvärld saknar objektivt värde för andra. En religiositet baserad enbart på känslor tenderar att resultera i att ingen utomstående kan, eller får, ifrågasätta ens trosföreställning. Privatreligiositet som inte kan eller får ifrågasättas riskerar därför att isolera människor, och följdaktligen försvåras möjligheter till att korrigera ens verklighetsuppfattning. Många kyrkor bygger idag upp en tro som baseras på känslor istället för att redovisa klassiska objektiva skäl för tillit och tillbedjan till en Gud som har verkat i den historiska verkligheten.
    Att göra (Redaktionen): Mer strikt formulerad argumentation behövs.


Innehåll

Indelning

I dag är det vanligt att speciellt evolutionsbiologer är ateister. De har t o m ibland samlingar, som kallats "väckelsemöten" av dem själva, där man vill sprida ateismen och vill göra oss alla till ateister.[2] En del forskare säger t o m rakt ut att de inte är intresserade av verkligheten, utan bara av att förklara allting naturalistiskt.[3][4] Det är förståeligt att ateister dras till evolutionsteorin, eftersom det är den enda förklaring som ger en ateist svar på frågan om vårt ursprung. De som jobbar med kristen tro har ofta inte förstått detta, och en del har själva börjat tänka som ateister. Det sistnämnda beskrevs av professorn och ateisten William Provine, som något han ansåg vara positivt.[5]

Välkända ateister i det förgångna såsom Baron d'Holbach (1770), Richard Carlile (1826), Charles Southwell (1842), Charles Bradlaugh (1876) och Anne Besant (1877) använde ordet ateism i betydelsen avsaknad av tro på Gud. Sedan dess har filosofer och ateistiska sammanslutningar använt ordet i den betydelsen. Bland människor som inte är filosofer eller ateister finns en spridd uppfattning att ateister inte enbart saknar tro på existensen av gudar utan att de även har en tro att det inte existerar några gudar.[6]

I sammanhang då denna distinktion mellan dessa tolkningar av ordet ateism behöver göras brukar man dela upp ateismen i svag respektive stark ateism. Svag ateism kallas ibland för agnostisk ateism, negativ ateism eller implicit ateism. Stark ateism kallas ibland positiv ateism eller explicit ateism.

Svag ateism innebär avsaknad av tro på existensen av gudar. Stark ateism innebär att man har uppfattningen att gudar inte existerar och hävdar eventuellt att det även är ytterst osannolikt att det finns gudar, eller att det till och med finns bevis för att gudar inte existerar. Det innebär att en stark ateist samtidigt alltid är en svag ateist. Många ateister menar att det inte går att bevisa icke-existensen av gudar och att därför bevisbördan ligger hos dem som tror att det finns en gud.

Ateism kan också delas in i ateism i allmän mening och ateism i specifik mening[7]. Ateism i allmän mening innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud som är allvetande, allsmäktig, god och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän respektive specifik mening finns både i en negativ och en positiv form. Exempelvis är en negativ ateist i specifik mening en person som inte tror på en personlig gud av det slag som just beskrivits. En panteist är ett sådan ateist. Albert Einstein är den kanske mest kände personen som var negativ ateist i specifik mening.[källa behövs] Det är också denna typ av ateism som vanligtvis förekommer i filosofiska debatter mellan ateister och teister i Västerlandet.

Det finns också så kallad nonkognitivistisk ateism som hävdar att ordet "gud" är språkligt meningslöst. För en nonkognitivistisk ateist är påståenden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" meningslösa. Därför kan en sådan ateist inte räknas som en positiv ateist, men däremot som en negativ ateist. Ytterligare en aspekt är att en person kan ha olika typer av ateistiska uppfattningar i förhållande till olika gudsbegrepp.

Ateism och agnosticism

Liksom för ordet ateism finns flera olika tolkningar av vad ordet agnosticism betyder. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med negativ ateism, det vill säga att det ligger ingen motsägelse i att vara både agnostiker i denna betydelse och negativ ateist samtidigt.

Ordet agnosticism introducerades av T.H. Huxley som enkelt uttryckt menade att man inte vet om man kan veta något om Guds existens. Denna innebörd kan kallas för agnosticism i egentlig mening. En agnostiker i den meningen kan även vara ateist eller teist. Agnosticism i den meningen handlar alltså inte om att tro eller inte tro på Gud utan är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens.

Vissa agnostiker anser dock att ordet agnosticism innebär mer än detta, nämligen att en agnostiker dessutom varken tror eller inte tror att Gud eller gudar existerar eftersom man menar att gudars existens inte kan bevisas eller motbevisas på rationella grunder. Den betydelsen av ordet är kompatibel med negativ ateism.[8]

Opinion

Trots den långtgående sekulariseringen i västvärlden (USA delvis undantaget), visar undersökningar att få människor kallar sig ateister [9]. De allra flesta befinner sig någonstans mellan bokstavstrogen religiositet och ateism. Det kan innebära att de antingen är agnostiker eller liberala kristna, vilka ofta tenderar att se Bibelns ord som bildliga snarare än bokstavliga. I Sverige uppger dock 28% respektive 31% att de saknar gudstro i två SIFO-undersökningar som utförts på uppdrag av Dagen.[2] [3]. Andra undersökningar har emellertid visat på mycket högre siffror, vissa upp till 85% av befolkningen.[4]

I Sverige organiserade sig länge ateister och agnostiker i Human-etiska förbundet. Idag har Human-etiska förbundet bytt namn till Humanisterna.

Vissa personer som inte tror att det finns någon gud kallar sig ateister eller agnostiker, andra menar att man inte behöver sätta etiketter på icke-tro.

Kritik av ateism

Människor som inte själva är ateister anklagar ibland ateismen för att vara en religion. Argumentet för att kalla ateismen religion är att också ateismen är en tro, eftersom icke-existensen av en andlig verklighet än så länge inte, om någonsin, kan bevisas vetenskapligt. Enligt ateister har man då missförstått att ateism i grund och botten är avsaknad av en viss tro. Man menar också att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos teisten, som är den som kommer med påståendet att Gud finns. Ateism är heller inte samma sak som materialism eller sekularism, även om dessa begrepp kan förenas.

Andra betraktar inte ateismen som religion, men menar istället att ateism är just religionsförnekelse. Denna ståndpunkt ignorerar att det finns religioner som kan uppfattas som ateistiska, och att frånvaro av gudstro inte nödvändigtvis innebär förnekande av en andlig verklighet. Ett annat argument för att ateismen inte är någon religion är att ateismen inte har några gudar, inga heliga skrifter, inga sakrament, inga riter eller på annat sätt uppfyller religionens sociala funktion; den är inget system utan bara en viss uppfattning i en viss sakfråga, och kan i andra frågor förenas med vilken uppfattning som helst.

Referenser

Fotnoter

  1. Smith, George H. Atheism: The Case Against God Prometheus Books, New York, 1989
  2. New Scientist, 18/11 2006, sid 8
  3. Todd, S C, Nature, vol 401, 1999, sid 423
  4. Molén, M "Vårt ursprung?", XP-Media 2000
  5. Provine, W “Science, technology and social progress”, 1989
  6. Martin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990, sid 463ff
  7. Martin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990
  8. Martin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990, sid 466f
  9. Source book of the 1999/2000 European Values Study Surveys [1], tabell 28

Fördjupningslitteratur

  • Dawkins R, The God Delusion, 2006, ISBN 0593055489
  • Eller, David, Natural Atheism. 2nd ed. Cranford: American Atheist Press, 2007.
  • Matthew Alun Ray, Subjectivity and irreligion: atheism and agnosticism in Kant, Schopenhauer, and Nietzsche. (2003)
  • Martin, Michael, The Cambridge Companion to Atheism, Cambridge University Press, 2006, ISBN 0521603676
  • Martin M, The Impossibility of God, 2004, ISBN 1591021200
  • Martin M The Improbability of God, 2006, ISBN 1591023815
  • Mills D, The Atheist Universe, 2004, ISBN 1413434819
  • Nielsen, K, Atheism and philosophy, 2005, ISBN 1-59102-298-3
  • Smith, George H. Atheism: The Case Against God, Prometheus books, New York, 1989, ISBN 087975124X

Se även

Externa länkar

  • Wiktionary small.svg Se även ordet "ateism" på svenskspråkiga Wiktionary.

Personliga verktyg