Från Rilpedia

Lars Landgren, född 14 april 1810 i Öster-Våla socken i Västmanlands län, död 30 mars 1888 i Härnösand, var en svensk biskop och teologisk författare. Han blev 1827 student i Uppsala och 1833 filosofie magister. Han utnämndes 1835 till apologist vid Uppsala katedralskola, tog 1838 teologie kandidatexamen och förordnades 1839 till skolrektor i Hudiksvall.

År 1842 blev Landgren kyrkoherde i Delsbo pastorat i Uppsala stift, 1845 kontraktsprost, 1860 teologie doktor och 1876 biskop i Härnösands stift. Landgren var ledamot av prästståndet vid riksdagarna 1856-1858 och 1862-1863, tillhörde 1867-1868 riksdagens första kammare och bevistade kyrkomötena 1868 (som ombud för Uppsala stift) samt 1878 och 1883 (som självskriven ledamot). Han blev hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1878 samt var ledamot av Kungliga vetenskapsakademien 1884 och Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn. Han var en mycket flitig skriftställare.

Bland Landgrens teologiska arbeten kan nämnas Grunddragen till läran om dopet (1855; 2:a uppl. 1859), Grunddragen till läran om kyrkan (1856; 2:a uppl. 1874), Grunddragen till läran om helgelsen (1861), Grunddragen till läran om Gud (1865) och Grunddragen till läran om rättfärdiggörelsen (1869). Åt missionen ägnade han ett stort verk, Översikt av de protestantiska missionernas uppkomst och närvarande tillstånd (4 bd, 1871-72). Strödda predikningar och tal utgavs 1888-1889 i 2 dlr efter hans död. En hel del småskrifter och biskopliga uttalanden i skrift ägnade han åt sektväsendet, folkundervisningen, sociala och sedliga förhållanden. De viktigaste av dithörande smärre alster rörande folkuppfostran är hans avhandling Brännvinskriget (i "Läsning för hemmet" 1874), Midsommardagen i Gammelsträng eller Allmogen och folkskolan (1870), Folkskolan och kristendomen samma år. Dit kan även räknas hans dialog på delsbomålet i slutet av Uppränning till en grammatik för Delsbomålet (1882; 2:a uppl. 1870), jämte det 1860 av honom grundade Hälsinglands fornminnessällskap den förnämsta frukten av hans oförtrutna intresse för fornsed och fornminnen. Landgrens mäktiga och kantiga personlighet satte djupa märken varhelst han verkade. Ingen svensk kyrkoman under 1800-talet visade som Landgren, hur själavården icke kan isolera sig, utan, om den fattar sin uppgift tillräckligt konkret och grundligt, kommer i beröring med alla områden av folklivet och bildningen.

Genom att ställa lokaler i Säbrå biskopsgård till förfogande, fick han landstinget att starta ett småskoleseminarium 1877. Lärarutbildning (Utbildningsvetenskap) bedrivs fortfarande i Härnösand genom Mittuniversitetet. På Landgrens initiativ bildades 1880 "Västernorrlands läns museisällskap", som idag har blivit Länsmuseet Västernorrland.

En högstadieskola är uppkallad efter honom i Härnösand, nämligen Landgrenskolan.

Den svenska filmen Lång-Lasse i Delsbo från 1949 och med Sten Lindgren i titelrollen, skildrar hans liv och gärning.

Företrädare: Anders Fredrik Beckman

Biskop i Härnösands stift 1876–1888

Efterträdare: Martin Johansson

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).