Eriksgata
Från Rilpedia
- För Eriksgatan i Åbo, se Eriksgatan, Åbo
Foto: Christer Johansson
Eriksgata kallades den resa som nyvalda medeltida svenska kungar måste genomföra genom de olika landskapen för att bekräftas av landskapens lagmän. Den gick medsols från valplatsen i Uppland genom Södermanland och till Vätterns östra strand i Östergötland, runda södra delen av Vättern i Småland, resa norrut genom Västergötland och via Närke och Västmanland åter till Uppland.
Även efter valkungadömets avskaffande genomfördes eriksgator av bland andra Karl XI, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustav III. I modern tid har begreppet använts för kungliga rundresor i landet som Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf har gjort.
Innehåll |
Ursprung
Eriksgatans ålder är okänd. Den första dokumenterade eriksgatan genomfördes av Magnus Eriksson 1335. Äldre Västgötalagen omnämner Ragnvald Knaphövde som ska ha ridit eriksgatan 1125-26. Han kom dock inte längre än till trakten av Falköping och Skara innan han slogs ihjäl av västgötarna därför att han ej tagit gisslan.
Det finns flera teorier om ordets ursprung. En tolkning är att det är sammansatt av Erik i detta namns ursprungliga appellativa betydelsen ensam härskare och gata i betydelsen resa, färd, väg. [1]
Förlopp
Magnus Erikssons landslag från cirka 1350 beskriver Eriksgatan på följande vis:
| ” | Nu skall konungen rida sin eriksgata, och landens män skola följa honom och giva honom gisslan, sådan att han är trygg och säker, och svärja denna ed som förut är sagd. Och konungen skall i varje land och lagsaga lova, att han skall hålla alla sina eder till dem, som han svor i Uppsala, då han först togs till konung.
§1. Nu skall han rida medsols genom sitt land. Då skola de som bo i Upplands lagsaga följa honom genom sin lagsaga till Strängnäs. Där skola södermännen taga emot och möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Svintuna. Där skola östgötarna möta honom med sin gisslan och följa honom genom sitt land till mitt på skogen Holaved. Där skola smålänningarna möta honom och följa honom till Junabäck. Där skola västgötarna möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Romundeboda. Där skola närkingarna möta honom och följa honom genom sitt land till Uppbåga bro. Där skola västmännen möta honom med lejd och frid och följa honom till Östens bro. Där skola upplänningarna möta honom och följa honom till Uppsala. §2. Då är denne konung lagligen kommen till land och rike, och har ridit sin eriksgata. Han är vald såsom lagen säger och har med ed och ord gjort sina land och landens män allt det som han är skyldig dem och de det de äro honom skyldiga att göra[2]. |
” |
Lagen föreskriver endast var gisslan och lösen ska ske, ingenting om färdvägen. De exakta platser som skulle passeras varierade genom tiderna. Magnus Erikssons landslag tillkom endast 200 år innan valkungadömet slutligen avskaffades av Gustav Vasa och därmed satte eriksgatans politiska betydelse ur spel. Sannolikt fanns eriksgatan under lång tid och i olika former och syftet var att få kungavalet bekräftat.
Referenser
- ↑ Nationalencyklopedin
- ↑ Åke Holmbäck och Elias Wessén (redaktör): "Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning", Institutet för rättshistorisk forskning, Lund 1962
Se även
Litteratur
- Holmblad, Eriksgatan. Från medeltid till nutid, Carlsson, 1993. ISBN 91-7798-664-4
