Från Rilpedia

Erik Odelstierna, kemist, läkare, mineralog. Född i Uppsala den 26 januari 1661.

Föräldrar: pastor primarius Erik Odhelius och Margareta Laurelia. Efter faderns tidiga frånfälle ingick modern nytt gifte med biskopen i Västerås Nicolaus Rudbeckius, som ägnade sin styvson all faderlig omvårdnad och skickade honom, då han var femton år gammal, från Västerås till Uppsala. Här ägnade sig den unge Odhelius företrädesvis åt bergsvetenskap och medicin, i vilken senare vetenskap han hade till handledare den berömde Petrus Hoffvenius. Sedan han 1681 utgivit och med lysande framgång försvarat en akademisk avhandling "De magnetismis rerum", anträdde han 1683 en resa till utlandet för att där fullkomna sin vetenskapliga bildning. Färden ställdes genom Danmark och Tyskland till Sachsen, där han någon tid studerade under den ryktbare apotekaren Heinrich Linck. Efter att ha slagit sig ned i Frankrike och där vunnit medicine doktorsgrad i Rheims 1687, återvände han över Holland och England till Sverige, där han redan följande år erhöll fullmakt att vara bergmästare i Nya Kopparbergs och Hällefors bergslag. 1690 skickades han på konungens, Karl XI:s bekostnad på nytt utomlands, då han besökte de flesta europeiska länder ända till Ungern, Italien och Spanien. Under sin bortovaro 1691 förflyttad till den mer inkomstbringande bergmästartjänsten i Öster- och Västerbergslagen, avslog han 1695 kallelsen till en medicinsk lärostol i Uppsala och utnämndes i stället samma år till assessor i Bergskollegium. Han adlades 1698 med namnet Odelstierna och dog i Stockholm den 12 oktober 1704.

Bibliografi

Hans tryckta skrifter utgörs främst av Brev till Urban Hjärne (i Sv. Bibl. 1762, 63) samt en avhandling: "Observationes chemico-metallurgicæ circa ortum et effluvia metallorum" 1687. Däremot hann han aldrig fullborda två påbörjade större verk "Lexicon metallicum" samt "Suecia subterranea".

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.