Björnbär
Från Rilpedia
| ?Björnbär | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Rosales |
| Familj: | Rosväxter Rosaceae |
| Släkte: | Hallonsläktet Rubus |
| Undersläkte: | Björnbär Rubus subg. Rubus |
|
|
|
| §Rubus (Rubus) Auktor: L. |
|
|
|
|
|
Se text |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Innehåll |
Översikt
Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). Björnbärskomplexet består ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i vår flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. De kallas ibland även "svarthallon" och "björnhallon" (se även blåhallon). Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.
Beskrivning
Alla arter har taggiga, 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad; andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån skiljas arterna även på bladen, blommorna och frukterna.
Utbredning
Björnbärsarterna växer på torra, varma, helst solöppna lokaler och fordrar ett milt och jämnt klimat. De är därför allmännast i kusttrakterna (maritimt klimat). Ymnigast förekommer de i Sveriges sydligaste landskap och i kustlandskapen vid Kattegatt och Skagerack, samt därefter spridda längs Norges västkust åtminstone upp till Sogn. Vid Östersjökusten påträffas hithörande arter föga nordligare än vid Stockholm; till de allmännare i Sveriges östra del hör Rubus nemorosus (även på Åland). Även sötbjörnbär har jämförelsevis stor utbredning i Sverige och Norge.
Arter
Undersläktet Rubus av släktet Rubus delas i sin tur in i flera sektioner.
- Rubus subg. Rubus sect. Allegheniensis
- Rubus subg. Rubus sect. Arguti
- Rubus subg. Rubus sect. Caesii
- Rubus subg. Rubus sect. Canadenses
- Krypbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii
- Rubus subg. Rubus sect. Cuneifolii
- Rubus subg. Rubus sect. Flagellares
- Rubus subg. Rubus sect. Hispidi
- Egentliga björnbär Rubus subg. Rubus sect. Rubus
- Rubus subg. Rubus sect. Setosi
- Rubus subg. Rubus sect. Ursini
- Rubus subg. Rubus sect. Verotriviales
Egentliga björnbär
Rubus subg. Rubus sect. Rubus
- armeniskt björnbär (Rubus armeniacus)
- bergumsbjörnbär (Rubus loehrii) (akut hotad)
- blomsterbjörnbär (Rubus polyanthemus) (starkt hotad)
- flikbjörnbär (Rubus laciniatus)
- glansbjörnbär (Rubus divaricatus) (akut hotad)
- grönbladsbjörnbär (Rubus muenteri) (missgynnad)
- karakåsbjörnbär (Rubus dasyphyllus) (försvunnen)
- klobjörnbär (Rubus lindebergii)
- luddbjörnbär (Rubus insularis) (missgynnad)
- mörkt björnbär (Rubus pseudopallidus) (starkt hotad)
- nordbjörnbär (Rubus septentrionalis) (sårbar)
- norskt björnbär (Rubus nemoralis)
- nålbjörnbär (Rubus scissus) (missgynnad)
- orustbjörnbär (Rubus infestus) (missgynnad)
- pyramidbjörnbär (Rubus pyramidalis) (akut hotad)
- raspbjörnbär (Rubus radula)
- rostbjörnbär (Rubus pedemontanus)
- rundbladsbjörnbär (Rubus vestitus) (starkt hotad)
- sammetsbjörnbär (Rubus allhegiensis)
- skogsbjörnbär (Rubus nessensis)
- skuggbjörnbär (Rubus sciocharis) (akut hotad)
- skånebjörnbär (Rubus axillaris) (missgynnad)
- smalbjörnbär (Rubus chlorothyrsos)
- smålandsbjörnbär (Rubus vigorosus) (akut hotad)
- spirbjörnbär (Rubus grabowskii)
- sprengelsbjörnbär (Rubus sprengelii) (sårbar)
- storbjörnbär (Rubus gratus)
- surbjörnbär (Rubus sulcatus)
- sötbjörnbär (Rubus plicatus)
- taggbjörnbär (Rubus senticosus)
- västerviksbjörnbär (Rubus vestervicensis)
- östgötabjörnbär (Rubus hartmanii) (sårbar)
Krypbjörnbär
Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii
- blekingebjörnbär R.hylanderi
- bohusjörnbär R.dissimulans
- bornholmsbjörnbär R.lidforssii
- borstbjörnbär R.fabrimontanus
- daggbjörnbär R.glauciformis
- filtbjörnbär R.lagerbergii
- fintandat björnbär R.decurrentispinus
- gyllenbjörnbär R.aureolus
- hallandsbjörnbär R.hallandicus
- hallonbjörnbär R.pruinosus
- hasselbjörnbär R.wahlbergii
- hjärtbjörnbär R.cyclomorphus
- hårbjörnbär R.camptostachys
- knippbjörnbär R.fasciculatus
- lindbjörnbär R.tiliaster
- lindblomsbjörnbär R.mortensenii
- naggbjörnbär R.lamprocaulos
- polabiskt björnbär R.walsemannii
- rosenbjörnbär R.rosanthus
- slätbjörnbär R.eluxatus
- spetsbjörnbär R.gothicus
- svenskt björnbär R.suecicus
- västkustbjörnbär R.norvegicus
Användning
Björnbären är som sylt mycket läckra. Deras tillredning försvåras dock därav, att stenfruktsamlingen ej så lätt lossnar från blomaxeln, som hallonet. De mognar ganska sent (september).
Dialektala namn
- ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon sida 55 [1], Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962
Kuriosum
En svensk forskare som ägnade släktet Rubus mycket energi var Bengt Lidforss (1868-1913), på vars grav det i dag växer en björnbärsbuske.
Källor
- Virtuella floran - Björnbär
- Virtuella floran - Krypbjörnbär
- Bilder ur Nordens Flora
- Artdatabanken (för infon om de hotade björnbären)
- Wikimedia Commons har media som rör Björnbär
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
