Johan Ernst Rietz

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Johan Ernst Rietz (riits) född 6 september 1815 i Karlshamn, död 16 juli 1868 i Köpenhamn, var en svensk språkforskare, tf professor vid Lunds universitet 1843-1851, därefter kyrkoherde i Tygelsjö och slutligen kontraktsprost i Oxie från 1860.

Under sin universitetstid utgav han en serie svenska medeltidsskrifter, av vilka större delen sedan samlades i Scriptores suecici medii oevi cultum culturamque respicientes (3 delar, 1842-51). Rietz utgav också Grunddragen av geografiens och geografiska upptäckternas historia (1842), Moralfilosofiens historia (1846), Skånska skolväsendets historia (1848).

Hans för eftervärlden absolut viktigaste verk är Svenskt dialektlexikon: Ordbok öfver svenska allmogespråket, som utkom i två delar under åren 1862-67, och som är byggt på material från upptecknare över hela landet. Det finns även åtskilliga referenser till liknande utländska verk. Svenskt dialektlexikon är ett unikt verk som, trots en del av senare forskning påvisade fel, är en oumbärlig referensbok. Ännu vid sekelskiftet 2000 var verket det enda dialektlexikon som täcker hela Sverige. Verket gör dessutom många etymologiska jämförelser med åtskilliga, såväl nutida som föråldrade eller utdöda språk; detta såväl inom som utom Europa. En mindre del av jämförelseorden skrivs t o m med arabiska och hebreiska skrivtecken. Däremot saknas ord med kyrilliska tecken. Som förtydligande av ibland tvetydiga definitioner ges stundom en förklaring på latin; i sig ofta av etymologiskt värde.

Rietz var medlem av flera svenska och utländska vetenskapliga sällskap.

Se även

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg