Slaget vid Köge bukt (1710)
Från Rilpedia
| Slaget vid Köge bukt | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av stora nordiska kriget | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige |
 Danmark-Norge |
||||||
| Befälhavare | |||||||
| Hans Wachtmeister |
Ulrik C. Gyldenløve |
||||||
| Styrka | |||||||
| 21 linjeskepp några fregatter |
26 linjeskepp 5 fregatter 40-tal handelsfartyg för trupptransport |
||||||
| Förluster | |||||||
| 2 örlogsskepp förstörda och brända | 1 skepp sjönk 597 döda bara på Dannebroge minst 14 handelsfartyg brända 1 handelsfartyg taget av svenskarna |
||||||
Reinbeck – Freden i Traventhal – Pühhajoggi pass – Narva – Düna – Rauge – Errafster – Kliszów – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – Pułtusk – Nyenskans – Systerbäck – Peipus II – Wesenberg – Dorpat – Jakobstadt - Poznań - Narva – Punitz - Gemäuerthof – Rakowitz – Freden i Warszawa – Grodno – Fraustadt – Kleczk – Freden i Altranstädt – Kalisch – Holowczyn – Malatitze – Rajovka – Lesna – Borgå – Veprik – Poltava – Perevolotjna – Helsingborg – Viborgs fästning – Riga – Köge bukt – Fladestrand – Mön – Gadebusch – Pälkäne – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Storkyro – Hangöudd – Femer bält – Rügen – Stresow – Kristiania – Gjellebekk – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – Stäket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – Selånger – Freden i Nystad
Slaget vid Köge bukt den 24-27 september 1710 var ett sjöslag mellan Sverige och Danmark under stora nordiska kriget. Svenskarnas avsikt var att genskjuta en dansk trupptransport av förhyrda fartyg med 6 000 ryska soldater från Gdansk till Själland. Transporten hade tidigare skingrats av dåligt väder, varvid en del kommit fram till Køge bugt medan resten återvänt till Danzig.
Den danska styrkan under Gyldenløve låg till ankars i Køge bugt och trodde inledningsvis att den svenska styrkan var den väntade transportflottan. När misstaget upptäcktes kapade man ankartågen och kryssade upp mot svenskarna. Ett danskt skepp, Dannebroge fattade eld och exploderade. Dannebroges befälhavare, kommendörkapten Ivar Huitfeldt, stupade. Två svenska skepp, Tre Kronor och Prinsessan Ulrika Eleonora gick på grund, övergavs och brändes. 14 handelfartyg drev upp på land och brändes av svenskarna sedan besättningarna bärgats. Hård vind avbröt striden varefter alla ankrade.
Från Östersjön kom under tiden resterna av den väntande transportflottan seglande och hamnade i armarna på svenskarna som brände de danska handelsfartygen, medan de från andra länder förhyrda fartygen fick löpa. Den 27 september bedarrade stormen, men någon strid återupptogs inte. Från svensk synpunkt var uppdraget att hindra landstigning av ryska trupper i Skåne uppnått, medan vidare aktion mot den danska flottan på grunda vatten syntes riskfylld, varför flottan återgick till Ystad. Den danska flottan återgick till Köpenhamn för vinteravrustning.
Se även
Källor
- Gunnar Unger: Illustrerad Svensk Sjökrigshistoria omfattande tiden intill 1680-1814, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1923.
