Iranistik
Från Rilpedia
Iranistik är en för språkvetenskap och kulturvetenskap tvärvetenskaplig forskningsriktning, i allmänhet i betydelsen forskning om Iran och de iranska folkens språk, kulturer och historia. Den som bedriver forskning inom detta område kallas iranist. Till iranska folken hör inte enbart perser, utan även afghaner, tajiker, balucher, kurder, pashtuner, osseter, skyter, med flera. Termerna iranistik, iranologi, iranska studier och iranska språk används mer eller mindre synonymt i internationella sammanhang. I Sverige bedrivs iranistik vid Uppsala universitet. Undervisning i persiska språket ges även vid Stockholms universitet.
Innehåll |
Iranistik i Iran
Under 1900-talet framträdde flera berömda iranister vid Teherans universitet i Iran. Till en av den främsta av dessa hörde språkvetaren och historikern Ali Akbar Dekhoda. Han initierade ett encyklopediskt projekt där man samlade och katalogiserade all befintlig historisk information inom iranistikens område. Resultatet av hans forskning publicerades senare i Loghatnama-ye Dekhoda (Dekhodas lexikon). Till andra framstående iranister från denna period hör litteraturvetaren Zabihullah Safa och den framstående kännaren av det forntida Persien, Ahmad Tafazzoli. Nämnas bör även språkvetaren Ebrahim Poordavood som gjorde den första översättningen av Avesta (religiös skrift) till nypersiska. I Iran har det även givits ut flera publikationer inom iranistikens område, såsom Sokhan, Rudaki, Yaghma och Kelk. Den främsta tidsriften idag är Bokhara som grundades av Ali Dehbashi och Iraj Afshar.
Iranistik i Europa och Nordamerika
Göttingens universitet grundade som första universitet i Europa undervisning och forskning inom iranistik 1903. Tyskland står i täten i Europa inom forskningsområdet idag men det finns också starka forskningstraditioner inom iranistiken i Frankrike, Italien, England, Polen, Ungern och Danmark. European Iranologist Society (Societas Iranologica Europea) arrangerar kontinuerliga symposium och konferenser runtom i världen som samlar iranister. I England bedrivs iranistik bland annat vid Oxford University, Durham University och SOAS i London.
Undervisning i persiska språket har funnits i USA sedan 1958 och idag bedrivs iranistik vid flera amerikanska universitet, såsom Columbia University, UCLA och Stanford University. Till de främsta amerikanska iranisterna hör Ehsan Yarshater och Richard Nelson Frye. Yarshater är verksam vid Columbia University och redaktör för Encyclopaedia Iranica som är den viktigaste referensverket på engelska om de iranska folkens språk, kultur och historia.
Iranistik i Norden
I Sverige bedrivs iranistik, eller universitetsämnet iranska språk, vid Uppsala universitet. Berömda svenska iranister är Henrik Samuel Nyberg, Davoud Monchi-Zadeh och Bo Utas. Hit kan man även räkna Stig Wikander som skrivit böcker om Anahita, den iranska eldkulten och ariska mannaförbund i det forntida Iran, samt Geo Widengren som studerat den iranska Mithrakulten, profeten Mani och manikeismen, och iranska apokalypsföreställningar.
Professur i iranistik finns endast vid Uppsala universitet och den nuvarande professorn heter Carina Jahani. Undervisning i persiska ges även vid Stockholms universitet. Andra personer som bidragit till att introducera iransk kultur och historia i Sverige är religionsvetarna Anders Hultgård och Ashk Dahlén samt historikern Michael Nordberg. Eric Hermelin överatte under 1900-talets första hälft flera av den iranska litteraturens klassiker till svenska.
Det finns professurer i iranistik vid Oslos universitet och Köpenhamns universitet. I Norge har iranistiken av tradition varit inriktad på klassisk persisk litteratur och prosodi samt östiranska språk. I Danmark har man utmräkt sig inom forskningen om det antika Irans språk, historia och kulturer.
Källor
- Iranistik in Europa : Gestern, Heute, Morgen, Wien: Vlg der Österreichische Akademie der Wissenschaften, 2006.
- Veröffentlichungen zur Iranistik, Wien: Österreichische Akademie der Wissenschaften, 2003-.
- Studien zur Indologie und Iranistik, Reinbek: Wezler, 1975-.
- Beiträge zur Iranistik, Wiesbaden: Reichert, 1967-.
- Handbuch der Orientalistik. Abt. 1, der Nahe und der Mittlere Osten, Bd 4, Iranistik, Abschnitt 2, Literatur, Leiden: Brill, 1968.
- Handbuch der Orientalistik. Abt. 1, Der Nahe und der Mittlere Osten, Bd 4, Iranistik, Abschnitt 1, Linguistik, Leiden: Brill, 1968.
Se även
- Iranofil
- Encyclopaedia Iranica
- European Iranologist Society (Societas Iranologica Europea)
