Arier

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Arisk)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Uppslagsordet Arya leder hit. För karaktären Arya i Eragon, se Lista över karaktärer i Eragon.

Arier (aryas) kallas de indoiranska stammar som någon gång mellan 2000 f.Kr. och 1500 f.Kr. invandrade till Iran, Indien, och Kaukasus från sitt urhem. Arierna talade det indoiranska urspråket, ett satemspråk. Ariernas närmaste ättlingar idag är de olika iranska folkslagen i Iran, Afghanistan,Tadzjikistan och Ossetien, folk i Nordindien, samt folk i Nuristan och Chitralområdet. Dessa inkluderar folkslag som till exempel perser, gilaker, pashtuner, tadzjiker, balucher, kurder, lurer, osseter, nordindier , kafirer (i nuvarade Nuristan) och kalasher (i Chitralområdet) med flera.

Innehåll

Beteckningen arier

Ordet har bevarats som egenbeteckningen för ett antal indoiranska folk som alaner och iranier (forniranska eg. Avestiska, Airyanam Vaeja och medelpersiska Ērān šahr betyder "ariernas land", därav namnet Iran). I Indien är ārya en hederstitel, och betyder ungefär "ädel", "ren". I vedaböckerna förekommer hymner som hoppas på ariernas seger över dāsa och dasyu, vilka bland annat beskrivs som mörkhyade (kṛṣna-tvac) och med fientligt tal (mṛdhra-vāc), men också som omänskliga varelser (det månghövdade vidundret Vritra), fyrfotade (catupada), fotlösa (apada), treögda eller trehövdade.

Den ariska invasionen av Indien

Alltsedan Friedrich Max Müller omkring 1840 formulerande den s.k. ariska invasionsteorin har man tolkat dessa hymner som ett bevis för strider mellan arier och de inhemska dravidfolken, som idag framför allt finns i södra Indien, där folket i allmänhet har mörkare hudfärg än i norr. De tre högsta indiska kasterna (brahminer, krigare och hantverkare) skulle enligt denna teori härstamma från arierna, medan den lägsta kasten (shudras) härstammar från de erövrade folken. Efter upptäckten av induskulturen blev det omöjligt att hävda att de tänkta offren för ariernas invasion skulle vara kulturellt lägre stående än dessa, och senare forskning fokuserar på en till övervägande del fredlig migration, snarare än en våldsam invasion. Problemet med induskulturens nedgång, och varför indoariska språk kommit att dominera norra Indien snarare än indusfolkets, är ännu olöst.

Religion

Gemensamma drag hos den vediska religionen (hinduismens äldsta form) och forniranska religioner som zoroastrism tolkas allmänt som att de går tillbaka på en gemensam arisk religion. Guden Mitra i Indien och Mithra i Persien är ett exempel; elds- och offerguden Agni i den vediska religionen motsvaras av Atar i zoroastrismen. Viktig är även en berusande ritualdryck som på sanskrit kallas soma och på avestiska haoma. Två grupper av gudomar har utvecklats olika i Iran och Indien. I zoroastrismen är ahuras gudomliga väsen (den viktigaste är Ahura Mazda) medan daevas är demoniska. I hinduismen är istället devas gudomliga men asuras demoniska. Hur det förhöll sig i den ursprungliga ariska religionen är inte lätt att veta, men det anses klarlagt att att orden är besläktade med asar (från urgermanska *ansuz och rekonstruerat som *ansu-urindoeuropeiska), respektive med tyr (från urgermanska *tiwaz, eller *teiwaz, och rekonstruerat som *deiwos på urindoeuropeiska). Man kan notera att flera av den moderna hinduismens viktigaste gudar som Vishnu, Shiva och Brahma har en mycket undanskymd position i vedaböckerna. Vissa indikationer, såsom Pashupati, en Shiva-liknande relief i Mohenjodaro, antyder att en sammansmältning av arisk och dravidisk religion skett i eftervedisk tid, vilken givit upphov till den moderna hinduismen.

Tvåfärgskarta som visar den förmodade utsträckningen av indoeuropeiska språk efter de indoiranska (ariska) migrationerna. Det ljusröda området visar satemspråkens utbredning. Det mörkröda området visar det enligt kurganhypotesen troligaste området för satemisationen. Sintasjta-kulturen är enligt detta scenario det indoiranska urhemet.

Urhemsteorier

Ariernas urhem var enligt den numera oftast framförda teorin det centralasiatiska området som idag omfattar Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Andronovokulturen och Oxus-kulturen är två arkeologiska kulturer som föreslagits som kandidater för det ariska urhemmet. En annan teori hävdar att ariernas urhem låg i Kaukasus, vilket medför teorier om att östalaner skulle vara av arisk härstammning (vilket i sig stämmer) men man syftar mer på att det beror på en folkvandring från Centralasien till Kaukasus snarare än tvärtom.

Flera indiska forskare har framfört en nationalistiskt färgad kritik av tanken att arierna skulle härstamma utanför Indien. Hindutva-rörelsen framförde en tidig version av denna kritik, men icke-indiska forskare är ofta mycket skeptiska till bevisföringen hos denna skola, som stundom har anklagats för att syssla med pseudovetenskap.

Äldre definition av arier

I äldre språkvetenskaplig litteratur användes termen ariska språk även om alla de indoeuropeiska språken (till andra äldre synonymer hör indogermansk, indokeltisk och jafetisk), och arier hänvisade till det hypotetiska folk som idag kallas urindoeuropéer eller protoindoeuropéer. Detta språkbruk myntades av den tyske romantikern Friedrich von Schlegel vilken i sin tankekonstruktion om det indisk-ariska ursprunget utgick från William Jones' teori om att de västeuropeiska språken utgjorde underavdelningar till sanskrit. Schlegel tänkte sig att arya var en kognat till ära (tyska Ehre), och att urindoeuropéerna således hade kallat sig själva för *aryos, med innebörden "det ärbara folket".

Arisk rasteori

Rasteoretikerna Joseph Arthur Gobineau och dennes lärjunge Houston Stewart Chamberlain skapade termen "den ariska rasen" som beteckning för den mänskliga ras man ansåg vara den mest högtstående. Dessa tankar upptogs av nazisternas raslära, som bland annat ställde "arisk kultur" och "arisk vetenskap" i motsats till "judisk" dito, som modernism och kvantmekanik. Deras arier delades upp i olika klasser, där de högre klasserna kvalificerades av människor med nordiska kännetecken som ljus hy, blå ögon och blont hår.

De flesta forskare anser idag bevisen svaga för att urindoeuropéerna kallade sig själva för aryos, och rasbiologins och nazisternas misskreditering av ordet har bland annat fått till följd att de indoariska språken på engelska ibland kallas för Indic languages, vilket dock har nackdelen att dravidspråk, mundaspråk, med flera indiska språk blir non-Indic languages.

Trots att det rasistiska svärmeriet om krigiska och genetiskt överlägsna arier är bäst känt har det även funnits andra romantiska föreställningar om det ariska urfolket. I Gustav Frödings dikt En morgondröm ("Jag sov och jag drömde om Ariens land …") tänks arierna som ett fridsamt folk med ett oproblematiskt förhållande till sexualitet och nakenhet.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg