Gunstling
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Gunstling, person som en kung eller drottning anser sig ha särskild nytta av och som får en anmärkningsvärd stor makt. Han utsätts ofta för avundsjuka och ifrågasätts, i synnerhet om han uppfattas som en ”uppkomling”. Karaktäristiskt för gunstlingen är att han inte sällan kommer långt in i makthavarens privata sfär. Gunstlingen drabbas ibland hårt när majestätet dött eller störtats.
Innehåll |
Gunstlingar vid svenska hov
Medeltiden
- Bengt Algotsson (Magnus Eriksson, 1300-talet)
- Abraham Brodersson Tjurhuvud (Margareta och Erik av Pommern, 1300-1400-talet)
1500-talet
- Måns Bryntesson Lilliehöök (Gustav Vasa)
- Jöran Persson (Erik XIV)
- Claude Collart (Erik XIV)
- Pontus De la Gardie (Erik XIV)
- Clas Eriksson Fleming (Johan III)
- Erik Brahe (Johan III och Sigismund)
1600-talet
- Lennart Torstenson (Gustav II Adolf)
- Axel Gustafsson Banér (Gustav II Adolf)
- Christoffer von Dohna (Kristina)
- Magnus Gabriel De la Gardie (Kristina)
- Clas Tott (Kristina)
- Antonio Pimentel (Kristina)
- Johan Holm (Kristina)
- Herman Fleming af Liebelitz (Karl X Gustav)
- Carl Piper (Karl X Gustav)
- Emund Gripenhielm (Karl XI)
1700-talet
- Gustav Boneau (Fredrik I)
- Erland Broman (Fredrik I)
- Emerentia von Düben (Ulrika Eleonora)
- Gustav Badin (Lovisa Ulrika, Gustav III)
- Adolf Ludvig Levin (Lovisa Ulrika)
- Hans Henrik von Essen (Gustav III)
- Carl Tersmeden (Fredrik I, Gustav III)
- Evert Taube (Gustav III)
- Johan Henric Kellgren (Gustav III)
- Abraham Niclas Edelcrantz (Gustav III)
- Adolf Fredrik Munck (Gustav III)
- Johan Fredrik Aminoff (Gustav III)
- Johan Albrecht Ehrenström (Gustav III)
- Carl Olof Cronstedt (Gustav III)
- Gustaf Mauritz Armfelt (Gustav III)
