951 Gaspra
Från Rilpedia
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckt av: | G. N. Neujmin |
| Upptäckt: | 30 juli 1916 |
| Benämning | |
| Småplanetsbenämning: | 951 Gaspra |
| Alternativa namn: | 1916 S45; A913 YA; 1955 MG1 |
| SmåplanetsKategori: | Asteroidbältet |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Aphelium: | 387 767 228 km 2,592063817[1] AU |
| Perihelium: | 273 363 120 km 1,8273196 AU |
| Halv storaxel: | 330 565 176 km 2,209691716 AU |
| Excentricitet: | 0,17304319 |
| Omloppstid: | 1 199,764364 d (3,28 år) |
| Medelbanhastighet: | 19,88 km/s |
| Inklination: | 4,101240° |
| Longitud för stigande nod: |
253,20249° |
| Perigeumargument: | 129,51318° |
| Fysiska egenskaper | |
| Dimensioner: | 18,2×10,5×8,9 [2] km |
| Ytarea: | 525 km² |
| Massa: | 2–3×1016 (uppskattad) kg |
| Densitet: | ~2.7 g/cm³ (uppskattad) [3] |
| Rotationstid: | 7,042[4] h |
| Axellutning: | 72° |
| Albedo: | 0,22 [5] |
| Temperatur: | ~181-281 K |
| Spektraltyp: | S |
| Absolut magnitud: | 11,46 |
951 Gaspra är en asteroid av spektralklass S. 29 oktober 1991 passerades asteroiden av rymdsonden Galileo på sin väg till Jupiter. Detta är den första asteroid som besökts av en rymdsond.
Innehåll |
Fysiska egenskaper
Vid sidan av ett stort antal mindre kratrar har Gaspra en dussin större platta eller konkava ytor. En av dessa platta ytor (Dunne Regio) är 5×7 km stor. Det är osäkert om detta är ett resultat av ett nedslag eller om det istället är ytor som skapats när Gaspra bröts bort från en större asteroid. I den svaga skeva gravitation som finns på Gaspra så skulle nedslagskratrar naturligt kunna vara platta eller sneda, vilket gör det svårt att bestämma dessa platta ytors ursprung.
Gaspra verkar vara rik på olivin och innehåller även pyroxen [6]. Ytan innehåller inga betydande mönster vad gäller albedo eller färg även om man kan se en skiftning i färgen på olika delar av ytan (se bilden ovan).
Gaspras yta saknar otvetydigt kratrar jämförbara med dess radie som till exempel har hittats på ytan till 253 Mathilde. En sannolik orsak är att kollisionen som har skapat Gaspra har skett relativt nyligen på den astronomiska tidsskalan, så att Gaspra inte har hunnit få några stora kratrar ännu. Studier av ytan har gett att den föreslås vara mellan 20-300 miljoner år.[7].
Fåror mellan 100-300 meter breda upp till 2,5 kilometer och ett tiotals meter djupa finns på asteroidens yta, vilket också tros härstamma från när Gaspra formades vid en kollision mellan asteroider. Deras närvaro indikerar också att detta är en enda kompakt kropp istället för en porös. Fårorna skapades troligen när en kollision bröt sönder den underliggande klippan. Ett system av mer framträdande fåror kan ses på Mars' måne Phobos (måne). Det hålaktiga utseendet hos några av fårorna antyder att ytan är täckt av damm och jord.[7].
Utbredningen av detta damm och om det är spritt över hela Gaspra är ett ämne för debatt och inte helt utforskat. Man anar ett samband mellan färgvariationer och topologin på asteroiden, vilket tolkas som att damm långsamt flyttar sig från högre liggande områden till lägre. Det har varit svårt att förstå hur Gaspra har kunnat behålla detta damm då flykthastigheten på Gaspra är mycket låg. Det skulle bli enklare att förklara om Gaspra från sin skapelse hade bestått av mycket damm. Man har beräknat att allt det damm som spridits vid nedslagen skulle täcka ytan med 10 meter damm. Men många nedslagskratrar är mycket djupare än så utan att visa någon strukturskilland på väggarna.[8].
Gaspras nordpol har bestämts peka i riktning 0t40m10s och 27±2°0'0". Vilket motsvarar att axeln lutar 72°.
Galileos förbiflygning var på för långt avstånd för att påverka rymdsonden så man fick ingen information om vilken massa Gaspra har.
Gaspras yta har beräknats till 525 km²[2], vilket kan jämföras med Hong Kong's landyta.
Utforskning
Gaspra upptäcktes av den ryske astronomen G. N. Neujmin 1916. Neujmin uppkallade asteroiden efter Gaspra, en kurort vid svarta havet på Krim, Ukraina.
Galileo passerade förbi Gaspra den 29 oktober 1991, på ett avstånd av 1 600 kilometer vid en rellativ hastighet på 8 km/s. 57 bilder sändes tillbaka till jorden, den närmaste tagen vid ett avstånd på 5 300 km. De bästa bilderna har en upplösning på 54 meter/pixel. Området runt den södra polen blev inte synligt vid passagen, men de övriga 80 procenten av asteroiden fotograferades.[7]
Referenser
- ↑ NASA JPL Small-Body Database Browser on 951 Gaspra
- ↑ 2,0 2,1 P. C. Thomas, J. Veverka, D. Simonelli, P. Helfenstein, B. Carcich, M. J. S. Belton, M. E. Davies, C. Chapman (1994). "The Shape of Gaspra". Icarus 107 (1): 23–36. DOI:10.1006/icar.1994.1004.
- ↑ Krasinsky, G. A.; Pitjeva, E. V.; Vasilyev, M. V.; Yagudina, E. I. (July 2002). "Hidden Mass in the Asteroid Belt". Icarus 158 (1): 98–105. DOI:10.1006/icar.2002.6837.
- ↑ PDS lightcurve data
- ↑ Supplemental IRAS Minor Planet Survey
- ↑ J.C. Granahan F.P. Fanale, & M.S. Robinson (1994). "A Galileo Multi Spectral Instrument Analysis of 951 Gaspra". Abstracts of the 25th Lunar and Planetary Science Conference, held in Houston, TX, 14-18 March 1994: 453.
- ↑ 7,0 7,1 7,2 Veverka, J.; Belton, M.; Klaasen, K.; Chapman, C. (1994). "Galileo's Encounter with 951 Gaspra: Overview". Icarus 107 (1): 2–17. DOI:10.1006/icar.1994.1002.
- ↑ M.J.S. Belton et al (1992). "Galileo Encounter with 951 Gaspra: First Pictures of an Asteroid" (abstract). Science 257: 1647. DOI:10.1126/science.257.5077.1647.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör 951 Gaspra
- 2 fotografier
- JPL bilder
- Diagram över omloppsbanan för 951 Gaspra från NASA JPL
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
|
|||||||||||
