Anthony Eden

Från Rilpedia

Version från den 21 maj 2009 kl. 09.42 av Faruln (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Anthony Eden
Eden, Anthony.jpg
Ämbetsperiod(er):
7 april 1955-

9 januari 1957

Företrädare: Winston Churchill
Efterträdare: Harold Macmillan
Födelsedatum: 12 juni 1897
Födelseplats: West Auckland, County Durham, Storbritannien
Dödsdatum: 14 januari 1977
Dödsplats: Salisbury, Wiltshire, Storbritannien
Maka: Clarissa Spencer-Churchill
Politiskt parti: Konservativa partiet

Anthony Eden, 1:e earl av Avon, född 12 juni 1897 i West Auckland, County Durham, död 14 januari 1977 i Salisbury, Wiltshire, var en brittisk konservativ politiker, som var utrikesminister 1935-1938, 1940-1945 och 1951-1955, samt premiärminister 1955-1957.

Hans familj tillhörde en synnerligen konservativ jordägarsläkt med fina anor. Han hade en äldre och en yngre bror; den yngre dödades då slagkryssaren HMS Indefatigable sjönk under Slaget vid Jylland 1916. Eden studerade vid Eton och Christ Church i Oxford, där han tog examen i språk - han talade flytande franska, tyska och persiska samt hade goda kunskaper i ryska och arabiska.

Upprörd på grund av sin premiärminister Neville Chamberlains avvisande till den fredsplan som i hemlighet lagts fram av Franklin D. Roosevelt i januari 1938, avgick Eden som utrikesminister i februari 1938. Detta var en protest mot Chamberlains beslut att starta förhandlingar med Italiens fascistiske ledare, Benito Mussolini.

Eden var utrikesminister igen under andra världskriget och var med i de brittiska delegationer som under Winston Churchill deltog i de allierades toppmöten.

Som utrikesminister igen från 1951 förhandlade han tillsammans med Sovjetunionen fram en interimsfred i Vietnam 1954.

Den 7 april 1955 efterträdde han Winston Churchill som Storbritanniens premiärminister.

Vid Suezkrisen mot Egypten 1956 skickade han brittiska trupper i förväg innan den israeliska invasionen. Detta ledde till en bitter internationell kontrovers. Under den perioden, och till följd av ett långvarigt bruk av medicinen Benzedrine (amfetamin), försämrades Edens hälsa och han drabbades av återkommande feberattacker. Han lämnade in sin avskedsansökan den 9 januari 1957. Han fortsatte dock att vidhålla att hans handlingar var berättigade.

Källor

Externa länkar


Personliga verktyg