Gal 1

2: jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
3: Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
4: som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja.
5: Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.
6: Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
7: Likväl är detta icke något annat "evangelium"; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
8: Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
9: Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
10: Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att "vara människor till behag"? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
11: Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
12: Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13: I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
14: ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
15: Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
16: täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
17: ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
18: Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
19: Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
20: Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
21: Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
22: Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
23: De hörde allenast huru man sade: "Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota."
24: Och de prisade Gud för min skull.

 

2: And all the brethren which are with me, unto the churches of Galatia:
3: Grace be to you and peace from God the Father, and from our Lord Jesus Christ,
4: Who gave himself for our sins, that he might deliver us from this present evil world, according to the will of God and our Father:
5: To whom be glory for ever and ever. Amen.
6: I marvel that ye are so soon removed from him that called you into the grace of Christ unto another gospel:
7: Which is not another; but there be some that trouble you, and would pervert the gospel of Christ.
8: But though we, or an angel from heaven, preach any other gospel unto you than that which we have preached unto you, let him be accursed.
9: As we said before, so say I now again, If any man preach any other gospel unto you than that ye have received, let him be accursed.
10: For do I now persuade men, or God? or do I seek to please men? for if I yet pleased men, I should not be the servant of Christ.
11: But I certify you, brethren, that the gospel which was preached of me is not after man.
12: For I neither received it of man, neither was I taught it, but by the revelation of Jesus Christ.
13: For ye have heard of my conversation in time past in the Jews' religion, how that beyond measure I persecuted the church of God, and wasted it:
14: And profited in the Jews' religion above many my equals in mine own nation, being more exceedingly zealous of the traditions of my fathers.
15: But when it pleased God, who separated me from my mother's womb, and called me by his grace,
16: To reveal his Son in me, that I might preach him among the heathen; immediately I conferred not with flesh and blood:
17: Neither went I up to Jerusalem to them which were apostles before me; but I went into Arabia, and returned again unto Damascus.
18: Then after three years I went up to Jerusalem to see Peter, and abode with him fifteen days.
19: But other of the apostles saw I none, save James the Lord's brother.
20: Now the things which I write unto you, behold, before God, I lie not.
21: Afterwards I came into the regions of Syria and Cilicia;
22: And was unknown by face unto the churches of Judaea which were in Christ:
23: But they had heard only, That he which persecuted us in times past now preacheth the faith which once he destroyed.
24: And they glorified God in me.

 

2: ja kaikki veljet, jotka ovat minun kanssani, Galatian seurakunnille.
3: Armo teille ja rauha Jumalalta, meidän Isältämme, ja Herralta Jeesukselta Kristukselta,
4: joka antoi itsensä alttiiksi meidän syntiemme tähden, pelastaaksensa meidät nykyisestä pahasta maailmanajasta meidän Jumalamme ja Isämme tahdon mukaan!
5: Hänen olkoon kunnia aina ja iankaikkisesti! Amen.
6: Minua kummastuttaa, että te niin äkkiä käännytte hänestä, joka on kutsunut teidät Kristuksen armossa, pois toisenlaiseen evankeliumiin,
7: joka kuitenkaan ei ole mikään toinen; on vain eräitä, jotka hämmentävät teitä ja tahtovat vääristellä Kristuksen evankeliumin.
8: Mutta vaikka me, tai vaikka enkeli taivaasta julistaisi teille evankeliumia, joka on vastoin sitä, minkä me olemme teille julistaneet, hän olkoon kirottu.
9: Niinkuin ennenkin olemme sanoneet, niin sanon nytkin taas: jos joku julistaa teille evankeliumia, joka on vastoin sitä, minkä te olette saaneet, hän olkoon kirottu.
10: Ihmistenkö suosiota minä nyt etsin vai Jumalan? Tai ihmisillekö pyydän olla mieliksi? Jos minä vielä tahtoisin olla ihmisille mieliksi, en olisi Kristuksen palvelija.
11: Sillä minä teen teille tiettäväksi, veljet, että minun julistamani evankeliumi ei ole ihmisten mukaista;
12: enkä minä olekaan sitä ihmisiltä saanut, eikä sitä ole minulle opetettu, vaan Jeesus Kristus on sen minulle ilmoittanut.
13: Olettehan kuulleet minun entisestä vaelluksestani juutalaisuudessa, että minä ylenmäärin vainosin Jumalan seurakuntaa ja sitä hävitin
14: ja että edistyin juutalaisuudessa pitemmälle kuin monet samanikäiset heimossani ja ylen innokkaasti kiivailin isieni perinnäissääntöjen puolesta.
15: Mutta kun hän, joka äitini kohdusta saakka on minut erottanut ja kutsunut armonsa kautta, näki hyväksi
16: ilmaista minussa Poikansa, että minä julistaisin evankeliumia hänestä pakanain seassa, niin minä heti alunpitäenkään en kysynyt neuvoa lihalta ja vereltä,
17: enkä lähtenyt ylös Jerusalemiin niiden luo, jotka ennen minua olivat apostoleja, vaan menin pois Arabiaan ja palasin taas takaisin Damaskoon.
18: Sitten, kolmen vuoden kuluttua, minä menin ylös Jerusalemiin tutustuakseni Keefaaseen ja jäin hänen tykönsä viideksitoista päiväksi.
19: Mutta muita apostoleja minä en nähnyt; näin ainoastaan Jaakobin, Herran veljen.
20: Ja mitä kirjoitan teille, katso, Jumalan kasvojen edessä minä sanon, etten valhettele.
21: Sitten menin Syyrian ja Kilikian paikkakuntiin.
22: Mutta olin kasvoiltani tuntematon Juudean seurakunnille, jotka ovat Kristuksessa.
23: Heidän kuuloonsa oli vain tullut: "Meidän entinen vainoojamme julistaa nyt sitä uskoa, jota hän ennen hävitti";
24: ja he ylistivät Jumalaa minun tähteni.