Judasöra

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 23.19 av LA2 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För byggnadsdetaljen på träfartyg (även kallat manshuvud), se bogspröt
?Judasöra
Judasöra (Auricularia auricula-judae)
Judasöra (Auricularia auricula-judae)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Svampar
Fungi
Division: Basidiomycota
Klass: Agaricomycetes
Agaricomycetes
Ordning: Auriculariales
Auriculariales
Familj: Auriculariaceae
Släkte: Auricularia
Art: Judasöra
A. auricula-judae
Vetenskapligt namn
§Auricularia auricula-judae

Judasörat (Auricularia auricula-judae, även: Auricularia polytricha, Auricularia auricula, Auricularia sambucina och Hirneola auricula-judae) är en trädväxande matsvamp, främst använd i ostasiatisk matlagning. Som art är svampen utbredd över större delen av världen.

Innehåll

Beskrivning

Den mörkbruna fruktkroppen har en vågig struktur, liknande människoörat. Den sticker ut från stammen på värdväxten (i Sverige vanligtvis fläder eller alm) och har en konvex, finhårig yta. Fruktköttet är ofta genomborrat av något som kan likna blodådror. Undersidan är i början gråaktig, men blir senare köttfärgad eller brun. Dock är ovansidan alltid mörkare. Judasörats fruktkött är segt och elastiskt, brosk- eller geléaktigt, men skrumpnar snabbt ihop vid torkning och blir benhårt. Lukten är ofta möglig eller jordaktig, men smaken är mild. Sporpulvret är vitt. Svampen är mycket frost- och köldtålig och kan grävas fram ur snön.

Värdväxter

Judasörat är en parasit på levande träd, där den bryter ned ligninet, men kan även leva på döda träd. Den vitt spridda svampen trivs på många träd, t ex björk, robinia, alm, valnöt, mango, kapok och framför allt fläder. Fruktkroppen kan hittas större delen av året, och är mycket frosttålig – svampen kan även grävas fram ur djup snö.

Etymologi

Svampens tunna, oregelbundna form för lätt tankarna till ett människoöra, varför dess kinesiska namn är 木耳 pinyin: mù ěr (= "trädöra") eller 黑木耳 pinyin: hēi mù ěr (= "svart trädöra"). På japanska heter den キクラゲ, kikurage (= "trädmanet"), men kan även på japanska skrivas med tecknen 木耳 ("trädöra"). Benämningen "judasöra" förekommer på de flesta europeiska språk, liksom i det vetenskapliga namnet, och kommer av att svampen vanligtvis växer på fläder, det träd som Judas ska ha hängt sig i. Andra namn är "skogsöra" eller "svartöra".

Användning

Matlagning

Torkade och blötlagda judasöron

Torkat judasöra kan köpas i handeln, framför allt är det arten Auricularia polytricha som saluförs i asiatiska livsmedelsaffärer. Svampen är rik på järn, kalium och magnesium, och innehåller dessutom fosfor, kisel och vitamin B1. I det kinesiska köket används såväl färska som torkade och blötlagda judasöron. Smaken är svag men svampaktig. Vanliga användningsområden är i nudelsoppa, stekta rätter (t ex yakisoba), som sashimi och i inläggningar.

Medicin

Judasörat har använts som medicinalväxt både inom traditionell europeisk och kinesisk läkekonst. I Europa användes den mjuka och tunna fruktkroppen som omslag mot ögoninflammation.[1] Inom den kinesiska läkekonsten används judasöra av patienter som lider av åderförkalkning och mot andra sjukdomar i blodomloppet. Svampen ska också ha en lindrande verkan på inflammationer och verka nedsättande på kolesterolmängden.

Giftighet

Judasörat är inte i sig giftigt, men absorberar lätt metaller från värdorganismen. Vanligt förekommande är inslag av kvicksilver, men även krom, mangan, selen och bly kan finnas i svampar som vuxit i förorenade miljöer. Judasöron som växer i nära vägar eller i stadsmiljö, samt nära krigsskådeplatser, ska därför inte betraktas som ätliga.

Se även

Källor

(engelska)

  1. Nordisk familjebok, Uggleupplagan Judasörat (om NF)

Litteratur

  • Ewald Gerhardt: Pilze. Treffsicher bestimmen mit dem 3er Check, 2008 ISBN 978-3-8354-0377-2.
  • Olaf Schmidt: Holz- und Baumpilze. Biologie, Schäden, Schutz, Nutzen, 1994 ISBN 3-540-57334-8.
  • Mirko Svrček: Pilze bestimmen und sammeln, 1987.

Externa länkar

(tyska)

(engelska)

Personliga verktyg