Slaget vid Helsingborg (1535)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Slaget vid Helsingborg
Del av Grevefejden
Helsingborg och slottet 1588
Datum 13 januari 1535 Plats Helsingborg, (dåvarande) Danmark Utfall Den svensk-skånska adelsarmén segrar
Stridande
Mall:Landsdata Danmark Kristian III Sverige Mall:Landsdata Danmark Skåneländsk adelsarmé	Mall:Landsdata Danmark Kristian II Lübeck Borgararmé från Malmö
Befälhavare
Lars Siggesson (Sparre)	Johan av Hoya Markus Meyer Jörgen Kock

Slaget vid Helsingborg utspelade sig den 13 januari 1535 som en del av det danska inbördeskriget Grevefejden.

Bakgrund

Grevefejden bröt ut i maj 1534 när en lybsk armé under greve Kristofer av Oldenburg ryckte in i Jylland med målet att återinsätta Kristian II på Danmarks tron. På grevens sida fanns städerna Köpenhamn och Malmös styrande, som stödde reformationen och ogillade det starka adelsväldet i Danmark, samt en stor del av landets bönder, där Kristian II var mycket populär. På andra sidan stod större delen av den danska adeln, riksrådet och det högre prästerståndet, som nu valde den tidigare kungen Fredrik I:s son, hertig Kristian, till kung.

För att stärka försvaret av Jylland skeppade det danska riksrådet över ryttare från Skåne, vilket endast lämnade ett adelsuppbåd och länsmännens trupper till försvar av landskapet. Riksmarsken och länsmannen på Helsingborgs slott, en av Skånes mäktigaste män, Tyge Krabbe, försökte samla de resterande trupperna till stöd för Kristian III och drog sig mot Malmö för att kuva stadens styrande. Malmös borgmästare, Jörgen Kock, även han med stor makt i egenskap av kunglig myntmästare, stängde den 28 maj Malmös portar och stadens borgare intog och demolerade Malmöhus slott och tog dess länsman, Mogens Gyldenstjerne, till fånga. Slottet innehöll stora delar av adelns förråd av vapen. Samtidigt anlände en lybsk flotta till Öresund, som landsatte trupper på Själland och förhandlingar mellan Jörgen Kock och den skånska adeln inleddes. Pressade av situationen antog adeln borgarna och greve Kristofers krav och i augusti hyllades han å Kristian II:s vägnar som regent över Skånelandskapen vid Skånes landsting. Tyge Krabbe förestavade hyllningseden i närvaro av ärkebiskop Torben Bille.

På hösten 1534 kontrollerade grevens trupper Skånelandskapen, Själland, Fyn och delar av Jylland. Detta fick den svenske kungen Gustav Vasa att agera, eftersom denne inte kunde tåla att åter se Kristian II på Danmarks tron. Vasa sände en mindre truppstyrka under befäl av Lars Siggesson Sparre till Halland, där man intog Halmstad och belägrade Varbergs fästning. Det svenska ingripandet fick Lübecks råd att tvivla på greve Kristofers förmåga att vinna kriget och man sökte därför stöd även från hertig Albrekt VII av Mecklenburg-Güstrow, som gick med på att skicka en kår under befäl av Johan av Hoya till Skåne. Beskedet om att svenska trupper hade gett sig in i konflikten fick den skåneländska adeln att ta mod till sig för att bjuda greve Kristofer motstånd. Man samlade sitt krigsfolk vid Ängelholm och marscherade sedan mot Vä, varifrån man tog kontakt med de svenska trupperna. Johan av Hoya inledde en belägring av Halmstad, men då man inte lyckades inta staden drog trupperna sig tillbaka mot Helsingborg. De svenska trupperna och det skåneländska adelsuppbådet, som nu slagit sig samman, följde efter.

Slaget

Johan av Hoya och de övriga ledarna för borgararmén hade begett sig ner till Köpenhamn för att hålla krigsråd och den 12 januari 1535 återkom Jörgen Kock och Markus Meyer till Helsingborg. Där tog de kontakt med Tyge Krabbe, som under hela konflikten hållit sig på slottet under noga övervakning från stadens borgare och borgmästaren Mogens Bødker. De ville på så sätt försäkra sig om att de hade kunde räkna på länsherrens stöd mot den svenska armén och att de kunde få understöd från slottets kanoner. Krabbe svarade något tvetydigt att han stod på de förbundnas sida, men detta svar godtogs av Meyer. Han ställde därefter upp sina trupper med ryggen mot slottet, längs nuvarande Bergaliden. Enligt planerna skulle slottets kanoner då ha fritt skjutfält så snart man såg fiendetrupperna rycka fram. De svenska trupperna, tillsammans med adelsmännen, anlände från Ängeholmsvägen och drog söderut genom snårskogen för att möta Meyers folk från Slottsvången öster om staden.

I skydd av halvmörkret på morgonen den 13 januari ryckte den svensk-skånska adelsarmén försiktigt fram mot Helsingborgs slott. Borgararmén hade intagit sina ställningar framför slottet och så fort gryningsljuset gjorde trupperna synliga öppnade slottets kanoner eld, men salvorna slog ner mitt bland borgararmén. Meyer och Kock skickade då en adjutant till slottet för att underrätta sig om vad som pågick, men när denne inte släpptes in stod det klart att Krabbe hade gått över på sina adelsfränders sida. Fångade mellan kanoneldar från två riktningar spred sig paniken snabbt bland borgararmén och deras trupper blev närmast massakrerade när adelsarmén anföll. Jörgen Kock flydde under slaget ner genom staden och lyckades få tag på en roddbåt, i vilken han lyckades ta sig över sundet till den själländska sidan. Markus Meyer blev dock tillfångatagen och fängslades senare på Varbergs fästning. Vid slagets slut öppnade Krabbe slottets portar för den svensk-skånska armén.

Följder

Vis slaget vid Helsingborg vände stridslyckan för de Kristian III-trogna och nästan hela Danmark öster om Öresund var under kungens kontroll. Endast Malmö, Landskrona och Varberg, som intagits av den där fängslade Markus Meyer, höll stånd. Efter slaget följde fler segrar för Kristian III, bland annat ett sjöslag vid Bornholm, som bröt Lübecks herravälde över havet, och det avgörande slaget vid Öxnebjerg, där grevens trupper led ett stort nederlag. Lübeck såg då sin sak förlorad och fred slöts i Hamburg i februari 1536. I och med freden kapitulerade Malmö och senare även Varberg. Landskrona hade fallit redan i oktober 1535. Som sista fäste kapitulerade slutligen Köpenhamn den 29 juli 1536 och Kristian III var nu kung över hela Danmark.

Jörgen Kock återvände till Malmö 1537 och lyckades genom stor politisk skicklighet undvika större repressalier från kungen. Kanske blidkades kungen av att den förmögne Kock gav staten flera stora lån och lovade att bekosta återuppbyggnaden av det raserade Malmöhus slott. Kock valdes åter till Malmös borgmästare 1540, en titel han förlorat under inbördeskriget. Tyge Krabbe hade däremot svårt att vinna den lutheranske Kristian III:s förtroende. Dels för att han hade bytt sida under kriget, men även för att den konservative Krabbe förblev katolik livet ut. Han fråntogs Helsingborgs slottslän i december 1536, officiellt "paa Grund af Alder og Skröbelighed", men erhöll senare Ängelholms stad som förläning. Han behöll sin plats i riksrådet fram till sin död 1541 och bar som riksmarsk rikssvärdet vid Kristian III:s kröning i augusti 1537.

Se även

• Helsingborgs historia
• Skånes historia
• Danmarks historia

Referenser

Källor

• Johannesson, Gösta (1984), Skåne, Halland och Blekinge. Om Skånelandskapens historia. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. ISBN 91-1-843282-4
• Ljungfors, Åke (1985), "Slaget vid Helsingborg 1535, en storpolitisk episod" i Helsingborg 900 år. Höganäs: Bokhuset. ISBN 91-7690-156-4
• Åkesson, Sylve: Skånska slott och herresäten: Vegeholm