Från Rilpedia

Kristofer av Oldenburg, Christopher, född 1502 eller 1504, död 4 augusti 1566, greve av Oldenburg, var ledare för Lübeck under grevefejden.

Biografi

Kristofer av Oldenburg var den mellerste av greve Johan XIV av Oldenburgs tre söner och sonson till danske kungen Kristian I:s bror Gerhard av Oldenburg. Han blev genom sin syssling Kristian II:s inflytande domherre i Köln, då fadern bestämt att han skulle engageras inom kyrkan. 1524 flyttade han åter till Oldenburg, men tillbringade sin mesta tid hos lantgreve Filip av Hessen för att utbilda sig militärt. I slaget vid Frankenhausen fick han stridserfarenhet. Han skall ha utmärkt sig även under Wiens belägring av turkarna 1529. Genom umgänget med lantgreven övergick han till protestantismen och gynnade reformationen i Oldenburg. Han anslöt sig till lübeckarna Wullenwever och Meier för att återinsätta sin fångne släkting Kristian II på tronen. Det resulterade 1534 i den efter honom uppkallade Grevefejden. Sedan Köpenhamn givit upp 1536 levde Kristofer av Oldenburg mest i Rastede i Oldenburg, men 1546-1547 var han delaktig i det Schmalkaldiska förbundet.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kristofer, 1904–1926 ^(Not).