Kärnan
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Kärnan (olika betydelser).
Kärnan, är den enda kvarstående resten av det medeltida Helsingborgs slott, Dendrokronologisk datering har visat att Kärnan byggdes på 1310-talet, då Erik Menved var kung i Danmark. Tornet är 35 meter högt, men ligger i sin tur på landborgen.
Tornet var ursprungligen bara en del av befästningen. Runt om tornet, med 4,5 meter tjocka murar i jordhögar var det ytterligare två murar.
Innehåll |
Vikingatida fäste
Det har visserligen inte kunnat fastställas arkeologiskt, men man har hypotetiskt antagit att det redan under vikingatiden byggts en enkel befästning på landborgen för att skydda överfarten mellan Själland och Skåne. Den tyske magistern Adam av Bremen berättar omkring år 1070, att det finns många överfarter från Själland till Skåne, men den kortaste är vid Helsingborg. Han påpekar också, att trakten häromkring är ett omtyckt tillhåll för sjörövare.
Helsingborgs betydelse som kommunikationsort i Danmark kan man även se av att många betydelsefulla landsvägar strålar samman här bl a från den svenska gränsen i norr och de danska ärkebiskoparnas stad Lund i söder.
Danmarks viktigaste borg
Omkring 1150, under Valdemar den stores regeringstid byggdes en tornborg av sandsten på platsen. Omkring 1225 ersattes det ursprungligen runda tornet av ett fyrkantigt, och det ännu stående tornet av tegel uppfördes omkring 1320 (dendrokronologisk datering av byggnadsdetaljer) möjligen av kung Erik Menved (som också firade sitt bröllop här 1296). Det blev ett av Danmarks viktigaste fästen, om inte det allra viktigaste, och en värdefull bricka i maktkampen i norra Europa. På Kärnan har många danska kungar härskat; bland andra Kristofer av Bayern som också avled här 1448.
Till Helsingborg kallade kungen "rigets bedste mænd" till danehof (riksmöte) på Kärnan 1283 liksom flera gånger i början av 1300-talet. Vid mitten av detta århundrade blev istället så kallad herredagar Danmarks högsta beslutande församling, och även dessa avhölls vid flera tillfällen i Helsingborg.
Kärnans var vid denna tiden möjligen en av Nordens mäktigaste borgbyggnader. Runt kärntornet, på bara fyra meters avstånd, gick en kraftig mantelmur med skyttegångar i tre våningar med ett ingångstorn åt väster som ledde in till kärnborgens nedersta öppning genom en vindbrygga. I norr låg en stor avlång byggnad i anknytning till mantelmuren, förmodligen byggd för fester eller större sammankomster. Runt det centrala borgkomplexet löpte en mur i sandsten och tegel på ca 500 meter i omkrets med 14 mindre försvarstorn. Strax utanför ringmuren gick en vallgrav som på sina ställen var så djup som 15 meter. I öster låg ett porttorn med vindbrygga.
Öresundstullen
Kärnan spelade tillsammans med Kronborg en viktig roll för Öresundstullen. Varje utländskt skepp som passerade en linje mellan Helsingborg och Helsingør skulle betala en tullavgift. Jon Jensen Kolding skrev t ex i sin Danmarksbeskrivning 1594 om Kronborg och Kärnan: "På båda sidor av Sundet finns en väldig mängd krigsmaskiner, vilka uppförts där till skräck och varnagel för fartyg som försöker smita förbi sundstullen".
I svensk ägo - slottet rivs
Vid freden i Roskilde 1658 miste Danmark Helsingborg och Kärnan tillsammans med resten av Skåneland till Sverige. Vid den tidpunkten var Ove Gjedde, grundaren av den danska kolonin Trankebar på Indiens sydöstra kust, lensmand på Kärnan.
När danske kungen Christian V inledde Skånska kriget i ett försök att återta de gamla östdanska landsdelarna lät man hissa en gigantisk Dannebrog (17 meter lång och 7 meter bred!) för att visa omvärlden att Skåneland äntligen kommit tillbaka till sitt gamla fädernesland. Helsingborgs väldiga Dannebrog kan idag beskådas som krigsbyte på Armémuseum i Stockholm.
Efter kriget beordrade svenske kungen Karl XI att fästningen i staden skulle demoleras. Grunden till detta var att Helsingborg hade förlorat mycket av sin militärstrategiska betydelse i Skånelandskapen, vilket tagits över av Kristianstad. Då Helsingborgs slott var relativt lätt att inta kunde en invasionshär lätt kunna inta det och använda det som bas för invasionen. Därför rev man alla försvar så att en invasionshär blev oskyddad. Efter ett år var den helt jämnad med marken. Det enda som sparades åt eftervärlden var det gamla medeltidstornet Kärnan. Anledningen till detta var att tornet skulle fungera som landmärke för sjöfarten och att man skulle kunna hissa en enorm svensk flagga så högt som möjligt över Helsingborg, för att visa omvärlden att staden och Skåneland för "evinnerlig tid" hörde till konungariket Sverige. Alla skepp i Öresund som passerade Helsingborg var skyldiga att hälsa den svenska flaggan på Kärnan med kanonsalut.
Restaurering
Kärnan stod som ruin och förföll i 200 år, men blev restaurerad åren 1893-94, efter påtryckningar från konsul Oscar Trapp. Arkitekt för restaureringen var Alfred Hellerström. Syftet med restaureringen var att i så hög grad som möjligt återställa det utseende Kärnan hade på den äldsta kända medeltida illustrationen. Vid restaureringen tillfördes ett högre trapptorn än det ursprungliga samt krenelerade murkrön. Restaurationen blev startskottet för en omfattande regenerering av ett större område runt Kärnan; framför tornet anlades under åren 1899-1903 Terrasstrapporna (Konung Oscar II:s terrass).
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kärnan
Källor
- Helsingborg - stad i 900 år (Gösta Johannesson 1980, ISBN 91-20-06249-4)
